Matematik

Matematik, det är väldigt roligt trots allt

Jag jobbar numera på en gymnasieskola som administratör. Vilket innebär att jag får göra lite av varje där. För ett tag sedan så fick jag under en timme sitta vakt när en tjej skulle skriva ett prov i matematik. Detta väckte en hel del minnen till liv hos mig.

Minnen av matematik

För det är så att jag gillar matematik, riktigt mycket. Det har inte alltid varit så dock, minns inte hur det var på låg- och mellanstadiet men på högstadiet avskydde jag matten, hade dessutom svårt för det (kanske därför som jag inte gillade det). Men på gymnasiet så väcktes mitt intresse för siffror en hel del och det var kul med matten tyckte jag.

I slutet av 90-talet så läste jag två år på Komvux, läste in en massa gymnasieämnen och läste under dessa år det som då hette matematik A – E, alltså fem olika gymnasiekurser. Nu älskade jag detta och det gick bra, hade högsta betyget i alla kurser utan E-kursen där jag bara fick näst högsta betyg.

Matematiken hänger med efter detta, har läst någon enstaka kurs på högskolenivå exempelvis. Dessutom så har jag alltid pysslat lite med matten på fritiden. Men nu så var det ett tag sedan jag ägnade mig åt att plugga matte på allvar och det märks lite.

Elevens prov

Jag tittade igenom provet som eleven skulle skriva innan hon kom. Det var, misstänker jag, ett grundläggande prov i geometri. Vissa saker kunde jag lösa direkt i huvudet. Men det fanns en del frågor som jag inte hade en minsta aning om hur de skulle lösas. Förmodar att det klarnar rätt snabbt om jag får fundera en stund. Men jag tror inte jag kommer i håg allt, även om det är på en rätt låg nybörjarnivå.

Detta är naturligtvis inte bra. Har man som jag pluggat matematik rätt flitigt, även om det är 20 år sedan nu, så skall man komma ihåg mer än vad jag tydligen gör nu. Funderar nu på att leta upp mina böcker jag hade när jag läste matematik på Komvux och repetera lite.

Bilden kommer ifrån Pixabay och är gjord av geralt.

Tro på spöken

Tro på spöken, skall man göra det eller inte

En gång i tiden så skrev jag ett inlägg om att tro på spöken. Jag ifrågasatte det hela egentligen, går det att tro på spöken om man skall ta det hela seriöst?

Jag tvivlar starkt på det faktiskt om jag skall vara ärlig. Jag tror inte på att man efter att man har dött vandrar runt som en osalig ande och gör hembesök hos andra då och då. För mig finns det inget efter döden. Men dör och det är slutet, efter det sista andetaget är det bara mörker och tomhet enligt mig.

Tro på spöken trots allt

Men trots att jag är så gott som 100 % säker på att det inte finns några spöken så har jag, skall jag erkänna, upplevt ett och annat, faktiskt uteslutande efter det att jag flyttade till den lägenhet som jag och min sambo bor i nu.

I mitt förra inlägg så skrev jag bland annat om att jag har upplevt något på en brygga vid sjön som ligger nära där vi bor och att jag såg något konstigt utanför huset som ligger jämte det vi bor i. Jag skrev också att jag har upplevde lite konstiga saker inne i vår lägenhet, att jag till exempel kan uppleva att någon står jämte eller bakom mig. Det kan också vara att jag upplever att något eller någon går igenom lägenheten utan att någon gör det. Jag får liksom den känslan.

Mer kontakt med spöken

Nu för en tid sedan (ungefär ett år sedan) så hände något som gör mig än mer förvirrad. Något som får mig att tvivla än mer på om jag skall tro på spöken eller inte. Jag var ensam hemma och stod vid spisen i köket. Rätt som det var så tittade jag in i rummet jämte köket. Detta rum var rätt så mörkt (det var hyfsat sent på kvällen) men inte allt för mörkt. jag såg något där inne, utan någon som helst tvekan.

Vad jag såg var en kvinnogestalt snett bakifrån. Enligt min uppfattning i ålder från ungefär 17-23, i all fall ung men inte ett barn. Hon hade rätt långt ljust hår, som var lite ”vågigt” och bar en lite gammaldags klänning i något ljust tyg. Såg det hela rätt tydligt men det var lite ”suddigt”. Såg det hela i några sekunder sen tittade jag bort en stund och när jag åter igen tittade så var hon borta.

Jag är helt säker på att jag såg något men samtidigt så är jag också helt säker på att det inte finns några spöken. För mig är det helt omöjligt att tro på spöken, trots att jag upplever en hel del då och då.

Har faktiskt upplevt en sak till efter detta. Då stod jag på balkongen och lutade mig mot balkongräcket. Helst plötsligt så fick jag en stark känsla av att någon stod i dörröppningen till balkongen och tittade på mig. Men det var ingen där, även om jag verkligen kände se.

Så tro på spöken eller ej, det är frågan. Jag gör det nog inte trots allt. Eller?

Foto via Visual hunt

Vikingar

Vikingar är väldigt intressanta att veta mer om

Är det någon tidsperiod i historien som intresserar mig mer än andra så är det vikingatiden. Det är inte så att jag ägnar mig åt att studera vikingarna men de intresserar mig en del faktiskt. Jag ser gärna på dokumentärer om vikingar och denna tidsperiod om jag kommer över något sevärt.

Vikingar är intressanta

Jag tittar dels på dokumentärer om vikingar som sagt. Dessutom så ser jag gärna på olika TV-serier om tidperioden, exempelvis Vikings och Last Kingdom.

Nu skall man skilja TV-seriernas vikingar i från de som en gång levde om man skall vara noga. Det som visas i exempelvis Vikings och Last Kingdom är en glorifiering av vikingarna. Kanske med en gnutta historisk sanning men med mest påhittade historier. Dessa TV-serier är intressanta och roliga att titta på.

Men mer intressant är det att titta på dokumentärer om ”riktiga vikingar”, med andra ord historiskt korrekta dokumentärer. Det går med jämna mellanrum sådana på TV och dessa ser jag med en stor förtjusning.

Jag såg för ett (bra) tag sedan en serie på SVTPlay som heter Sanningen om vikingarna och den var riktigt bra. Bara på dessa två program i serien så har jag lärt mig massor av nya saker om vikingarna.

Ny kunskap

Lite av det jag har lärt mig idag är att vikingarna åkte till den amerikanska kontinenten långt tidigare än vad man har trott innan. Flera hundra år före det att Columbus ”upptäckte” Amerika. Vikingarna åkte dessutom långt mer västerut på kontinenten än vad man trodde.

Sedan så parade vikingarna troligt sig med de amerikanska urinvånarna. Man har funnit DNA från skelett på Island som troligen kommer ifrån personer som har koppling till amerikanska kontinenten.

Har också fått reda på att vikingatiden började långt tidigare än vad man har trott tidigare.

Har också lärt mig att staden Trelleborg troligen har fått sitt namn i från den vikingaborg som låg där staden nu ligger. Den typ av borgar som byggdes av vikingar kallades nämligen för Trelleborgar.

Få information om vikingar

Som det är nu så ser jag bara på dokumentärer om vikingar för att få information om denna tidsperiod. Skulle vara kul att läsa lite böcker också, det har inte blivit av ännu bara.

Sen vore det kul att besöka Historia Museet i Stockholm som lär har en fin utställning om tidsperioden. Trots väldigt många besök i huvudstaden så har jag av någon anledning inte besökt detta museum. Nu lär det aldrig bli av tyvärr.

Fotokredit: hans s via Visual hunt / CC BY-ND

Stress

Stress är inget kul egentligen om man tänker efter

Var på en föreläsning om stress för ett par år sedan vilket var väldigt intressant tycker jag. Skall jag vara ärlig så var jag en aningens skeptisk inför föreläsningen, trodde inte att det var något som skulle verken intressera eller tilltala mig. Men det var faktiskt riktigt intressant måste jag säga.

Jag och stress

Nu så är jag egentligen inte en typ som stressar upp mig så värst mycket. Jag tycker själv att jag oftast tar det rätt så lugnt och jag har, oftast i alla fall, bägge fötterna på jorden. Det finns inte mycket här i omvärlden som jag blir stressad av.

Trodde jag i alla fall, men föreläsningen fick mig att tänka efter lite och jag insåg att jag och stress kanske inte var två helt åtskilda saker trots allt. För jag tänkte efter en hel del och insåg att visst kunde jag bli stressad i bland. Det jag mest insåg var att jag kan uppleva stress om jag inte har kontroll över en situation. Detta trots att jag innerst inne vet att jag inte kan kontrollera allt.

När jag kan känna mig stressad

Ett exempel jag tänkte på som jag kunde stressa upp mig över är bussar, eller rättare sagt huruvida bussarna håller tidtabellen. Jag åker oftast buss, flera gånger i veckan oftast. Ibland åker jag i väg och har en tid att pass men ibland så finns det inga tider som jag måste hålla. Men trots det så kan jag uppleva stress om bussen är försenad. Ska en buss komma 10:14 och den inte har kommit 10:15 så blir jag stressad. Det gäller både om jag har en tid att passa eller ej.

Det är ju egentligen väldigt dumt. Jag har ju ingen som helst möjlighet att påverka eller kontrollera bussarna och deras förmåga att komma i rätt tid. Ändå blir jag stressad över en sådan situation. Det beror väl på att jag vill ha kontroll över situationen. Men just i sådana ögonblick kan jag inte ha det minsta kontroll över situationen.

Med tanke på att bussarna i Borås blir allt sämre på att passa tider så är väl risken snart stort att jag får ett sammanbrott.  Jag kommer säkert snart få leva på lugnande medel.

Photo via Visual Hunt

Skriva texter

Skriva texter är inte så lätt alla gånger

En gång i tiden så fick jag en liten anteckningsbok med uppmaningen att fylla den med intressanta och tänkvärda saker. Främst så skulle det vara anteckningar i form av ”Vad är du tacksam för idag” och liknande. Just att skriva sådant känns lite ”flummigt” för mig men jag gillade iden om att ha en liten bok där man kan skriva texter som man får idéer om helt plötsligt.

Skriva texter

Jag gillade dock tanken och iden så mycket att jag faktiskt gick och köpte mig ännu en liknade anteckningsbok. Tanken var att ha en för lite mer ”seriösa” tanka och en för lite mer åt det privata hållet. Så var tanken i alla fall.

Det har nu gått ett bra tag sedan jag fick den första anteckningsboken och sedan jag köpte bok nummer två. Ännu har jag inte börjat med att skriva texter i någon av dessa. Ja, det vill säga, jag har skrivit mitt namn i de båda.

Skriva texter analogt vs skriva texter digitalt

Saken är den att jag älskar att skriva texter. Jag tycker om det så pass mycket att jag allt för oftast skriver på tok för mycket, jag har svårt för att hejda mig. Men det är när jag sitter vid datorn som det går lätt. Sitter jag med papper och penna framför mig så blir det tvärstopp direkt, jag får inte till något. Med datorn kan jag forma ord och meningar till långa texter medan kreativiteten lyser med sin frånvaro om jag tvingas skriva med en penna på ett papper.

Det är konstigt egentligen att det är så. Det är som om datorn i sig fyller mig med skrivarlusta och energi till att skriva texter.  Medan pennan tömmer mig på samma energi och allt blir bara tomt och blankt i min hjärna.

Jag hoppas verkligen att det går att träna upp den kreativa lusten till att skriva texter analogt igen. Jag tror att det är nyttigt att kunna skriva med en penna och inte bara med hjälp av datorn. Inte minst med anledning av att ens handstil försämras avsevärt om man inte skriver med hjälp av en penna. Men också att det kan vara bra att träna upp förmågan till att forma ord till meningar. Träna på att kunna skriva texter utan att använda datorn.

Som sagt, med hjälp av datorn kan jag skriva långa stycken utan problem. Denna text, som nu ligger på en bit över 400 ord, har inte tagit många minuter att skriva. Skulle jag skriva det för hand med penna och papper, så skulle jag på sin höjd ha kunnat formulera en rubrik.  Mer än så tror jag inte det skulle bli.

Foto via VisualHunt

Sinnesro

Sinnesro i olika miljöer och i själva livet

Det finns många som lämnar städer, stora som små, för att bosätta sig ute på landsbygden. Helst av allt så vill de bo så öde som möjligt, långt ifrån grannar och vägar. Allt detta för att finna lite lugn och lite sinnesro. Visst låter det fint och trevligt? Jag skulle tycka att det vore helt okey att bo så, i alla fall i ett litet tag. Kanske max i en vecka.

Mitt sätt att finna sinnesro

Problemet är att jag skulle inte finna sinnesro i att bo så, mer eller mindre mitt i ingenting. I alla fall inte i någon längre period. Som sagt, en vecka kanske men mer skulle jag nog inte stå ut. Efter en tid så skulle det säkert börja bli jobbigt för mig.

För jag tycker, tvärtemot andra, att stillheten och tystnaden efter ett kort tag blir stressigt. För mig är att vara stilla, uppleva lugnet och tystnaden en stor stressfaktor, inte direkt en väg till att finna sinnesro.

För mig om jag ville finna sinnesro så vore det nog ett val att göra tvärtom det som Jonna gjorde, nämligen att flytta till en storstad. Jag känner mig nämligen lugn och avspänd om jag hör ljud omkring mig. Kanske inte all typ av ljud, men som exempel så hör man i lägenheten jag bor i en hel del bilar nästan jämt och ständigt på avstånd. Det är för mig ett väldigt rogivande ljud. Eller att bara sitta på en parkbänk inne i centrala stan och se på människor som passerar förbi, det är mitt sätt att finna sinnesro.

Jag kopplar av när det är lite ljud (viss typ av ljud) runt omkring mig, när det är lite folk och lite rörelse. Men skulle det vara tyst, stilla och öde, ja då blir jag smått stressad. Då börjar det krypa i kroppen på mig och jag blir rastlös.

Alla är olika

Men det är tur av vi är olika. Att en del av oss kan finna sinnesro i tystnaden medan andra finner den i storstadens ljud. På sätt och vis så är jag trots att lite, lite avundsjuk på personer som kan koppla av mitt i ingenting och verkligen kan njuta av livet. Skulle vilja kunna det också faktiskt.

Foto via Visualhunt.com

Expert

Expert, hur blir man det egentligen

Jag lyssnar mycket på poddar och jag läser en massa bloggar. Ett par av de ämnen som jag konsumerar genom dessa båda medier är till exempel sociala medier, bloggar och Internet i stort. Intressanta ämnen tycker jag och det finns mycket bra och intressant att lyssna på och läsa om. Dock så är det så att jag mer och mer reflektera på en sak – Det finns många som kallar sig expert inom ett visst ämne, väldigt många om man skall vara noga. Det har fått mig att fundera lite på just ordet expert och vad som krävs för att få kalla sig det.

Hur blir man en expert?

I många fall så känns det som att många har ett intresse om något, till exempel sociala medier, och väljer då att jobba med detta, inget fel med det, tvärtom. Men allt för ofta så sätter det en titel på sig själv som Sociala Medier Expert”, tar saftigt betalt och ser till att synas både här och där. Men med vilken rätt kallar dig sig för just expert? Vad anser de själva att de har att de kan titulera sig med detta epitet?

När man hör en del av dessa ”experter” så inser man att de inte kan så mycket mer än vad jag själv kan och jag är långt i från att kalla mig för expert, tvärtom. Men tydligen så anser de själva att de är så duktiga att de kan sätta detta ord på sitt visitkort.

Jag hörde en tjej för ett tag sedan som kallade sig själv för retorikexpert. Visst, hon kunde prata och så men hade hon något egentlig kunskap om vad hon sa? Nej, jag är långt i från en expert på retorik men det hon pratade om var kunskap som jag har känt till i många år.

För lätt att bli expert

Det är för lätt att bli expert tycker jag, det är ju nästan bara att kalla sig det själv så är man en. På något sätt så tycker jag nästan att det skulle krävas någon form av certifikat för att få kalla sig för expert. Att man fick genom gå något form av test och bli godkänd på detta prov och få ett diplom av något slag för att få kalla sig expert.

Är jag expert?

Nej, jag är ingen expert, långt i från. Vill inte heller vara någon expert. Men jag får ofta höra att jag är det av andra. Jag gillar att sitta och jobba vid en dator, kan inte vara kreativ på annat sätt. Just det faktum att jag är intresserad av datorer, eller det är jag i och för sig inte heller om man skall vara noga, jag är intresserad av vad man kan skapa med hjälp av en dator men jag är inte så intresserad av datorn i sig, men i många ögon så är jag än då en datorexpert.

Jag har bra grundkunskap i hur man skapar en webbsida och hur man sätter upp en webbplats. Jag kan en del datorprogram hyfsat, mest kanske Excel. Men jag har ingen som helst koll på hur en dator fungerar på insidan. Faktum är att jag inte är ett dugg intresserad om datorns insida heller.

Mer expertkunskaper ifrån mig

Jag kan sätta igång en router och koppla upp mig på nätet genom den. Men hur den fungerar rent tekniskt har jag inte mycket koll på. Ibland så får jag höra att jag är en sådan expert på datorer att folk rådfrågar mig när de skall köpa en ny dator. Jag brukar svara att köp en med mycket minne. Något mer som gäller vet jag inte. Vet inte vilket märke som är bäst eller vilken typ av processor man skall ha. Vet sällan vad jag själv skall köpa när det är dags för en ny dator. Har helt enkelt inte någon koll alls på vad som gäller. Det brukar sluta med att jag köper en som inte kostar så mycket och som har mycket RAM-minne.

Sen så besitter jag en hel del kunskaper inom sökmotorsoptimering, men jag är långt ifrån en expert. Jag har ett stort och växande intresse för exempelvis att skriva för nätet, e-handel och marknadsförning online. Men jag är långt ifrån en expert på detta. Dock har jag ett intresse och jag vill lära mig mycket mer.

Definitionen av en expert

Slutligen, hörde en så bra  definition av expert för många år sedan.

En expert är en som kan mer och mer om mindre och mindre. Till slut så kan han allt om ingenting.

Så känns det nästan idag, många kallar sig expert utan att egentligen har så mycket kunskap.

Bilden kommer ifrån Pixabay och är tagen av janeb13

Lakritsrot

Lakrits, en riktig njutning som både är nyttig och farlig

Jag har på sista tiden blivit väldigt förtjust i lakrits. Nu menar jag riktigt bra lakrits. Inte sådant som man kan köpa som godis i lösvikt eller i påsar. Godis som kallas lakrits men som troligen inte innehåller något alls av råvaran. Det skall vara riktiga bitar, bitar som innehåller äkta rålakrits.

Lite fakta

Man har ätit lakritsrot som medicin i många tusen år. Det var just som medicin som man tuggade på lakritsroten. Den påstods hjälpa mot dåliga magar och mot törst men även halsont och magkatarr. Caesar till exempel försåg sina soldater med lakritsrot för att det skulle öka deras uthållighet i strid.

I Sverige så började man äta lakritsrot på 1600-talet enbart i medicinskt syfte. Roten såldes på apoteken fram till så sent som på 1970-talet.

Lakritsroten innehåller många näringsämnen, till exempel så är den finns det mycket B-vitamin i den. Detta gäller alltså den råa lakritsroten. De bitar man köper i dag innehåller bara lite lakritsrot utan är uppblandat med mycket annat.

Dessutom så är ämnet glycyrrhizin som finns i lakritsroten det hittills främsta vapnet i kampen mot sars-viruset.

Äta lakrits

Dessa bitar som jag har köpt är för mig inte godis. Det gör att jag inte tar en näve och stoppar i munnen och tuggar frenetiskt. I stället så tar jag en bit åt gången och stoppar i munnen. Sedan låter jag biten smälta långsamt i munnen. Jag flyttar runt den så att jag får smakerna överallt. Ibland så inleder jag med att ta en eller två tuggor på biten för att dela den men det är inte ofta.

Oftast så tar jag bara en bit (varje bit är cirka 1 cm lång) per dag. Men nu de senaste dagarna har det blivit fler eftersom jag nyss har fått lite fler sorter att smaka av.

Jag dricker sällan något till, kan ta lite vatten mellan bitarna om jag äter fler på raken. Det sägs att det skall smaka som allra bäst om man dricker ett fylligt vin till eller en rökig whisky. Det kan säkert stämma men jag dricker inte alkohol så jag har aldrig provat.

Farligt att äta

Det är viktigt att säga det att lakrits är inte helt ofarligt att äta. Man ska inte överdosera ätandet. Ju högre procent rålakrits desto farligare är det. Äter man för mycket så kan man drabbas av en så kallad lakritsförgiftning. Symptomen är bland annat högt blodtryck och kaliumbrist. Lakritsförgiftning kan i vissa sällsynta fall vara livshotande.

Sorter jag har testat

Jag har ännu så länge bara testat två olika lakritssorter. Båda är tillverkade i Sverige med lakritsrot ifrån Italien.

Svenska lakritsfabriken

Lakrits från Svenska Lakritsfabriken

Jag köpte en kartong med fyra olika sorters lakrits från Svenska Lakritsfabriken i Ramlösa webbshop. Eller rättare sagt så är det fyra olika smaksättningar av lakrits. Smakerna är  Syrlig, söt, salt och salmiaktäckt. Varje förpackning innehåller 150 gram, med andra ord totalt 600 gram lakrits.  Denna låda gav jag 99 kronor för.

Fyra olika smaker vilket ger fyra olika intryck. Måste säga att det var intryck som var allt i från helt okey lakrits till en väldigt besvikelse. Generellt sätt för alla fyra var att jag tycker att bitarna var lite för mjuka i konsistensen, jag vill ha de lite hårdare. Dessutom så var det inte tillräckligt med lakritssmak i någon av de olika bitarna.

Den syrliga smaken var inte alls god tycker jag. Den smakade inte alls syrligt utan något helt annat, vad vet jag inte, Den söta var inte söt i smaken enligt mig utan mer neutral. Däremot så var den salta helt okey även om den inte hade så mycket saltsmak. Den salmiatäckta var riktigt god däremot, klart bästa smaken i lådan. Men den var inte så god att jag troligen kommer att köpa den fler gånger. Att köpa en sådan här låda med fyra olika smaker kommer jag inte göra fler gånger. Lådan var helt enkelt inte värd 99 kronor.

Haupt

Lakrits från Haupt

Köpte också en burk från tillverkaren Haupt. Burken innehåller 175 gram lakrits och jag gav 85 kronor för den i en butik i Borås. Köper man den direkt ifrån Haupt så kostar den 80 kronor men frakt kan tillkomma.

Till skillnad ifrån lådan jag köpte ifrån Svenska Lakritsfabriken så innehåller burken ifrån Haupt enbart en smak. Jag köpte den salta lakritsen. Det finns också en söt variant som jag inte har provat. Dessutom så har Haupt en massa olika praliner som innehåller lakrits.

Bitarna i denna burk är betydligt hårdare i konsistensen men inte så hårda att de inte går att tugga. Det är dessutom en väldigt framträdande lakritssmak som ligger kvar i munnen länge. Dessa bitar innehåller 9% rålakrits vilket är mycket. Det gör att dessa bitar verkligen har smak. Däremot så smakar den inte så salt utan är mer neutral.

Jag kommer säkerligen köpa mer av detta märke i framtiden. Om det blir en burk till av den salta eller om jag testar den söta nästa gång vet jag inte. Men helt klart kommer jag att återkomma till denna lakrits fler gånger för den är riktigt god. Dessutom så är burken riktigt snygg. Något man kan spara och ha till annat eller vara låta stå framme.

Andra sorter

Det finns andra märken av lakrits också, något jag verkligen vill prova i framtiden. Har blivit helt fast i lakrits nu och vill leta fram den perfekta smaken. Jakten går vidare och jag vill gärna ha tips på bra lakrits.

Faktan kommer ifrån Wikipedia och Svenska Lakritsfabrikens webbsida. Fotot längst upp är ifrån Pixabay och är fotograferat av golkalpiscan. Övriga foton är tagna av mig själv.

 

Vara annorlunda

Annorlunda är det man egentligen vill att alla ska vara

För några månader sedan så fick jag se ett citat. Det var på en genomgång på min arbetsplats (en skola). Det var ett citat som jag fastnade för direkt när jag såg det, ett citat om att vara annorlunda.

If you are lucky enough to be different, don´t ever change

Citatet kom från ingen mindre än artisten Taylor Swift.

Våga vara annorlunda

Det som citatet säger är precis så som jag känner. Är man lycklig nog att vara annorlunda så varför ändra sig. För ärligt talat, vem vill vara som alla andra?

Personligen så tycker jag att det är bättre att vara unik. Att skilja sig från mängden, att sticka ut lite. Det är bättre och viktigare att vara sig själv än att vara som alla andra.

Ser man på bilden till detta inlägg, så är det lätt att förstå vad jag menar. Vem vill vara ett par vita skor, samma som alla andra, när man kan vara ett par röda unika skor. Det är roligare och trevligare att sticka ut lite i mängden än att vara som alla andra.

Vara den man är

Jag är kanske inte så där annorlunda som jag skulle vilja om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så är jag inte heller som alla andra. Jag kanske skiljer mig från mängden men inte så mycket som jag skulle önska jag gjorde.

Jag är som exempel aldrig brytt mig om mode. Jag aldrig haft på mig sånt som man ”ska ha på sig” för att vara inne. Jag har aldrig brytt mig om märkeskläder till exempel. När jag var ung var det viktigt att ha jeans av ett speciellt märke. Sådant brydde inte jag mig om.

Men samtidigt som jag är annorlunda så sticker jag inte ut så mycket som jag önskar. Ibland skulle jag vilja vara så där extremt annorlunda. Kanske tatuera hela kroppen eller färga året neongrönt, bara för att ta ett par exempel. Jag beundrar de som verkligen vågar sticka ut. De som är sig själva till 100% och inte bryr sig ett dugg om vad andra säger.

Annorlunda på många sätt

Nu är det inte bara när det gäller utseendet som man kan vara annorlunda. Det går att skilja sig från mängden på många sätt. Hur man är som person. Hur man pratar. Hur man uppför sig och så vidare. Det är kanske utseendet som man tänker på i första hand men det går att vara unik på många sätt.

Hur man än är så är det viktigt att vara den man är. Att ha en egen stil, en egen personlighet och inte vara som alla andra. Det är klart bättre att vara ett äkta original än en blek kopia av någon annan. Bättre att gå sin egen väg än att följa mängden. Ju mer annorlunda man är desto bättre enligt mig. Vågar man vara sig själv så är det beundransvärt.

Det är viktigt tycker jag att verkligen finna sin egen stil. Att inte titta och bry sig om hur andra är och ser ut. Jag tror att det är först när man hitta sitt rätt jag som man verkligen trivs med sig själv. Det är först då man känner sig som hemma med sig själv. För om man försöker vara som någon annan så tror jag att man blir osäker på sin identitet. Det är inte lätt att vara sig själv när man försöker vara en annan.

Det är så här jag önskar att jag kan vara. Jag skulle vilja vara de där röda skorna i mängden av vita skor. Kanske är jag detta redan, kanske har jag lång väg att gå innan jag är unik. Det är svårt att säga och att avgöra själv.

Fler som är annorlunda

När vi satt där på min arbetsplats så var det en kollega som sade något bra. Det var något i stil med ”När läsåret är slut skall vi ha sett till att alla par skor är unika”. Med andra ord, skolan skall få se till att alla är unika. Att alla är en egen personlighet. Att var och en av eleverna är annorlunda på sitt sätt.

Bilden har jag hämtat ifrån Yoddler.

Social

Social, kan man vara det på flera än ett sätt

Funderade lite idag på det där med att vara social och vad detta ord egentligen innefattar. Kan man vara social på mer än ett sätt? I så fall, vad är jag för typ av social människa?

Vad är social?

Vad innebär det att vara social? Enligt Wikipedia så är det detta det innebär:

person som är bra på att integrera sig och smälta in bland /människor/ i grupp, samt på att upprätthålla relationer

Egentligen så säger det inte så mycket, men ändå allt. Det ger ingen större förklaring enligt mig hur man är som person egentligen. Men för mig så är en social person en som är öppen, pratglad och har lätt för att knyta kontakter. i och för sig ungefär det som Wikipedias förklaring antydde.

Men måste man vara sådan för att vara social? Jag tycker inte det. Personligen så anser jag mig vara en social person men jag är inte öppen och pratglad. Det kan stämma att jag på sätt och vis har lätt för att integrera och smälta in i grupper, men jag gör det väldigt diskret, nästan så att det inte märks. Dessutom så är jag, på sätt och vis, bra på att upprätthålla relationer. Jag är allt det som Wikipedia påstår utan att för den skull vara öppen och pratglad, så som man kanske först och främst tänker sig en person som är social är.

Grejen är den att jag kanske är mest social när jag inte träffar personer öga mot öga i det verkliga livet. Då, på riktigt, så är jag oftast tillsluten och tyst, håller mig gärna i bakgrunden och säger inte mycket. Men på nätet, jag jag låter mitt digitala jag träda fram så är jag väldigt social, ”pratar” med de flesta, tar kontakter och låter mer än gärna min röst göra sig hörd.

Social online

För det är vid datorn jag är mest social. Det är när jag kan skriva i stället för att prata som jag är mest öppen och knyter kontakter. I det verkliga livet är jag kanske lite blyg medans när jag kan ta till det skrivna ordet så blir jag öppen och tar många nya kontakter och gör allt för att behålla både de och de gamla relationerna.

Så visst, man kan vara social på många olika sätt. Jag är det digital medans andra är det analogt på något sätt.

Foto via Visual Hunt