Dagbok

Dagbok – En bok som har förärats en speciell dag

Igår, den 12 maj, så var det dagbokens dag. En speciell dag för alla de som skriver dagbok helt enkelt. Eller egentligen så finns det en helt annan anledning till att denna dag finns.

En dag för en dagbok

Om jag har förstått det hela rätt så var den 12 maj en dag då något arkiv i Storbritannien uppmanade för många år sedan att skicka in sina dagboksanteckningar just för den dagen. Anledningen var att man ville skapa en typ av tidsdokument just för en dag. Arkivet ville helt enkelt samla in invånarnas tankar och upplevelse en viss dag och spara dem.

Detta har sedan fortsatt och har spridits sig runt om i världen. Jag vet inte hur mycket detta uppmärksammans i Sverige om jag skall vara ärlig. Vet inte om det finns något arkiv som samlar in svenskarnas dagbok för just denna dag. Men på sätt och vis så vore det intressant. Det ger en bra inblick hur vi tänkte, tyckte och levde. Ett perfekt material för framtidens forskare.

Jag och dagböcker

Jag har aldrig varit någon framgångsrik författare av dagbok. Har försökt några gånger men dessa försök har snabbt upphört. Det är synd på sätt och vis. Tänk om man hade dagböcker för hela ens liv sparande. Allt man har gjort, upplevt och funderat på under hela ens livstid. Vad skoj men samtidigt kanske skrämmande det vore att läsa.

Tänk dessutom om ens föräldrar skrev ner saker från den dagen man föddes och om man sedan tog vid när man hade lärt sig skriva. Att hela ens liv fanns nedskrivet i en dagbok. Det vore så här på gamla dagar något som verkligen vore kul att läsa.

Men som sagt, att skriva dagbok har tyvärr aldrig varit något för mig. Tyvärr.

Bloggar vs. dagbok

Jag bloggar ju i och för sig. Men jag tycker inte det är samma sak som att skriva dagbok. Okey, vissa bloggar i dagboksformat, skriver i sin blogg saker de har gjort och varit med om. Men den typ av blogg är inte riktigt min melodi. Inte just nu i alla fall, det var det kanske mer för många år sedan. På den tiden som bloggandet inte var vad bloggandet är nu utan mer i form av dagbok.

För på den tiden jag började skriva små alster och lade ut de på nätet så var det inte i ett bloggformat. Det kallades till och med inte för blogg utan för att skriva Dagbok på nätet. Då skrev jag kanske mer i dagboksform än vad jag gör idag.

Foto via Visual hunt

Drivkrafter

Drivkrafter, det är de som driver oss framåt

För en par år sedan var jag med och lyssnat på en som pratar om drivkrafter. Med andra ord vad det är som egentligen driver oss framåt och motiverar oss till olika saker. Egentligen så tyckte ha nog innan att detta inte var något för mig. Anser ärligt talat att det är lite smått flummigt om jag skall vara ärlig. Men jag har ändrat mig en hel del måste jag erkänna. Det var faktiskt rätt intressant att höra lite om dessa drivkrafter som finns.

Vilka drivkrafter har jag?

Vi fick börja med att göra en liten test som gick ut på att vi skulle betygsätta 24 olika påståenden om olika saker och ting. Sedan skulle man summera ihop poängen vi hade satt till sex stycken grupper. Dessa sex olika grupper var vart och ett en drivkraft. Sen så skulle vi se vilka två av dessa sex som fick högst poäng, det var de drivkrafter som drev oss framåt.

Mina två drivkrafter som fick högst poäng var den teoretiska drivkraften och den individualistiska drivkraften. Tyckte först att ”jaha, kan det här stämma”. Men när vi sedan fick veta mer om vad de olika innebar så förstod jag att det var slående rätt för min del.

Ta bara det som gäller för den teoretiska biten, att en sådan är intresserad av fakta och att samla in information och vill skaffa sig kunskaper för att utvecklas. Det är ju precis så som jag är. Att man dessutom som begränsning har att man ibland kan gräva ner sig i detaljer och har svårigheter att hantera praktiska problem, det stämmer verkligen på mig.

Den drivkraft som fick näst högsta poäng för mig var den individualistiska drivkraften. Det som kännetecknar en person med denna drivkraft är bland annat att den personen vill ha kontroll över sitt liv. Han vill ha frihet i sitt agerande och är tävlingsinriktad. Detta kanske inte stämmer helt och hållet men i alla fall till en viss del.

Nu så var detta i och för sig min sekundära drivkraft och inte den som driver mig mest. Så det kanske inte är så konstigt då att den teoretiska stämmer mer in på mig än den individualistiska.

Vilka andra drivkrafter finns det?

De fyra andra drivkrafter som finns och som jag inte fick så bra poäng på är Traditionell, Praktisk-ekonomisk, Estetisk samt Social. Det var i den ordning de rankades för mig med den traditionella som nummer tre. Den social som sista och sjätte av de olika drivkrafter.

Fotot kommer ifrån Pixabay och är taget av WimdeGraaf

 

Historiska verk

Historiska verk i en modernare ny tappning

Jag tänkte på en sak nyligen. Tar man min favorit bland TV-serier och en av mina favoritfilmer så ser man något gemensamt. Båda dessa två bygger nämligen på historiska verk. Den ena riktigt, riktigt gammal och den andra lite mer nyare.

Historiska verk i modernare tappning

Det är rätt fascinerande egentligen om man tänker efter. Manusförfattarna till min favorit serie och en av mina absoluta favoritfilmer har alltså skapat något nytt av något gammalt. Det är egentligen genialt, varför komma på en ny handling när det redan finns gamla som är bra. Det är bara att utgå ifrån något som redan finns och sätta in detta i lite mer moderna tid.

Nu kanske det är en del som fundera på vilka historiska verk menar jag. Vilka modernare tolkningar har jag i tankarna. Helt enkelt, vilka är mina favoriter och vilka verk bygger de på.

The Warriors

En av mina absoluta favoritfilmer är The Warriors som kom 1979. Det är en film om ett gatugäng från Coney Island i New York. De befinner sig i Bronx då de blir jagade av andra gäng. Nu skall de försöka ta sig hem igen genom hela Manhattan, jagade av andra. En lite lätt våldsam film men väldigt bra.

Denna film bygger på boken The Warriors från 1965 som i sin tur bygger på verket Anabasis. Detta historiska verk skrevs av Xonofon som levde mellan 430 före Kristus födelse till omkring 355 före Kristus födelse. Xonofon var en av Sokrates lärjungar. Han ledde en grekisk militär grupp som skulle ta sig hem ifrån ett krig i Babylonien, jagade av fienderna. Verket, som består av 7 böcker och lär vara en av de allra första självbiografiska verken.

Sons of Anarchy

Min allra främst favorit bland TV-serier är Sons Of Anarchy. Det är serien som handlar om ett kriminellt MC-gäng i den fiktiva staden Charming i norra Kalifornien. Serien, som gick i sju säsonger, är skapad av Kurt Sutter.

Kurt Sutter är mycket influerad av Shakespeare och det märks SOA. Dels så har många av avsnittens namn kopplingar till Shakespeare. Men del och framför allt så är handling i SOA i det stora hela hämtad i från Hamlet.

Har finns sonen i familjen (Jax) som är en grubblare och en eftertänksam individ. Hans pappa John har blivit mördad, mamman (Gemma) gifter då om sig. Hennes nya man Clay tar över kontrollen av MC-gänget från John.

Detta är med andra ord i det stora hela en och samma handling som i Hamlet. Sons Of Anarchy brukar ibland kallas för Hamlet på hjul dessutom. Det finns dessutom många andra koppling till Shakespears historiska verk i serien, exempelvis till Macbeth.

Historiska verk

Så det var detta jag menade med att några av mina favoriter bygger på verk som är gamla. Allt ifrån cirka 2500 år gamla till några 100 år gamla. Det bevisar att mycket av det som skrev för väldigt länge sedan håller än i dag. Allt man behöver göra är att sätta in det hela i en modern handling.

Foto via Visual hunt

Wordpressäkerhet

WordPressäkerhet är alltid viktigt att tänka på

Att hela tiden arbeta med säkerhet när det gäller datorer är viktigt. Främst gäller det kanske med alla Internettjänster man har. Internet är inte helt ofarligt, det skall man ha i tanken när man är ute på nätet. Detta inlägg handlar om en av alla tjänster som finns, nämligen om WordPressäkerhet. Detta är något jag har bloggat om innan men det tål att upprepas.

WordPressäkerhet

WordPress är idag det överlägset största publikationsverktygen när det gäller att skapa webbsidor. Miljontals människor använder det runt om i världen. Det är inte så konstigt, det är billigt, det är enkelt och det är kraftfullt. Men WordPress är tyvärr inte ofarligt att använda. Snarare är det så att WordPress är väldigt sårbart.

Men det finns saker man kan åtgärda för att öka säkerheten. Att försvåra för de som vill komma åt WordPressidor är viktigt.

Uppdatera ofta

Några enkla saker man kan göra för att öka sin WordPressäkerhet är dels att uppdatera ofta. Så fort det kommer en ny version av WordPress så uppdatera. Det är inte säkert att det finns nya funktioner man gillar. Det var länge sedan det kom något intressant tycker jag själv.  Men varje ny uppdatering innehåller inte bara nya funktioner utan även åtgärder inom säkerheten. Det kan till exempel vara punkter där man har upptäckt en sårbarhetsrisk som nu täpps igen. Så det är viktigt att alltid uppdatera sin installation av WordPress.

Det samma gäller självklart även om det kommer nya versioner av plugins och det tema man använder. Det är också viktigt att man avinstallerar plugins och teman som man inte använder. Det blir lätt att man tänker ”jaha, ny version av ett plugin som jag inte använder, det behöver jag inte uppdatera då”.

Använder man inte ett plugin eller tema så avinstallera den. Använder man dom så håll de uppdaterade.

Lösenord

Sen så är det viktigt att ha bra lösenord och även ett bra användarnamn. Använd så krångliga som möjligt. Definitivt så skall man inte använda så lätta lösenord så som 12345 eller abcdef och så vidare. Använd inte heller ditt, din partner, barn eller husdjurs namn.

I stället så skall man använda ett lösenord i stil med (detta är helt slumpat fram) Hqcps2?f2fvdpJH6Vb%. Ju mer obegripligt lösenord och ju längre (dock ej för långt) desto bättre.

Användarnamn

Ännu en sak när det gäller WordPressäkerhet är val av användarnamn. När man installerar WordPress så skapas en användare som är Admin. En av de allra första saker man bör göra efter en installation är att skapa en ny användare. Sedan så när man har gjort det så raderar man Admin på direkten.

Skall man vara riktigt noga så skapar man sedan ett administratörskonto. Detta använder man enbart när man skall göra ändringar i ens installation. För att skriva inlägg eller sidor så skapar man istället ett nytt konto. Detta konto ger man rollen Författare, då får man inte så mycket rättigheter på det konto man använder sig mest av.

Har man sedan ett tema som visar namnet på författaren så tycker jag att man tar bort detta. Är det inte nödvändigt att visa namnet på författaren så finns det ingen anledning till att göra det. Undantaget är väl om man är flera som skriver och om man då vill visa vem som har skrivit respektive inlägg. Men är man ensam om att skriva finns det ingen anledning till att skriva ut namnet.

Egna erfarenheter

Jag arbetade för ett par år sedan med Internet. Då hade jag en kund som hade en installation av WordPress till sin webbplats. Han hade vald användarnamnet Admin och lösenordet Password. Hans sida blev hackad vilket inte direkt är förvånande. Visst, dessa inloggningsuppgifter är lätta att komma ihåg. Men det är nästan som att åka på semester ett par veckor och lämna fönster och dörrar till ens bostad öppna under tiden. Som gjort för att få inbrott.

Ytterligare lösningar

Förutom det jag har nämnt ovan så har jag ytterligare några åtgärder i min WordPressäkerhet. Det är framförallt tre ytterligare punkter som jag har tänkt på. Alla tre gäller inloggningen till WordPress.

Adress till inloggningssidan

Som standard så är adressen till sidan man loggar in på www.domännamn.se/wp-admin. Detta är den adress som de som gör intrångsförsök via inloggningssidan först och främst försöker tas sig in genom. Jag har bytt ut denna adress till en helt ny. Dessutom så ser jag till att byta adress till inloggningssidan med jämna mellanrum.

Captcha

Som punkt två på mina övriga åtgärder så har jag att jag måste ange en så kallad Captcha när jag loggar in. Med andra ord till exempel några bokstäver eller siffror som visas på en bild. Detta för att försvåra för icke-människor att logga in. Oftast är det som så att det inte är en person som sitter och gör intrångsförsök utan ett datorprogram. Har man denna åtgärd så försvårar man en hel del för programmet.

Tvåstegsverifiering

Den sista åtgärden jag har för inloggningen är en så kallad tvåstegsverifiering. Det finns några lösningar på denna, jag använder en från Google. Den går ut på att när jag skall logga in så kör jag igång en app på telefonen som heter Authenticator. Denna ger mig en kod sex siffror som jag skall mata in vid inloggningen till WordPress. Koden gäller bara i 30 sekunder sen så får man en ny. Man kan också om man vill få koden via SMS.

Detta är en metod som jag för övrigt använder mig av på många inloggningar till tjänster på nätet. Känns lite extra tryggt att ha den.

Slutligen

Detta var lite om hur jag arbetar och hur jag tycker andra bör jobba när det gäller WordPressäkerhet. Det finns mycket mer att göra för att förbli säker. Men dessa punkter är en bra start. Skall jag lägga till en ytterligare punkt så är det att man skall logga ut. Det spelar ingen roll hur säker inloggning man har om man inte loggar ut efter det att man är klar. Speciellt gäller det om man sitter vid en dator där det finns andra människor runt omkring. Till exempel på en arbetsplats.

Kan till sist nämna det att jag kollade för en tag sedan vilka försök till inloggningar det hade gjorts på denna sidan. Det var innan jag bytte URL till inloggningssidan. De flesta intrångsförsöken var gjorde genom att testa användarnamnet Admin. Efter det kom användarnamnet Ringman, med andra ord mitt domännamn.

Kan avslöja att jag inte har något av dessa som användarnamn.

Photo credit: Nikolay Bachiyski via VisualHunt / CC BY

Tonåringar

Tonåringar av idag, hur illa ställt är det med dem?

Ibland, eller rättare sagt väldigt ofta, får man höra en massa negativt om våra tonåringar. Att de är bråkiga, störande och allmänt ouppfostrade. Stämmer detta verkligen? Ja ibland kanske men långt ifrån alltid. Det vet jag av egen erfarenhet.

Tonåringar av idag

Det förekommer ibland i media artiklar och reportage om tonåringar av idag. Oftast så är det då nyheter om bråk i diverse former eller om droger. Oftast så är det artiklar och reportage med en väldigt  negativ vinkling. Det är kanske inte så konstigt i sig eftersom media oftast väljer att vinkla sina nyheter till något mindre positivt. Stora feta rubriker som skriker ut hur illa det är i samhället säljer.

Men stämmer detta då? Är det så illa med våra tonåringar som man kan tro? Nej, jag tror personligen inte det och det påstår jag av egen erfarenhet.

Jag jobbar nämligen med ungdomar i 16-19 års åldern (vissa är äldre) och de jag träffar på är långt ifrån de ungdomar man läser om i media. Okey, det skall väl erkännas att alla på min arbetsplats kanske inte är änglar. Men det är inte så illa ställt med de som inte är det trots allt. Och de allra flesta är hur underbara som helt.

Mina erfarenheter

Det skall erkännas att jag var lite orolig för att börja jobba på min arbetsplats när jag började i september 2015. Jag hade ju hört talas om hur tonåringar är numera. Men jag insåg snabbt att bilden av dem inte stämde i verkligheten.

De jag jobbar med är som sagt hur underbar som helst. Jag har inte upplevt något negativt med någon av dem under den tiden jag har jobbat på min arbetsplats. Visst, någon kan ibland vara lite sur och säga något dumt. Men vi kan väl alla få ha en dålig dag, även om man är tonåring.

De ungdomar jag möter dagligen är hur sköna som helst och väldigt trevliga. Dagligen så är det flera som hälsar på mig när vi möts. Många säger godmorgon när de kommer på morgonen. De allra flesta håller upp dörren för mig när jag skall in eller ut och de går passerar entrén samtidigt som mig.

Ofta om jag kommer gåendes bärandes på en massa saker så har det hänt att någon frågar om jag behöver hjälp. Flera gånger i veckan så händer det att efter att ha pratat med någon så önskar de mig en fortsatt trevlig dag. Detta hände senast idag till exempel.

Med andra ord, de tonåringar jag jobbar med här hur trevliga som helst. De är schyssta, snälla och extremt hjälpsamma, i alla fall oftast. Det är verkligen otroligt kul att gå till jobbet varje dag för att träffa dem. Visst kan det vara skönt de dagar då de inte är på plats. Det är tyst och lugnt dessa dagar men samtidigt är det då väldigt tomt.

Jag gillar verkligen att jobba med de tonåringar jag träffar dagligen. De är så underbara och verkligen inte så som man läser om andra i deras ålder. Jag jobbar verkligen med ett otroligt gäng unga killar och tjejer och det är verkligen kul.

Fotokredit: Jose Javier Martin Espartosa via VisualHunt / CC BY-NC-SA

Eld till påsk

Påsk, hur jag har firat det genom tiderna

Idag, den 15 april 2017, så är det påskafton. För mig så är påsk en lugn högtid numera. En högtid som jag inte firar. Men som yngre så firade jag det lite mer. Inte så där hysteriskt men det fanns vissa traditioner kopplade till just denna helg.

Påsk genom tiderna

Påsk är den mest kristna högtiden vi har. Kan man sin bibel så vet man historien. Den sista måltiden hölls på skärtorsdagen. Jesus avrättades på långfredagen och uppstod på påskafton. I alla fall så tror jag det var så, är inte någon expert på bibliska historier.

Nu firar jag inte påsk på ett direkt kristet sätt och jag har aldrig gjort det heller. Under de senaste åren så har jag ytterst sällan firat påsk överhuvudtaget om jag skall vara ärligt. För mig så är helgen numera ett antal lediga dagar utan några direkt förpliktelser. Till skillnad mot jul exempelvis som känns mer påtvunget genom exempelvis att man skall köpa julklappar med mera. Påsken är lugnt och ro för mig, inte lika hysterisk som andra högtider. Detta gör att påsken faktiskt är lite av min favorit av alla högtider.

I år firar jag påsk genom att sitta själv hemma på kvällen. Skall äta en god måltid som inte har något med traditionell påskmat att göra. Skall göra lite saker vid dator, lyssna på en massa poddar och kanske se någon film. Lugn och ro med andra ord.

Hur jag firade påsk förr om åren

När jag var yngre så var däremot påsk en högtid som firades med en massa gemenskap. Varje år (i alla fall som jag minns det) så firades påsk hemma hos min farmor. Hon bodde då i en gammal skola några mil utanför Halmstad tillsammans med en faster till min pappa. Dit åkte vi varje år för att fira påsken. Det var min familj och det var min pappas syster med man och barn. Ibland var även min morfar med minns jag.

Vi åkte alltid dit någon gång på eftermiddagen har jag för mig. Fikade lite troligtvis och sedan gick vi alltid ut och gick en runda. Runt 18.00 så gick vi till en fotbollsplan som låg några hundra meter ifrån farmors bostad. Där var det varje år en påskeld och fyrverkerier. En massa folk som samlades där minns jag. När det var klart så gick vi tillbaka till farmor. Då hade de dukat upp en massa mat som vi åt. Det var ägg, sill, prinskorvar, köttbullar och mycket mer.

Jag minns inte när vi slutade att fira påsk så här. Sista gången kan ha varit 1982. Då dog i alla fall min pappas faster och farmor flyttade till en liten lägenhet inne i Halmstad. Minns inte om vi var där på påskarna sedan om jag skall vara ärlig.

På den tiden såg jag fram emot påsk för att få vara med om detta. Det var kul på den tiden. Skulle nog inte vilja ha det så nu men då var det en trevlig tid. Allt har sin tid och man förändras med åren. Nu trivs jag med att fira påsk som jag gör i år.

Foto via Visualhunt

Mail

Mail och alla rutiner och regler runt detta

På min arbetsplats förekommer det ibland diskussioner angående mail. Till exempel huruvida man skall svara på dem utanför arbetstid eller ej. Jag tycker det är riktigt intressant faktiskt. Dessutom så tror jag att jag har en annan syn på saken än de flesta.

Rutiner runt mail

Den officiella regeln, om man nu kan kalla det så, runt mail på jobbet är att svara på dem under arbetstid. Det finns inget krav på att läsa eller svara på mail utanför jobbet.

Detta är självklart det riktiga tillvägagångssättet. Självklart så bör allt som har med arbetet att göra vänta tills dess man sitter på jobbet. Så länge det inte är något akut vill säga. Det finns väl tillfällen då man behöver läsa och svara på mail även utanför kontorstid. Detsamma gäller självklart telefonsamtal.

Min syn på saken

Jag tycker detta är riktigt, innerst inne vill säga. Men jag lever sällan upp till det själv. På något sätt så har jag det inpräntat i mig sedan länge att man skall läsa mail och svara på dem så fort man kan. Detta oavsett tid på dygnet.

Jag kan svara och skicka mail sent på kvällarna ibland. När det gäller att skicka så kan det bero på att jag riskerar att glömma bort det tills nästa dag. Jag vill få iväg det medan jag har det i tankarna. Skulle i och för sig kunna maila min egen adress som ett ”kom ihåg” tills dagen efter. Men jag gör sällan så, det blir ett vanligt mig även om klockan kan vara 23:00 eller senare.

För mig är det en självklarhet sedan länge att alltid kolla mailen och svara på dem. Detta även efter arbetstid och på helger. Jag har jobbmailen i telefonen så jag hör när det kommer ett. Jag läser alltid det, oavsett tid och var jag än befinner mig. Dessutom så försöker jag svara på det så fort som möjligt.

Skulle jag själv ha skickat ett mail till någon en kväll eller helg så förväntar jag mig svar snabbt. Jag kan bli lite sur om inget svar dyker upp inom en timme. Sen kan jag komma på att personen i fråga inte jobbar och troligtvis inte läser mail på helgerna. Jag mailade en på en myndighet en helg för en tid sedan och blev lite smått sur när svar uteblev. Sen kom jag på att personen i fråga självklart inte läste mail på helgerna.

På mitt förra jobb

På mitt förra arbete jag en massa kundkontakt. Då var det självklart att läsa mail från kunder på helger och kvällar. Många var små egenföretagare och de kanske skötte mailhanteringen utanför ordinarie arbetstid. Jag vet att det uppskattades att jag snabbt svarade på deras frågor, även utanför min arbetstid. Det byggde upp en god relation till kunderna.

Det är det som fortfarande sitter i tror jag. Det är det som gör att jag tycker att det är självklart att läsa, skriva och svara på mail oavsett tidpunkt även nu. Detta trots att jag egentligen inte har kunder i den bemärkelsen. Men det är mail i från kollegor och leverantörer.

Fotokredit: neilgorman via Visualhunt / CC BY-NC

Isolerad i ett fängelse

Isolerad på heltid, hur länge skulle man orka

Jag såg häromdagen en dokumentär på SVTplay en Dox-dokumentär. Den hette Isolerad och handlade just om isolerade personer. Eller rättare sagt personer som satt isolerade i ett fängelse i USA.

Isolerad på heltid

Dokumentären handlade om ett antal fångar på Red Onion-fängelset i Virginia. De satt alla på en isoleringsavdelning på fängelse på grund av att de räknades som högriskfångar. 23 timmar om dygnet satt de inlåsta i en liten cell. Under den 24 timman fick de gå ut på en liten rastgård, eller rättare sagt in i en liten bur på rastgården. Eller så fick de möjlighet till att gå och duscha.

De allra flesta av dessa fångar träffade aldrig några andra fångar, bara personalen på fängelset. De kunde inte se ut genom något fönster eftersom cellerna saknade sådana. På rastgården fanns ingen möjlighet till att se ut på naturen utanför fängelset.

Min allra första tanke när jag började se dokumentären var att det skulle nog kännas rätt skönt att sitta isolerad så. Men jag tog tillbaka den tanken rätt snabbt. Även om jag inte har något emot ensamhet så är jag övertygad om att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att vara så isolerad.

Isoleringen i sig är nog okey

Eller så skulle det nog vara delvis jobbigt tror jag. Att sitta isolerad och inte prata med någon skulle jag nog klara av tror jag. Men inte under de förhållanden som var i detta fängelse. Dels så var det inte direkt tyst där. Fångar skrek och gapade konstant. De slog och sparkade i dörrar och på väggar. Det var alltid ljust i fängelset, inklusive i cellerna. Lamporna släcktes aldrig.

Just detta, med ett konstant oljud och ständigt ljus, skulle nog vara jobbigt. Det skulle nog knäcka vem som helst. Det var precis det som det gjorde också bland de fångar som satt på fängelset. Många mådde fruktansvärt dåligt. Kanske är det det som är meningen också, att knäcka dessa fångar rejält.

Frågan är hur länge man skulle klara av att vara så isolerad själv. På sätt och viss så skulle det nog vara skönt en tid. I alla fall om det vore tyst runt omkring en. Att ständigt leva i ett starkt oljud skulle nog knäcka mig rätt snabbt. Funderade på om man efter en tid lär sig att koppla bort oljudet och även ljuset. Om man lär sig sova trots allt väsen runt omkring en och det ständiga ljuset. Förhoppningsvis gör man det, för får man inte sova så lär man må riktigt dåligt efter en tid.

Det fanns fångar i denna dokumentär som hade varit isolerad i många år. Vi pratar tiotals år. Jag har för mig att den som hade suttit längst hade suttit på isoleringen i cirka 50 år.

En del hade det bra

Alla hade det inte fullt så illa dock. När de kom till fängelset så var reglerna rätt strikta. Men om de skötte sig så fick de mer och mer fördelar. En riktigt skötsam fånge kunde få tillgång till böcker, radio, MP3-spelare och TV. Med allt sådant så skulle tiden i cellen kanske gå aningen snabbare. Men samtidigt så kanske en TV gör en påmind om livet utanför murarna. Något som kan vara riktigt knäckande det också. Speciellt för fångar som vet om att de aldrig mer kommer att lämna fängelset. De kommer att sitta där i cellen helt isolerad tills den dagen

Foto via VisualHunt

Ingen 3D-karta men i alla fall en karta

3D-karta ger nya spännande möjligheter

Läser på Ny Tekniks webbsida om att Lantmäteriet har fått i uppdrag av Regeringen att skapa en digital 3D-karta över Sverige. När jag läser detta så inser jag helt plötsligt vilka möjligheter det skulle finnas om vi ersätta vanliga tvådimensionella kartor med en 3D-karta.

3D-karta över Sverige

Den 3D-karta som nu skall framställas av Lantmäteriet skall användas för exempelvis planering av nya bostadsområden, vägar och så vidare. Men jag började leka lite med tanken när jag läste detta. Tänk om man kunde bygga vidare på denna teknik. Allt efter hand som datorerna blir allt bättre och bättre på att generera 3D-grafik.

3D-version av street view

Exempelvis så tänkte jag en form av kombination av den typ av 3D-karta som Google har för vissa städer och Googles Street View. Att Man med andra ord på datorn skulle kunna vandra runt i en stad som i datorn är uppbyggd tredimensionellt. Som det är med Street View nu så är det fotografier man ser. När man rör sig i en stad så byts bilder när man vandra framåt. Men tänk om man kunde bygga upp alla miljöer i 3D i stället. Och verkligen kunna röra sig i denna miljö helt fritt. Utan då att en bild laddas in varje gång man rör sig i någon riktning.

Sen funderade jag vidare ett tag. Tänk om man tog den tekniken jag skrev om ovan men lät den gå från datorns skärm till någon form av VR-glasögon. Men sätter på sig dessa glasögon och så kan man röra sig i en virtuell 3D-karta över vilken stad som helst i världen exempelvis hemifrån vid köksbordet. En högupplöst 3D-karta som ser i största möjliga mån ser ut som verkligheten.

Frågan är, tror jag, inte om vi kommer att få tillgång till denna teknik. Utan snarare närNågon gång inom en inte allt för avlägsen framtid så kan vi troligtvis vandra runt i städer från jordens alla hörn hemifrån. Inte bara för nöjes skull utan det finns säkerligen många vettiga användningsområde för detta också.

Fotokredit: rich701 via Visualhunt.com / CC BY

Åka Tåg

Åka tåg är verkligen något jag gillar att göra

En sak är säker – Jag gillar att åka tåg. Tycker att det är en avkopplande njutning, i alla fall så länge tågen går som de skall. Att sitta still och vänta på grund av någon anledning, till exempel signalfel eller annat, är rena döden. Men när det fungerar som det skall så är tåg mitt absoluta favorit när det gäller sätt att bli transporterad.

Åka tåg

Nu var det i och för sig ett tag sedan jag åkte tåg senast. Jag har för mig att det var i februari 2012 senaste resan gick, då jag besökte Västerås under en hel och tog mig dit och hem med hjälp av tåg. Skulle vara skoj faktiskt att åka igen snart, man kanske skulle göra någon utflykt i sommar. En tanke som tål att tänkas vidare på.

Men förr om åren så åkte jag mycket tåg. Ett tag var jag till exempel i Göteborg väldigt ofta och då var det nästan alltid uteslutande att jag valde tåget trots att det går bussar till och från Göteborg och att dessa bussar ger en snabbare transporttid. Det var helt enkelt mer avkopplande att åka på det sättet. Bussarna kändes mer stressiga och dessutom tycker jag att det känns mer instängt att åka buss jämfört med tåg.

Tåg till Stockholm

Ett tag åkte jag också till Stockholm några gånger om året. Det hände ett par gånger att jag flög upp dit men det var liksom lite mer krångligare. Var tvungen att först bege mig till Landvetters flygplats, sen flyga (tog i och för sig bara en timme ungefär) och sen ta mig från Arlanda med buss ner till Stockholm. Lite stressigt på något sätt, inte alls samma sak som att sitta i lugn och ro färdas på rälsen och se landskapet svepa förbi utanför.

Några gånger åkte jag dessutom nattåg upp till Stockholm. Det var helt underart tyckte jag. Var visserligen tvungen att först ta mig ner till Göteborg men det var det värt. Sen ombord på tåget, krypa ner i en säng i en kupé och somna in till tågets dunkande mot rälsen. Morgonen efter så vaknade man upp på Stockholms central tidigt. Efter en dusch så åt jag frukost någonstans (ibland på något café på Stockholms central eller ibland på ett närliggande hotell). Därefter så brukade jag ta mig en promenad runt ett Stockholm som ännu inte riktigt hade vaknat. Allt det hann jag med innan affärer och annat öppnade. Var faktiskt riktigt underbart, något jag verkligen gillade. Numera tror jag inte att det går nattåg till Stockholm längre, inte i från Göteborg i alla fall och det är ju synd. Att åka tåg på natten och sova ombord är riktigt härligt.

Långa resor med tåg

Jag skulle någon gång vilja åka en riktigt lång sträcka någon gång, exempelvis genom Europa, speciellt om man åker över Alperna, det lär vara enormt vackert. Skulle faktiskt också vilja åka  norrut, exempelvis upp mot Kiruna eller kanske ända till Narvik i Norge. Kanske till och med ta sig hem söder genom Norge.

Men den resan som jag kanske mest av allt drömmer om är en resa mellan Chicago och Los Angeles. En resa där man sitter på tåget i 65 – 66 timmar (om allt går enligt tidtabellen), alltså utan några som helst byten. Jag vet inte om resan i sig är trevlig och om man åker genom några vackra miljöer men just tanken att sitta på ett tåg i nästan tre dygn känns väldigt lockande.

Foto via Visualhunt.com