Säkerhet för det mesta

Säkerhet finns för nästan allt i ens liv numera

För en tid sedan lade jag in en pinkod för att kunna låsa upp min telefon då den har varit i viloläge, allt för att öka min säkerhet gällande telefonen. Insåg när jag gjorde detta att man håller på att öka sin säkerhet för det mesta i ens vardag. Varför egentligen? Vad är det vi är rädda för?

Ökad säkerhet i ens vardag

Insåg att jag det var dags att ange en pinkod så att om telefonen skulle komma i andras händer så skulle de få lite problem med att kunna ringa med den. En sifferkod på fyra siffror kan rädda mycket egentligen.

För ärligt talat så är det inte bara det där med att kunna ringa som kan hända om telefonen hamnar i orätta händer. Med dagens smarta telefoner så har man i stort sätt hela ens liv i telefonen. Har finns tusentals foton. Jag kan betala på vissa ställen med en app (visserligen en fyrasiffrig kod även för det), Jag kan skicka pengar till andra med swish och kan sköta alla mina bankärenden via telefonen, båda kräver dock en sexsiffrig pinkod.

Sen så har jag alla sociala medier jag använder mig av i telefonen, alla kräver varsitt lösenord dock. Jag har tillgång till en massa mailkonton och så vidare. Dessutom så finns i stort sätt alla lösenord och pinkoder jag använder mig av lagrade i en app i telefonen. Visserligen med ett lösenord som säkerhet.

Men ni ser, mycket i ens liv finns i telefonen och allt (i stort sätt) lagras med hjälp av pinkoder och lösenord, ett unikt för varje tjänst. Det är inte lätt att komma ihåg allt och de blir fler och fler ju mer tiden går.

Inte bara telefoner

Nu är det inte bara telefonen och ens datorer som har en massa säkerhet för att kunna användas. Man måste slå en massa koder för mycket här i livet. Skall man handla så är det en pinkod som skall användas. Skall man ta ut pengar från en bankomat är det en annan. De som har bil får slå en kod för att kunna tanka och så vidare. Jag behöver en pinkod för att komma in på jobbet och en för att larma av.

Sedan några år tillbaka har vi dessutom pinkod för att komma in i huset där jag bor. En kod dagtid, en annan nattetid. Jag behöver en kod för att boka tvättstugan, allt för att öka ens säkerhet.

Man kan ju undra varför det är en sådan ökning av vår säkerhet. Varför vi har så många koder och lösenord till det mesta här i livet. Har vår värld blivit så osäker, har kriminaliteten ökat så mycket att vi måste skydda oss mer och mer. Eller är det så enkelt att vi blir allt mer paranoida för år som går. Litar vi allt mindre och mindre på andra, så lite att vi måste skydda oss bakom en massa säkerhet i form av lösenord, pinkoder och lås i allmänhet.

Foto via Visualhunt

Helikopterpengar

Helikopterpengar är det något att ha?

Läser lite om det uttalade som visa Riksbankschefen Cecilia Skingsley kom med i veckan, nämligen det att Riksbanken skall kunna skänka alla svenska medborgare en summa pengar, så kallade helikopterpengar. Anledningen är att Riksbanken vill att medborgarna skall ta dessa pengar och gå ut och handla upp dem och på så sätt få fart på den svenska ekonomin och driva upp inflationen.

Helikopterpengar

För som alla vet så är det lite smått kris i den svenska ekonomin, i alla fall delvis. Inflationen är på tok för låg (i skrivande stund är den 0,8 procent men Riksbankens mål är 2,0 procent). Får vi upp inflationen så kommer även ränteläget ordna upp sig och sen följer det ena efter det andra. Dessutom, konsumerar vi mera så måste vi producera mera och det i sin tur leder på sikt till ett högre behov av arbetskraft.

Som det är till stor del nu så sparar hushållen allt för mycket pengar. Pengar som ligger på ett bankkonto är pengar som saknar värde. Det kan vara bra för den enskilda individen  att ha några kronor på banken men för samhällsekonomin så vore det bästa om alla kronor man får ut i lön spenderas.

Så helikopterpengar kan vara ett sätt att få individerna att konsumera mera. Skulle detta fungera fullt ut så tror jag att det är en bra idé. Men jag tror att det inte kommer att fungera så som det är tänkt. För det finns många krav som måste uppfyllas av medborgarna för att helikopterpengar skall vara lösningen på problemen.

Dels så måste hela summan konsumeras. Betalar man av på lån eller sätter in pengarna på ett sparkonto så är de inte värde något, möjligen för den enskilda medborgaren men inte för Sverige.

Resor ej värda något

Spenderar man alla helikopterpengar på en resa så är de inte heller värda något. Åtminstone inte om man åker utomlands. Resan i sig kan bidra till statskassan men det man spenderar i boende, mat och konsumtion utomlands gagnar inte den svenska ekonomin. Skall man använda alla pengar man får på en resa så bör man resa inom Sverige.

Det finns många andra sätt att spendera sina pengar på som inte är bra för ekonomin. Skall pengarna komma den svenska ekonomin tillgodo och sätta fart på den så bör alla pengar spenderas på prylar som är tillverkade i Sverige av svenska företag. Och ärligt talat, hur många varor är det egentligen.

Det går inte att komma och säga att man tar sina helikopterpengar och köper kläder för dom på exempelvis H&M bara för att det är ett svenskt företag. Mig veterligen så är inga kläder från H&M tillverkade i Sverige, åtminstone är den andelen inte speciellt stor. Att handla importerade varor gynnar inte svensk ekonomi speciellt mycket även om det är ett svenskt företag som säljer dem. Dessutom är det inte bra att vi importerar mycket, vi bör exportera mera i stället

Vad skulle göra?

Men vad skulle då exempelvis jag köpa om jag fick lite helikopterpengar? Säg att man får 100.000 kronor en dag som helst då bör spenderas på svenska varor. Frågan är svår, kan ärligt talat inte komma på något direkt.  En bil från Volvo kanske men jag har inget körkort så vad ska jag men den till. Dessutom, för att köra bilen krävs det en hel del bensin och den måste importeras. Inte nog med det, bilen må vara svensk och monterad i Sverige men många av delarna är säkert importerade.

Det första jag kom att tänka på när jag läste om helikopterpengar i veckan var att köpa inlagd sill ifrån till exempel ABBA. Jag älskar inlagd sill nämligen. Men att köpa burkar med sill för 100.000 kronor känns rätt dumt.

Nä, helikopterpengar är ett bra sätt att stimulera ekonomi. Men det känns väldigt krångligt att spendera pengarna på ett sätt som verkligen gynnar ekonomin. Risken är att man tar sina helikopterpengar och sätter in summan på banken eller betalar av lite lån, och då blir det genast helt värdelösa.

Foto via Visualhunt.com

Öppet kontorslandskap

Öppet kontorslandskap är inget att ha

Jag har en gång tidigare skrivit om det där med öppet kontorslandskap och hur mycket jag ogillar det. Jag kom att tänka på detta igen för några dagar sedan då jag läste en artikel på DN som visserligen var flera år gammal men ändå väldigt aktuell. Artikeln handlade om att om man sitter och jobbar i ett öppet kontorslandskap så lägger vi mer energi på att stänga ute stress än på att vara kreativa.

Öppet kontorslandskap är hjärnans största fiende

Jag har själv arbetat i cirka 20 månader i ett öppet kontorslandskap. Jag vet vilka problem det är med att jobba så. Varje dag så var det otroligt svårt att kunna koncentrera sig på det man skulle göra eftersom det konstant fanns störande ljud runt omkring en. I och med att det inte gick att koncentrera sig eller fokusera på det man skulle göra så blev också resultatet av ens arbete lidande och bristfälligt. Det gick helt enkelt inte att göra ett bra jobb under de arbetsförhållandena.

Inte nog med att ens arbete blev lidande, nästan varje dag resulterade också i huvudvärk. Kanske inte av störande ljud runt omkring en utan att man hela tiden fick kämpa och slita för att kunna orka koncentrera sig och kunna fokusera på arbetsuppgifterna. Det var väl, ärligt talat, inte alltid jag gjorde ett bra jobb. Ett arbete som gav det resultatet jag hade hoppats på. Mycket, men inte allt, tror jag berodde på att jag inte kunde fokusera på mitt arbete så mycket som jag önskade att jag skulle kunna göra. Något som jag behövde göra för att få ett bättre resultat. Det gick helt enkelt inte att tänka på rätt sätt.

Mina erfarenheter av öppet kontorslandskap

Jag tror inte det finns något positivt med att arbeta i ett öppet kontorslandskap. Hur mycket jag själv tänker på det så kan jag inte komma på att det skulle finnas några som helst fördelar med det. Jag upplevde aldrig något positivt med det i alla fall under den tiden jag jobbade under dessa förhållanden.

Nu har jag inte jobbat i ett öppet kontorslandskap sedan i slutet av september 2014. Något jag är väldigt glad och tacksam för det. Jag hoppas inte heller att jag kommer att behöva arbeta något mer under de förhållandena. För det är mer plågsamt än något positivt. På mitt nuvarande arbete så har jag ett eget kontor just nu. En lyx jämfört med min förra arbetsplats där vi satt cirka 30 stycken i ett öppet kontor.

Jag läst förresten för en tid sedan ett inlägg på Twitter där det på ett ungefär stod följande:

Att arbete i ett öppet kontorslandskap är som att sitta och arbeta i en skolmatsal under lunchrasten.

Stämmer verkligen, så är det.

Fotokredit: jcorrius via Visualhunt / CC BY

VR i skolans undervisning

VR i undervisningen i skolorna

Jag har funderat en del på det där om man skulle kunna använda sig av VR i undervisningen i skolorna. Det vore egentligen en otrolig resurs om man tänker efter. En teknik som borde öppna många dörrar och ta undervisningen till en ny nivå.

VR – Virtual Reality

VR är, om man skall förklara det lite, en teknik för att skapa en virtuell verklighet, med andra ord en konstgjord verklighet. Så som tekniken fungerar i dag så tar man på sig en typ av glasögon som har en display i stället för glas framför ögonen. På denna display så visas en datorgenererad grafik eller foto/film.

Man kan med denna teknik skapa olika miljöer, både verkliga och påhittade. Det finns inga egentliga begränsningar i vilka miljöer man kan bygga upp och sedan bege sig till. Det är just detta som kan fungera bra i undervisningen.

VR i undervisningen

Nu kanske man inte kan använda sig av tekniken i alla ämnen i skolan. Men många ämnen tror jag skulle vara väldigt lämpliga för att använda tekniken i. Ta bara som exempel geografi. Läser eleverna om någon viss plats i världen så skulle de med hjälp av sina VR-hjälmar kunna besöka denna plats.

Historia är ett annat ämne som jag tror är ännu mer lämpligt att använda VR i. Med hjälp av tekniken så skulle eleverna kunna få sig i en guidad tur runt om i exempelvis antikens Aten, i Rom under Romarrikets storhetstid eller i skyttegravarna under första världskriget.

I ämnet religion så skulle eleverna kunna vara på plats när Jesus döptes eller när han korsfästes. I samhällskunskap skulle man kunna besöka olika länders parlament för att se hur olika demokratiska och odemokratiska stater fungera. Bara för att nämna några exempel.

Nackdelar med VR

Självklart så finns det många nackdelar med att använda VR i undervisningen. För det första är tekniken dyr, speciellt om man skall köpa in en eller flera klassuppsättningar. Sedan så finns kanske inte alla de olika miljöer som skulle vara aktuella inte ännu.

Men jag tror att Virtual reality i undervisningen kan vara något som kommer allt mer i framtiden.

Foto via Visual hunt

Matematik

Matematik, det är väldigt roligt trots allt

Jag jobbar numera på en gymnasieskola som administratör. Vilket innebär att jag får göra lite av varje där. För ett tag sedan så fick jag under en timme sitta vakt när en tjej skulle skriva ett prov i matematik. Detta väckte en hel del minnen till liv hos mig.

Minnen av matematik

För det är så att jag gillar matematik, riktigt mycket. Det har inte alltid varit så dock, minns inte hur det var på låg- och mellanstadiet men på högstadiet avskydde jag matten, hade dessutom svårt för det (kanske därför som jag inte gillade det). Men på gymnasiet så väcktes mitt intresse för siffror en hel del och det var kul med matten tyckte jag.

I slutet av 90-talet så läste jag två år på Komvux, läste in en massa gymnasieämnen och läste under dessa år det som då hette matematik A – E, alltså fem olika gymnasiekurser. Nu älskade jag detta och det gick bra, hade högsta betyget i alla kurser utan E-kursen där jag bara fick näst högsta betyg.

Matematiken hänger med efter detta, har läst någon enstaka kurs på högskolenivå exempelvis. Dessutom så har jag alltid pysslat lite med matten på fritiden. Men nu så var det ett tag sedan jag ägnade mig åt att plugga matte på allvar och det märks lite.

Elevens prov

Jag tittade igenom provet som eleven skulle skriva innan hon kom. Det var, misstänker jag, ett grundläggande prov i geometri. Vissa saker kunde jag lösa direkt i huvudet. Men det fanns en del frågor som jag inte hade en minsta aning om hur de skulle lösas. Förmodar att det klarnar rätt snabbt om jag får fundera en stund. Men jag tror inte jag kommer i håg allt, även om det är på en rätt låg nybörjarnivå.

Detta är naturligtvis inte bra. Har man som jag pluggat matematik rätt flitigt, även om det är 20 år sedan nu, så skall man komma ihåg mer än vad jag tydligen gör nu. Funderar nu på att leta upp mina böcker jag hade när jag läste matematik på Komvux och repetera lite.

Bilden kommer ifrån Pixabay och är gjord av geralt.

Tro på spöken

Tro på spöken, skall man göra det eller inte

En gång i tiden så skrev jag ett inlägg om att tro på spöken. Jag ifrågasatte det hela egentligen, går det att tro på spöken om man skall ta det hela seriöst?

Jag tvivlar starkt på det faktiskt om jag skall vara ärlig. Jag tror inte på att man efter att man har dött vandrar runt som en osalig ande och gör hembesök hos andra då och då. För mig finns det inget efter döden. Men dör och det är slutet, efter det sista andetaget är det bara mörker och tomhet enligt mig.

Tro på spöken trots allt

Men trots att jag är så gott som 100 % säker på att det inte finns några spöken så har jag, skall jag erkänna, upplevt ett och annat, faktiskt uteslutande efter det att jag flyttade till den lägenhet som jag och min sambo bor i nu.

I mitt förra inlägg så skrev jag bland annat om att jag har upplevt något på en brygga vid sjön som ligger nära där vi bor och att jag såg något konstigt utanför huset som ligger jämte det vi bor i. Jag skrev också att jag har upplevde lite konstiga saker inne i vår lägenhet, att jag till exempel kan uppleva att någon står jämte eller bakom mig. Det kan också vara att jag upplever att något eller någon går igenom lägenheten utan att någon gör det. Jag får liksom den känslan.

Mer kontakt med spöken

Nu för en tid sedan (ungefär ett år sedan) så hände något som gör mig än mer förvirrad. Något som får mig att tvivla än mer på om jag skall tro på spöken eller inte. Jag var ensam hemma och stod vid spisen i köket. Rätt som det var så tittade jag in i rummet jämte köket. Detta rum var rätt så mörkt (det var hyfsat sent på kvällen) men inte allt för mörkt. jag såg något där inne, utan någon som helst tvekan.

Vad jag såg var en kvinnogestalt snett bakifrån. Enligt min uppfattning i ålder från ungefär 17-23, i all fall ung men inte ett barn. Hon hade rätt långt ljust hår, som var lite ”vågigt” och bar en lite gammaldags klänning i något ljust tyg. Såg det hela rätt tydligt men det var lite ”suddigt”. Såg det hela i några sekunder sen tittade jag bort en stund och när jag åter igen tittade så var hon borta.

Jag är helt säker på att jag såg något men samtidigt så är jag också helt säker på att det inte finns några spöken. För mig är det helt omöjligt att tro på spöken, trots att jag upplever en hel del då och då.

Har faktiskt upplevt en sak till efter detta. Då stod jag på balkongen och lutade mig mot balkongräcket. Helst plötsligt så fick jag en stark känsla av att någon stod i dörröppningen till balkongen och tittade på mig. Men det var ingen där, även om jag verkligen kände se.

Så tro på spöken eller ej, det är frågan. Jag gör det nog inte trots allt. Eller?

Foto via Visual hunt

Vikingar

Vikingar är väldigt intressanta att veta mer om

Är det någon tidsperiod i historien som intresserar mig mer än andra så är det vikingatiden. Det är inte så att jag ägnar mig åt att studera vikingarna men de intresserar mig en del faktiskt. Jag ser gärna på dokumentärer om vikingar och denna tidsperiod om jag kommer över något sevärt.

Vikingar är intressanta

Jag tittar dels på dokumentärer om vikingar som sagt. Dessutom så ser jag gärna på olika TV-serier om tidperioden, exempelvis Vikings och Last Kingdom.

Nu skall man skilja TV-seriernas vikingar i från de som en gång levde om man skall vara noga. Det som visas i exempelvis Vikings och Last Kingdom är en glorifiering av vikingarna. Kanske med en gnutta historisk sanning men med mest påhittade historier. Dessa TV-serier är intressanta och roliga att titta på.

Men mer intressant är det att titta på dokumentärer om ”riktiga vikingar”, med andra ord historiskt korrekta dokumentärer. Det går med jämna mellanrum sådana på TV och dessa ser jag med en stor förtjusning.

Jag såg för ett (bra) tag sedan en serie på SVTPlay som heter Sanningen om vikingarna och den var riktigt bra. Bara på dessa två program i serien så har jag lärt mig massor av nya saker om vikingarna.

Ny kunskap

Lite av det jag har lärt mig idag är att vikingarna åkte till den amerikanska kontinenten långt tidigare än vad man har trott innan. Flera hundra år före det att Columbus ”upptäckte” Amerika. Vikingarna åkte dessutom långt mer västerut på kontinenten än vad man trodde.

Sedan så parade vikingarna troligt sig med de amerikanska urinvånarna. Man har funnit DNA från skelett på Island som troligen kommer ifrån personer som har koppling till amerikanska kontinenten.

Har också fått reda på att vikingatiden började långt tidigare än vad man har trott tidigare.

Har också lärt mig att staden Trelleborg troligen har fått sitt namn i från den vikingaborg som låg där staden nu ligger. Den typ av borgar som byggdes av vikingar kallades nämligen för Trelleborgar.

Få information om vikingar

Som det är nu så ser jag bara på dokumentärer om vikingar för att få information om denna tidsperiod. Skulle vara kul att läsa lite böcker också, det har inte blivit av ännu bara.

Sen vore det kul att besöka Historia Museet i Stockholm som lär har en fin utställning om tidsperioden. Trots väldigt många besök i huvudstaden så har jag av någon anledning inte besökt detta museum. Nu lär det aldrig bli av tyvärr.

Fotokredit: hans s via Visual hunt / CC BY-ND

Stress

Stress är inget kul egentligen om man tänker efter

Var på en föreläsning om stress för ett par år sedan vilket var väldigt intressant tycker jag. Skall jag vara ärlig så var jag en aningens skeptisk inför föreläsningen, trodde inte att det var något som skulle verken intressera eller tilltala mig. Men det var faktiskt riktigt intressant måste jag säga.

Jag och stress

Nu så är jag egentligen inte en typ som stressar upp mig så värst mycket. Jag tycker själv att jag oftast tar det rätt så lugnt och jag har, oftast i alla fall, bägge fötterna på jorden. Det finns inte mycket här i omvärlden som jag blir stressad av.

Trodde jag i alla fall, men föreläsningen fick mig att tänka efter lite och jag insåg att jag och stress kanske inte var två helt åtskilda saker trots allt. För jag tänkte efter en hel del och insåg att visst kunde jag bli stressad i bland. Det jag mest insåg var att jag kan uppleva stress om jag inte har kontroll över en situation. Detta trots att jag innerst inne vet att jag inte kan kontrollera allt.

När jag kan känna mig stressad

Ett exempel jag tänkte på som jag kunde stressa upp mig över är bussar, eller rättare sagt huruvida bussarna håller tidtabellen. Jag åker oftast buss, flera gånger i veckan oftast. Ibland åker jag i väg och har en tid att pass men ibland så finns det inga tider som jag måste hålla. Men trots det så kan jag uppleva stress om bussen är försenad. Ska en buss komma 10:14 och den inte har kommit 10:15 så blir jag stressad. Det gäller både om jag har en tid att passa eller ej.

Det är ju egentligen väldigt dumt. Jag har ju ingen som helst möjlighet att påverka eller kontrollera bussarna och deras förmåga att komma i rätt tid. Ändå blir jag stressad över en sådan situation. Det beror väl på att jag vill ha kontroll över situationen. Men just i sådana ögonblick kan jag inte ha det minsta kontroll över situationen.

Med tanke på att bussarna i Borås blir allt sämre på att passa tider så är väl risken snart stort att jag får ett sammanbrott.  Jag kommer säkert snart få leva på lugnande medel.

Photo via Visual Hunt

Skriva texter

Skriva texter är inte så lätt alla gånger

En gång i tiden så fick jag en liten anteckningsbok med uppmaningen att fylla den med intressanta och tänkvärda saker. Främst så skulle det vara anteckningar i form av ”Vad är du tacksam för idag” och liknande. Just att skriva sådant känns lite ”flummigt” för mig men jag gillade iden om att ha en liten bok där man kan skriva texter som man får idéer om helt plötsligt.

Skriva texter

Jag gillade dock tanken och iden så mycket att jag faktiskt gick och köpte mig ännu en liknade anteckningsbok. Tanken var att ha en för lite mer ”seriösa” tanka och en för lite mer åt det privata hållet. Så var tanken i alla fall.

Det har nu gått ett bra tag sedan jag fick den första anteckningsboken och sedan jag köpte bok nummer två. Ännu har jag inte börjat med att skriva texter i någon av dessa. Ja, det vill säga, jag har skrivit mitt namn i de båda.

Skriva texter analogt vs skriva texter digitalt

Saken är den att jag älskar att skriva texter. Jag tycker om det så pass mycket att jag allt för oftast skriver på tok för mycket, jag har svårt för att hejda mig. Men det är när jag sitter vid datorn som det går lätt. Sitter jag med papper och penna framför mig så blir det tvärstopp direkt, jag får inte till något. Med datorn kan jag forma ord och meningar till långa texter medan kreativiteten lyser med sin frånvaro om jag tvingas skriva med en penna på ett papper.

Det är konstigt egentligen att det är så. Det är som om datorn i sig fyller mig med skrivarlusta och energi till att skriva texter.  Medan pennan tömmer mig på samma energi och allt blir bara tomt och blankt i min hjärna.

Jag hoppas verkligen att det går att träna upp den kreativa lusten till att skriva texter analogt igen. Jag tror att det är nyttigt att kunna skriva med en penna och inte bara med hjälp av datorn. Inte minst med anledning av att ens handstil försämras avsevärt om man inte skriver med hjälp av en penna. Men också att det kan vara bra att träna upp förmågan till att forma ord till meningar. Träna på att kunna skriva texter utan att använda datorn.

Som sagt, med hjälp av datorn kan jag skriva långa stycken utan problem. Denna text, som nu ligger på en bit över 400 ord, har inte tagit många minuter att skriva. Skulle jag skriva det för hand med penna och papper, så skulle jag på sin höjd ha kunnat formulera en rubrik.  Mer än så tror jag inte det skulle bli.

Foto via VisualHunt

Sinnesro

Sinnesro i olika miljöer och i själva livet

Det finns många som lämnar städer, stora som små, för att bosätta sig ute på landsbygden. Helst av allt så vill de bo så öde som möjligt, långt ifrån grannar och vägar. Allt detta för att finna lite lugn och lite sinnesro. Visst låter det fint och trevligt? Jag skulle tycka att det vore helt okey att bo så, i alla fall i ett litet tag. Kanske max i en vecka.

Mitt sätt att finna sinnesro

Problemet är att jag skulle inte finna sinnesro i att bo så, mer eller mindre mitt i ingenting. I alla fall inte i någon längre period. Som sagt, en vecka kanske men mer skulle jag nog inte stå ut. Efter en tid så skulle det säkert börja bli jobbigt för mig.

För jag tycker, tvärtemot andra, att stillheten och tystnaden efter ett kort tag blir stressigt. För mig är att vara stilla, uppleva lugnet och tystnaden en stor stressfaktor, inte direkt en väg till att finna sinnesro.

För mig om jag ville finna sinnesro så vore det nog ett val att göra tvärtom det som Jonna gjorde, nämligen att flytta till en storstad. Jag känner mig nämligen lugn och avspänd om jag hör ljud omkring mig. Kanske inte all typ av ljud, men som exempel så hör man i lägenheten jag bor i en hel del bilar nästan jämt och ständigt på avstånd. Det är för mig ett väldigt rogivande ljud. Eller att bara sitta på en parkbänk inne i centrala stan och se på människor som passerar förbi, det är mitt sätt att finna sinnesro.

Jag kopplar av när det är lite ljud (viss typ av ljud) runt omkring mig, när det är lite folk och lite rörelse. Men skulle det vara tyst, stilla och öde, ja då blir jag smått stressad. Då börjar det krypa i kroppen på mig och jag blir rastlös.

Alla är olika

Men det är tur av vi är olika. Att en del av oss kan finna sinnesro i tystnaden medan andra finner den i storstadens ljud. På sätt och vis så är jag trots att lite, lite avundsjuk på personer som kan koppla av mitt i ingenting och verkligen kan njuta av livet. Skulle vilja kunna det också faktiskt.

Foto via Visualhunt.com