Eld till påsk

Påsk, hur jag har firat det genom tiderna

Idag, den 15 april 2017, så är det påskafton. För mig så är påsk en lugn högtid numera. En högtid som jag inte firar. Men som yngre så firade jag det lite mer. Inte så där hysteriskt men det fanns vissa traditioner kopplade till just denna helg.

Påsk genom tiderna

Påsk är den mest kristna högtiden vi har. Kan man sin bibel så vet man historien. Den sista måltiden hölls på skärtorsdagen. Jesus avrättades på långfredagen och uppstod på påskafton. I alla fall så tror jag det var så, är inte någon expert på bibliska historier.

Nu firar jag inte påsk på ett direkt kristet sätt och jag har aldrig gjort det heller. Under de senaste åren så har jag ytterst sällan firat påsk överhuvudtaget om jag skall vara ärligt. För mig så är helgen numera ett antal lediga dagar utan några direkt förpliktelser. Till skillnad mot jul exempelvis som känns mer påtvunget genom exempelvis att man skall köpa julklappar med mera. Påsken är lugnt och ro för mig, inte lika hysterisk som andra högtider. Detta gör att påsken faktiskt är lite av min favorit av alla högtider.

I år firar jag påsk genom att sitta själv hemma på kvällen. Skall äta en god måltid som inte har något med traditionell påskmat att göra. Skall göra lite saker vid dator, lyssna på en massa poddar och kanske se någon film. Lugn och ro med andra ord.

Hur jag firade påsk förr om åren

När jag var yngre så var däremot påsk en högtid som firades med en massa gemenskap. Varje år (i alla fall som jag minns det) så firades påsk hemma hos min farmor. Hon bodde då i en gammal skola några mil utanför Halmstad tillsammans med en faster till min pappa. Dit åkte vi varje år för att fira påsken. Det var min familj och det var min pappas syster med man och barn. Ibland var även min morfar med minns jag.

Vi åkte alltid dit någon gång på eftermiddagen har jag för mig. Fikade lite troligtvis och sedan gick vi alltid ut och gick en runda. Runt 18.00 så gick vi till en fotbollsplan som låg några hundra meter ifrån farmors bostad. Där var det varje år en påskeld och fyrverkerier. En massa folk som samlades där minns jag. När det var klart så gick vi tillbaka till farmor. Då hade de dukat upp en massa mat som vi åt. Det var ägg, sill, prinskorvar, köttbullar och mycket mer.

Jag minns inte när vi slutade att fira påsk så här. Sista gången kan ha varit 1982. Då dog i alla fall min pappas faster och farmor flyttade till en liten lägenhet inne i Halmstad. Minns inte om vi var där på påskarna sedan om jag skall vara ärlig.

På den tiden såg jag fram emot påsk för att få vara med om detta. Det var kul på den tiden. Skulle nog inte vilja ha det så nu men då var det en trevlig tid. Allt har sin tid och man förändras med åren. Nu trivs jag med att fira påsk som jag gör i år.

Foto via Visualhunt

Mail

Mail och alla rutiner och regler runt detta

På min arbetsplats förekommer det ibland diskussioner angående mail. Till exempel huruvida man skall svara på dem utanför arbetstid eller ej. Jag tycker det är riktigt intressant faktiskt. Dessutom så tror jag att jag har en annan syn på saken än de flesta.

Rutiner runt mail

Den officiella regeln, om man nu kan kalla det så, runt mail på jobbet är att svara på dem under arbetstid. Det finns inget krav på att läsa eller svara på mail utanför jobbet.

Detta är självklart det riktiga tillvägagångssättet. Självklart så bör allt som har med arbetet att göra vänta tills dess man sitter på jobbet. Så länge det inte är något akut vill säga. Det finns väl tillfällen då man behöver läsa och svara på mail även utanför kontorstid. Detsamma gäller självklart telefonsamtal.

Min syn på saken

Jag tycker detta är riktigt, innerst inne vill säga. Men jag lever sällan upp till det själv. På något sätt så har jag det inpräntat i mig sedan länge att man skall läsa mail och svara på dem så fort man kan. Detta oavsett tid på dygnet.

Jag kan svara och skicka mail sent på kvällarna ibland. När det gäller att skicka så kan det bero på att jag riskerar att glömma bort det tills nästa dag. Jag vill få iväg det medan jag har det i tankarna. Skulle i och för sig kunna maila min egen adress som ett ”kom ihåg” tills dagen efter. Men jag gör sällan så, det blir ett vanligt mig även om klockan kan vara 23:00 eller senare.

För mig är det en självklarhet sedan länge att alltid kolla mailen och svara på dem. Detta även efter arbetstid och på helger. Jag har jobbmailen i telefonen så jag hör när det kommer ett. Jag läser alltid det, oavsett tid och var jag än befinner mig. Dessutom så försöker jag svara på det så fort som möjligt.

Skulle jag själv ha skickat ett mail till någon en kväll eller helg så förväntar jag mig svar snabbt. Jag kan bli lite sur om inget svar dyker upp inom en timme. Sen kan jag komma på att personen i fråga inte jobbar och troligtvis inte läser mail på helgerna. Jag mailade en på en myndighet en helg för en tid sedan och blev lite smått sur när svar uteblev. Sen kom jag på att personen i fråga självklart inte läste mail på helgerna.

På mitt förra jobb

På mitt förra arbete jag en massa kundkontakt. Då var det självklart att läsa mail från kunder på helger och kvällar. Många var små egenföretagare och de kanske skötte mailhanteringen utanför ordinarie arbetstid. Jag vet att det uppskattades att jag snabbt svarade på deras frågor, även utanför min arbetstid. Det byggde upp en god relation till kunderna.

Det är det som fortfarande sitter i tror jag. Det är det som gör att jag tycker att det är självklart att läsa, skriva och svara på mail oavsett tidpunkt även nu. Detta trots att jag egentligen inte har kunder i den bemärkelsen. Men det är mail i från kollegor och leverantörer.

Fotokredit: neilgorman via Visualhunt / CC BY-NC

Isolerad i ett fängelse

Isolerad på heltid, hur länge skulle man orka

Jag såg häromdagen en dokumentär på SVTplay en Dox-dokumentär. Den hette Isolerad och handlade just om isolerade personer. Eller rättare sagt personer som satt isolerade i ett fängelse i USA.

Isolerad på heltid

Dokumentären handlade om ett antal fångar på Red Onion-fängelset i Virginia. De satt alla på en isoleringsavdelning på fängelse på grund av att de räknades som högriskfångar. 23 timmar om dygnet satt de inlåsta i en liten cell. Under den 24 timman fick de gå ut på en liten rastgård, eller rättare sagt in i en liten bur på rastgården. Eller så fick de möjlighet till att gå och duscha.

De allra flesta av dessa fångar träffade aldrig några andra fångar, bara personalen på fängelset. De kunde inte se ut genom något fönster eftersom cellerna saknade sådana. På rastgården fanns ingen möjlighet till att se ut på naturen utanför fängelset.

Min allra första tanke när jag började se dokumentären var att det skulle nog kännas rätt skönt att sitta isolerad så. Men jag tog tillbaka den tanken rätt snabbt. Även om jag inte har något emot ensamhet så är jag övertygad om att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att vara så isolerad.

Isoleringen i sig är nog okey

Eller så skulle det nog vara delvis jobbigt tror jag. Att sitta isolerad och inte prata med någon skulle jag nog klara av tror jag. Men inte under de förhållanden som var i detta fängelse. Dels så var det inte direkt tyst där. Fångar skrek och gapade konstant. De slog och sparkade i dörrar och på väggar. Det var alltid ljust i fängelset, inklusive i cellerna. Lamporna släcktes aldrig.

Just detta, med ett konstant oljud och ständigt ljus, skulle nog vara jobbigt. Det skulle nog knäcka vem som helst. Det var precis det som det gjorde också bland de fångar som satt på fängelset. Många mådde fruktansvärt dåligt. Kanske är det det som är meningen också, att knäcka dessa fångar rejält.

Frågan är hur länge man skulle klara av att vara så isolerad själv. På sätt och viss så skulle det nog vara skönt en tid. I alla fall om det vore tyst runt omkring en. Att ständigt leva i ett starkt oljud skulle nog knäcka mig rätt snabbt. Funderade på om man efter en tid lär sig att koppla bort oljudet och även ljuset. Om man lär sig sova trots allt väsen runt omkring en och det ständiga ljuset. Förhoppningsvis gör man det, för får man inte sova så lär man må riktigt dåligt efter en tid.

Det fanns fångar i denna dokumentär som hade varit isolerad i många år. Vi pratar tiotals år. Jag har för mig att den som hade suttit längst hade suttit på isoleringen i cirka 50 år.

En del hade det bra

Alla hade det inte fullt så illa dock. När de kom till fängelset så var reglerna rätt strikta. Men om de skötte sig så fick de mer och mer fördelar. En riktigt skötsam fånge kunde få tillgång till böcker, radio, MP3-spelare och TV. Med allt sådant så skulle tiden i cellen kanske gå aningen snabbare. Men samtidigt så kanske en TV gör en påmind om livet utanför murarna. Något som kan vara riktigt knäckande det också. Speciellt för fångar som vet om att de aldrig mer kommer att lämna fängelset. De kommer att sitta där i cellen helt isolerad tills den dagen

Foto via VisualHunt

Ingen 3D-karta men i alla fall en karta

3D-karta ger nya spännande möjligheter

Läser på Ny Tekniks webbsida om att Lantmäteriet har fått i uppdrag av Regeringen att skapa en digital 3D-karta över Sverige. När jag läser detta så inser jag helt plötsligt vilka möjligheter det skulle finnas om vi ersätta vanliga tvådimensionella kartor med en 3D-karta.

3D-karta över Sverige

Den 3D-karta som nu skall framställas av Lantmäteriet skall användas för exempelvis planering av nya bostadsområden, vägar och så vidare. Men jag började leka lite med tanken när jag läste detta. Tänk om man kunde bygga vidare på denna teknik. Allt efter hand som datorerna blir allt bättre och bättre på att generera 3D-grafik.

3D-version av street view

Exempelvis så tänkte jag en form av kombination av den typ av 3D-karta som Google har för vissa städer och Googles Street View. Att Man med andra ord på datorn skulle kunna vandra runt i en stad som i datorn är uppbyggd tredimensionellt. Som det är med Street View nu så är det fotografier man ser. När man rör sig i en stad så byts bilder när man vandra framåt. Men tänk om man kunde bygga upp alla miljöer i 3D i stället. Och verkligen kunna röra sig i denna miljö helt fritt. Utan då att en bild laddas in varje gång man rör sig i någon riktning.

Sen funderade jag vidare ett tag. Tänk om man tog den tekniken jag skrev om ovan men lät den gå från datorns skärm till någon form av VR-glasögon. Men sätter på sig dessa glasögon och så kan man röra sig i en virtuell 3D-karta över vilken stad som helst i världen exempelvis hemifrån vid köksbordet. En högupplöst 3D-karta som ser i största möjliga mån ser ut som verkligheten.

Frågan är, tror jag, inte om vi kommer att få tillgång till denna teknik. Utan snarare närNågon gång inom en inte allt för avlägsen framtid så kan vi troligtvis vandra runt i städer från jordens alla hörn hemifrån. Inte bara för nöjes skull utan det finns säkerligen många vettiga användningsområde för detta också.

Fotokredit: rich701 via Visualhunt.com / CC BY

Åka Tåg

Åka tåg är verkligen något jag gillar att göra

En sak är säker – Jag gillar att åka tåg. Tycker att det är en avkopplande njutning, i alla fall så länge tågen går som de skall. Att sitta still och vänta på grund av någon anledning, till exempel signalfel eller annat, är rena döden. Men när det fungerar som det skall så är tåg mitt absoluta favorit när det gäller sätt att bli transporterad.

Åka tåg

Nu var det i och för sig ett tag sedan jag åkte tåg senast. Jag har för mig att det var i februari 2012 senaste resan gick, då jag besökte Västerås under en hel och tog mig dit och hem med hjälp av tåg. Skulle vara skoj faktiskt att åka igen snart, man kanske skulle göra någon utflykt i sommar. En tanke som tål att tänkas vidare på.

Men förr om åren så åkte jag mycket tåg. Ett tag var jag till exempel i Göteborg väldigt ofta och då var det nästan alltid uteslutande att jag valde tåget trots att det går bussar till och från Göteborg och att dessa bussar ger en snabbare transporttid. Det var helt enkelt mer avkopplande att åka på det sättet. Bussarna kändes mer stressiga och dessutom tycker jag att det känns mer instängt att åka buss jämfört med tåg.

Tåg till Stockholm

Ett tag åkte jag också till Stockholm några gånger om året. Det hände ett par gånger att jag flög upp dit men det var liksom lite mer krångligare. Var tvungen att först bege mig till Landvetters flygplats, sen flyga (tog i och för sig bara en timme ungefär) och sen ta mig från Arlanda med buss ner till Stockholm. Lite stressigt på något sätt, inte alls samma sak som att sitta i lugn och ro färdas på rälsen och se landskapet svepa förbi utanför.

Några gånger åkte jag dessutom nattåg upp till Stockholm. Det var helt underart tyckte jag. Var visserligen tvungen att först ta mig ner till Göteborg men det var det värt. Sen ombord på tåget, krypa ner i en säng i en kupé och somna in till tågets dunkande mot rälsen. Morgonen efter så vaknade man upp på Stockholms central tidigt. Efter en dusch så åt jag frukost någonstans (ibland på något café på Stockholms central eller ibland på ett närliggande hotell). Därefter så brukade jag ta mig en promenad runt ett Stockholm som ännu inte riktigt hade vaknat. Allt det hann jag med innan affärer och annat öppnade. Var faktiskt riktigt underbart, något jag verkligen gillade. Numera tror jag inte att det går nattåg till Stockholm längre, inte i från Göteborg i alla fall och det är ju synd. Att åka tåg på natten och sova ombord är riktigt härligt.

Långa resor med tåg

Jag skulle någon gång vilja åka en riktigt lång sträcka någon gång, exempelvis genom Europa, speciellt om man åker över Alperna, det lär vara enormt vackert. Skulle faktiskt också vilja åka  norrut, exempelvis upp mot Kiruna eller kanske ända till Narvik i Norge. Kanske till och med ta sig hem söder genom Norge.

Men den resan som jag kanske mest av allt drömmer om är en resa mellan Chicago och Los Angeles. En resa där man sitter på tåget i 65 – 66 timmar (om allt går enligt tidtabellen), alltså utan några som helst byten. Jag vet inte om resan i sig är trevlig och om man åker genom några vackra miljöer men just tanken att sitta på ett tåg i nästan tre dygn känns väldigt lockande.

Foto via Visualhunt.com

Obligatoriska undersökningar hos läkare

Undersökningar hos läkare borde vara obligatoriska

Varför blir inte vi  människor kallade till obligatoriska undersökningar hos en läkare med jämna mellanrum. Tänk er själva, det är ju så mycket annat som vi måste undersöka. Vi måste exempelvis besiktiga våra bilar med jämna mellanrum. Hissar i våra hus undersökts årligen. Lekplatser måste besiktigas årligen och så vidare. Dessutom måste vi varje år redogöra för hur mycket pengar vi tjänar och har i förmögenhet.

Undersökningar hos läkare

Men vår egen hälsa är det inte så viktig med tydligen. Varför kan man ju undra, vad är det som gör att vi blir kallade till undersökningar med ett visst mellanrum. Det behöver ju inte vara årligen men i alla fall med två tre års mellanrum.

På dessa undersökningar skulle man kunna köra en enkel hälsoundersökning, ta blodprover som kontrollerar ett antal sjukdomar samt bara kolla läget med patienten. Det behöver inte vara några allvarliga och krävande undersökningar utan bara något som tar en så där 30 minuter. En halvtimme vartannat år har vi väl alla tid med eller hur?

Nyttan med undersökningar

Vad är då nyttan med sådana här undersökningar kan man undra. Jo, man skulle ju dels få sin kropp och sin hälsa undersökt och det är ju alltid bra. Men viktigast av allt, man skulle kanske kunna upptäcka eventuella sjukdomar tidigt, innan de slår till på allvar, och på så sätt sätta in behandlingar i ett tidigt skede. Exempel på vad man skulle kunna hitta är exempelvis diabetes, vissa former av cancer och andra sjukdomar som kan vara rätt så allvarliga om man inte behandlar dem i ett tidigt skede.

Naturligtvis så skall dessa undersökningar inte vara ett tvång, det är aldrig bra. Men man skall i alla fall bli kallad till dem, sen skall man om man så önska ha möjlighet att tacka nej till att bli undersökt och till att ta prover.

Jag hade som en liten vana för ett antal år sedan att då och då gå och testa mitt blodtryck. Nu var det alltid bra och det kanske var därför egentligen som jag kom av mig och slutade gå och testa mitt blodtryckt. Jag kanske skulle göra det igen en så där en gång om året. Kan ju vara rätt bra egentligen.

Vi kanske alla skulle ta och göra en besiktning av kroppen en gång om året. Bara för att ha lite koll på läget om man så säger. Så, obligatoriska undersökningar hos en läkare tror jag kan vara något positivt.

Foto via Visualhunt

Prov och tentor

Tentor och prov bör vara digitala i framtiden

Läser en artikel på IDG om att man på den juridiska fakulteten på Lunds Universitet numera kan skriva tentor digitalt. Lysande tycker jag, ett steg i rätt riktning.

Digitala tentor

Jag håller till på en gymnasieskola under dagarna och har de senaste veckorna vid några tillfällen suttit provvakt när eleverna har skrivit nationella prov. Jag har då funderat flera gånger på varför man inte kunde skriva dessa prov digitalt. Visserligen så har eleverna fått skriva en del uppgifter på sina datorer och sedan lämnat in dokumentet. Detta är ett steg i rätt riktning anser jag.

Men fler prov borde gå att kunna skrivas via datorn. Som jag ser det så finns det bara fördelar med det. Dels så förmodar jag att eleverna hellre väljer att skriva på datorn än med papper och penna. Jag vet ju själv hur det tar emot att skriva något för hand numera, är så vad att skriva på datorn.

Men för lärarna borde det vara ännu bättre med digitala prov än med ”analoga” prov. Mindre papper att hålla reda på och betydligt lättare att läsa vad som skrivs, alla har inte helt perfekta handstilar. Dessutom så tror jag eleverna skärper sig mer när det de skriver. Man kan lättare se på datorn om det man nyss har skrivit ser bra ut. Med andra ord, det är betydligt lättare med korrektur på datorn än på papper.

Jag gillar det att Lunds Universitet numera har börjat ge studenterna möjligheten att skriva sina juridiska tentor på en dator. Det ligger helt enkelt i tiden och har bara en massa fördelar.

Risk för fusk

Det finns säkert de som anser att det kommer att bli en större risk för att fuska om man skriver ett prov via datorn, att eleverna helt enkelt kan söka  efter information som de behöver. Men vad jag har förstått så har studenterna i Lund inte denna möjlighet då deras datorer låses så att de inte kommer ut mer än det programmet som de använder för att skriva sina tentor.

Fungerar detta på ett bra och tillfredsställande sätt så ser inte jag några hinder för att detta skulle kunna införas på skolor runt om i vårt land. Att låta elever och studenter få skriva sina prov och tentor på en dator i stället för på papper är något som bör komma mer och mer. Det finns helt enkelt bara en massa fördelar med detta.

Photo credit: torresk via VisualHunt.com / CC BY-NC

Kvitton

Kvitton, vad är de bra för egentligen?

Kom och tänka lite på kvitton igår. Mer exakt tänkte jag på  det där med att ta kvittot när man handlar. Personligen så tar jag kvitton ibland och ibland inte. Egentligen så skulle jag allra helst vilja slippa ta kvitton alls. Detta eftersom jag tycker att det är en dum grej och ett slöseri av stora mått. Visst, de kan vara bra att ha men det borde finnas bättre och smartare sätt att få ett kvitto än de små papperslappar man får idag.

Kvitton

Jag beställer då och då saker i från Internet. Numera får man på många ställen inte de kvittot som har med ordern att göra och andra handlingar så som exempelvis orderbekräftelser och garantisedel utskrivna. Man får dessa skickade hem via mail som PDF i stället. Detta är mycket bra.

Lånar man en bok på något av biblioteken här i Borås så kan man välja att slippa få ett utlåningskvitto om man inte vill ha något. Vill man ha ett men inte i pappersform så kan man i stället välja att få det via mail. Enkelt och perfekt, så som jag tycker att det skall fungera.

För ärligt talat, varför kan man inte få kvitton hemskickade som mail i stället om man handlar i någon affär. Man får bara ange sin e-post-adress och affärspersonalen skickar aktuella kvitton som mail. Många butiker har nu datorer i stället för vanliga kassaapparater. Jag förmodar att de flesta affärer, i alla fall de större, är uppkopplade mot Internet. Så rent tekniskt borde det fungera utan några som helst problem.

Stamkund i en affär

Är man stamkund i en affär, så som jag till exempel är hos den lokala ICA-butiken så kan jag bara ange ett kundnummer i stället för att ange en adress varje gång. Eller så kan man lagra sin e-post-adress på chipet på sitt Mastercard eller Visa-kort eller för all del ännu bättre på sitt ICA-kort. Som sagt, rent tekniskt borde det inte vara några problem att få kvittot i stället för en liten papperslapp. Ett kvitto som man i de flesta fall slänger direkt om man tar emot den överhuvudtaget.

Kan man skippa exempelvis hälften av kvitton så gör man miljön en rejäl tjänst och dessutom lär man spara en och annan krona. Med andra ord, vad har man att förlora på att minska antalet kvitton en del?

Fotokredit: jelene via Visual Hunt / CC BY

Leif GW Persson

GW Perssons böcker, i vilken ordning skall de läsas?

Detta inlägg om Leif GW Perssons böcker publicerades för första gången våren 2015. Sedan dess så är det uppdaterat flera gånger, främst när det kommer nya böcker. Det är utan tvekan det mest lästa av alla mina blogginlägg någonsin. Tycker därför att det är värt att lyfta fram det igen.

Rätt så ofta, nästan dagligen faktiskt, så är det någon eller några som har kommit hit till min blogg genom att söka på frasen ”i vilken ordning skall jag läsa gw perssons böcker?”. 

Eftersom man skall ge svar på sådant folk vill veta så kommer här svaret på det folk vill veta och har googlat på – ”i vilken ordning skall jag läsa gw perssons böcker?”.

Läsordning för Leif GW Perssons böcker

Denna ordning gäller:

  • Grisfesten
  • Profitörerna
  • Samhällsbärarna
  • Mellan sommarens längtan och vinterns köld
  • En annan tid, ett annat liv
  • Faller fritt som i en dröm
  • Linda – som i Lindamordet
  • Den som dödar draken
  • Den döende detektiven
  • Den sanna historien om Pinocchios näsa
  • Bombmakaren och hans kvinna
  • Kan man dö två gånger?

Så, nu har jag svarat på den frågan.

Jag kan för övrigt tipsa om alla böcker, de är alla väl värda att läsa och man bör läsa böcker i rätt ordning eftersom det bland finns referenser till tidigare böcker. Personligen så har jag läst alla böcker utan den senaste och några av böckerna har jag läst om ett par gånger.

Filmer och TV-serier

En hel del av Leif GW Perssons böcker har för övrigt blivit film och TV-serie. Ett bra exempel på detta är filmen Mannen från Mallorca med  Tomas von Brömssen  och Sven Volter som bygger på boken Grisfesten. Profitörerna blev en film med samma namn och Samhällsbärarna blev film under namnet I Lagens Namn.

TV-serien En Pilgrims Död bygger på böckerna Mellan sommarens längtan och vinterns köld och Faller fritt som i en dröm och TV-serien Den Fjärde Mannen bygger på boken En annan tid, ett annat liv. 

Trevlig läsning

Uppdaterat 150802: Leif GW Persson har släppt en ny bok, Bombmakaren och hans kvinna, så inlägget uppdaterades med denna titel.

Uppdaterat 151030: Har lagt till lite mer text, exempelvis om filmatiseringen av böckerna, skrivit om en del av texten och publicerar om inlägget.

Uppdaterat 160924: Har lagt till en nysläppt bok, Kan man dö två gånger?

 

Bilden kommer ifrån SVT.

Fika på caféer

Caféer, ett ställe jag skulle vilja tillbringa mer tid på

Detta inlägg om caféer publicerades 17 februari 2016 för första gången. Nu är det omgjort lite och publiceras ännu en gång.

Började dagen idag med att ta en kopp kaffe på en av stadens caféer. När jag satt där så funderar jag lite på tillvaron just då och insåg att jag skulle vilja tillbringa mer tid på det sättet, kanske till och med ha ett arbete som jag då och då kunde utföra på ett café.

Tillbringa tid på caféer

Anledningen till att jag hamnade där idag var att jag skulle jobba lite extra. Jag har egentligen ledigt den här veckan men chefen undrade om jag kunde hjälpa henne i några timmar idag. På väg till jobbet så hörde hon av sig och sa att hon var lite försenad. Då beslöt jag mig för att besöka min favorit av alla stadens otaliga caféer. Det ligger trots allt mindre än 100 meter i från min arbetsplats.

Det är ett tag sedan jag var på detta café och jag blev positivt överraskad över hur fint det har blivit sedan deras senaste ombyggnad. Jag blev också överraskad över hur mycket folk det var där. Detta trots att klockan inte ens var 09.00 när jag kom dit. Det är tydligen fler som har förstått tjusningen i att ta en tidig morgonfika.

Tillbringa dagarna på ett café

För när jag satt där och smuttade på min cappuccino så tänkte jag att så här skulle jag vilja starta flera dagar. Kanske inte varje dag (det skulle bli dyrt) men någon dag då och då. Nu är det lite svårt för min del eftersom jag börjar i normala fall jobba en 30 minuter innan detta café öppnar på morgonen. Men jag vet att det kommer att komma dagar inom kort då jag kommer att börja senare. Med andra ord som gjort för ett morgonbesök på detta café igen.

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att arbeta några timmar på något av stadens caféer. Till exempel det jag satt på idag. Det vore grymt kul och intressant att sitta och jobba i några timmar. Smådricka på en kopp kaffe och kanske tugga på en smörgås eller liknande. Tyvärr så har jag inte den typen av arbete som gör att jag kan göra detta. Kanske vissa arbetsuppgifter skulle fungera men jag är ändå i behov av att finnas på min arbetsplats under hela tiden som jag arbetar.

Det är trist, väldigt trist, för att kunna sitta på något av alla caféer och jobba några timmar i veckan hade varit kanon. Nu får jag passa på att ta en morgonfika de dagar jag har chans till det. Tror att den 9 mars är nästa tillfälle.

Foto via Visual Hunt