Ämnen att blogga om

Detta är ämnen som jag vill blogga om

Igår skrev jag några rader om hur svårt det kan vara att hitta på ämnen att blogga om, även om det inte borde vara så svårt.

Detta vill jag blogga om

Men om jag nu skulle få välja helt fritt, vad skulle jag då vilja blogga om? Det är en bra fråga faktiskt. Egentligen så skulle jag vilja att min blogg handlade om en enda sak, alltså ett ämne. Jag tror att detta lockar mer besökare än en blogg som hoppar friskt mellan olika ämnen. Så, om jag nu skulle få välja ett ämne att skriva om om så skulle det bli något av dessa tre ämnen.

Borås

En blogg om Borås, staden i mitt hjärta. Jag skriver redan en del om denna stad, i alla fall då och då. Men det vore roligt att ha en blogg som enbart handlade om stan. Bland lite friskt mellan historia och aktualiteter, mellan det som har varit under de snart 400 år som staden har funnits och det som händer nu och i framtiden. Det vore faktiskt riktigt skoj att få göra en sådan blogg en gång i tiden.

Bloggande

Att blogga om bloggar vore också kul. Skriva inlägg liknande detta till exempel. Att blogga om tips som rör blogglivet, om bloggtjänster på nätet samt om konsten att blogga. Dessutom krydda upp det hela med en massa inlägg om WordPress, något som ligger mig värmt om hjärtat. Eller så skulle jag kanske ha en blogg som enbart berörde WordPress.

Böcker

Ett tag så skrev jag en hel del om böcker. Jag tipsade och recenserade böcker som jag hade läst. Tyvärr så läser jag inte så mycket nu för tiden, ja nästan inte alls. Men det vore faktiskt skoj att börja läsa igen och då ha en bokblogg av något slag. Fast det är ju ett ämne som jag i så fall inte skulle vara ensam att blogga om.

Som sagt, tre ämnen jag skulle vilja tillägna en blogg åt. Fast egentligen så handlar denna blogg i grund och botten om en enda sak redan nu – Mig själv.

 

Bilden kommer ifrån Pixabay och är fotograferad av Unsplash.

 

Helvetica

Helvetica, kanske vårt allra vanligaste typsnitt

Hörde ett radioprogram om en kille vid namn Cyrus Highsmith, han jobbar som typsnittstecknare. Han fick för sig att han en dag skulle leva utan typsnittet Helvetica. Han skulle undvika allt som använde detta typsnitt.

Helvetica

Detta visade sig vara lättare sagt en gjort eftersom typsnittet finns i det mesta. Han kunde till exempel inte dricka sitt vanliga te till frukost eftersom texten på tepåsarna var tryckta i Helvetica. Han kunde inte äta yoghurt till frukost eftersom texten på förpackningen var tryckt i Helvetica. Han kunde inte heller läsa morgontidningen som var tryckt med samma typsnitt. Det tog lång tid innan han hittade ett par byxor han kunde använda eftersom tvättlapparna på i stort sätt alla hans byxor var trycka i, ja just det, Helvetica.

Dagen fortsatte med problem, skyltarna på tunnelbanan och bussarna i New York där han då bodde var tryckta i ett visst typsnitt, ni vet säkert vilket. Texten på dollarsedlarna var tryckta med samma typsnitt. Han kunde inte lyssna på musik eftersom knapparna på hans stereo var i Helvetiva. När han skulle gå ut på restaurang så gick inte det, menyn var tryckt med ett visst typsnitt. Likaså så var etiketten på favoritvinet tryckt med Helvetica så det kunde han inte dricka.

Hur vi påverkas av ett typsnitt

Hans lilla experiment gick ut på att visa hur mycket vår vardag egentligen påverkas av vissa populära typsnitt så som Helvetica. Mer än vad vi kanske tror trycks med dessa populära typsnitt. Egentligen, om man frågar mig personligen, så är det smått skrämmande att det är så. Det finns så många bra och fina typsnitt, ändå används ofta samma överallt, något som är smått trist och tråkigt. I och för sig kan jag förstå det, ett typsnitt som Helvetica är ett enkelt typsnitt, lätt att läsa och ger ett seriöst intryck. Det är väl därför det ofta används i officiella ändamål som exempelvis på skyltar med mera.

Det kunde ju dock vara värre, tänk om allt som var tryckt i detta typsnitt i stället skulle vara tryckt i Comic Sans. Ryser av bara tanken.

Osociala medier från förr

Osociala medier är egentligen sociala medier

Fick tips om denna video i helgen och har sett den ett antal gånger nu. Och visst, Gary Turk (som han heter som har gjort filmen) har en viss poäng. Kanske är det så att vi borde titta upp från våra mobiler ett tag, vi kanske borde stänga av våra datorer för någon dag och vi kanske borde umgås mer ansikte mot ansikte. Det är en video som visar hur sociala medier egentligen är osociala medier. Eller är det verkligen så, det kan man fråga sig.

Osociala medier

För visst är det så att all teknik som har kommit de senaste åren, oavsett om det är smarta små telefoner eller om det rör sig om webbtjänster, så har de inneburit att vi isolera oss mer och mer från varandra samtidigt som vi lär känna mer folk än vad vi troligen skulle göra annars. Vi blir allt mer social i och med att vi träffar nya människor, men vi blir allt mer osocial eftersom vi nästan enbart träffar dessa genom telefoner och datorer, aldrig ansikte mot ansikte. På så sätt så är de nya sociala medierna verkligen osociala medier.

Är sociala medier osociala medier?

Men samtidigt, är de sociala medierna verkligen så dåliga och farliga som Gary Turk påstår i sin video. Gör de social medierna oss till främlingar inför varandra även om vi råkar vara vänner på Facebook? Jag tror inte det, jag är övertygad om att de positiva sidorna väger över de negativa. Visst vi kanske tillbringar för mycket tid vid våra datorer och telefoner i stället för att umgås på riktigt.

Men samtidigt, har inte de sociala medierna inneburit att allt fler och fler lär känna varandra, om än bara via nätet? Har inte den nya  tekniken gjort att vi får en större bekantskapskrets, även om det inte är i det verkliga livet. Jag har via de sociala medierna lär känna många personer genom åren, personer jag säkerligen inte skulle ha träffat utan den ny tekniken. Sen att jag bara har träffat ett fåtal om dessa i verkligheten, det är en annan sak.

Och vad är det som säger att det är bättre att träffas live än via datorerna och telefonerna? Personligen så ser jag många fördelar av att träffas digitalt, fler än att träffas analogt om man så säger. Jag tror också att den nya tekniken har gjort att personer som kanske inte vågade eller inte klarade av att träffa andra i verkligheten nu har vågat ta kontakt med andra, vågat skaffa vänner och kanske blir det vänner för livet. Många har troligen lyckats bryta sin isolering tack vara den nya digitala livsstilen. Så kanske är inte den nya tekniken inga osociala medier utan verkligen det som de kallas, sociala medier.

Mina vänner

Jag personligen har få vänner ”på riktigt”, de är lätträknade. Men jag har väldigt många vänner online, och jag tycker det känns tryggt så.

Sen så måste jag bara så här i slutet ta ett citat från den underbara komediserien Big Bang Theory, från det allra första avsnittet där Leonard försöker få Sheldon att inse att de behöver vidga sitt kontaktnät och att bjuda deras nya granne Penny på middag är ett bra första steg. Då utspelas följande dialog:

Sheldon: Jag har ett stort kontaktnät. Jag har 213 vänner på Myspace.

Leonard: Ja, och du har aldrig träffat någon av dom.

Sheldon: Det är det fina med det.

Så min sensmoral är att det kanske inte alltid är det bästa att titta upp, som Gary Turk vill få oss att göra. Vi kanske har mycket att vinna på att fortsätta titta på skärmen. Även om det självklart är nyttigt att då och då ta en paus. Kanske är inte de sociala medierna osociala medier utan kanske det mest sociala vi har. Kanske är vi mer sociala nu än vad vi var förr, men på ett helt annat sätt.

Bilden längst upp hittade hos Huffington Post. Det är väl ett bra exempel på att vi inte alltid var så sociala innan vi fick våra telefoner och datorer.

 

NaNoWriMo - utmaning om att skriva en novell

NaNoWriMo – Skriva en hel novell på en månad

Läste ett blogginlägg på Moderskeppet om NaNoWriMo, eller rättare sagt National Novel Writing Month. Det rör sig om en utmaning som går ut på att skriva en novell på minst 50.000 ord under november månad. Helt klart intressant tycker jag.

NaNoWriMo

Att skriva 50.000 ord på en månad kan väl inte vara så svårt tänkte jag. Men så räknade jag ut att det blir cirka 1670 ord per dag. Då känns det anings skrämmande på något sätt.

Men å andra sidan, har man en idé så kanske 1670 ord varje dag inte är så svårt. Jag försöker skriva minst 300 ord i varje blogginlägg och det är inte så svårt. Det gäller bara att komma igång, sen går det av bara farten. Så drygt fem blogginlägg om dagen med andra ord. Kan jag fixa det så är NaNoWriMo ingen större utmaning.

Att ha en idé

Men det är just det där med att ha en bra idé. Det går inte att anta utmaningen med NaNoWriMo utan att ha något bra uttänkt från början. Att sätta sig och skriva 50.000 ord utan en plan är ingen bra idé. Rättare sagt så är det en sak som känns rätt så meningslös att genomföra.

Kan man under de fyra dagar som i skrivande stund återstår av oktober hitta på något kul så är det intressant. Men det gäller då att komma på något som håller, att fixa en grundstruktur att arbeta efter. Jag förmodar att man bör ha en såpass detaljerad idé innan man börjar skriva att man har hela handlingen klar. Sen så är det bara att under november skriva ner ens grundplan mer utförligt.

Komma på det där smarta

Så kan man då komma på en smart idé och en handling på fyra dagar? Nej, jag tror inte det. Det är för kort tid för detta. Så med andra ord så är det kört att medverka i NaNoWriMo i år. Kanske så kommer utmaningen tillbaka andra år, då kan det vara en kul grej.

Skulle det vara så att jag hade en plan redan, en idé som jag ville utföra vore det en annan sak. Fanns grundstrukturen klar så skulle det bara vara att sätta sig och skriva. Kanske skulle det gå att skriva 50.000 ord på 30 dagar, kanske inte. Det vore i alla fall kul att testa.

Foto via Visual Hunt

Drivkrafter

Drivkrafter, det är de som driver oss framåt

För en tid sedan var jag med och lyssnat på en som pratar om drivkrafter. Med andra ord vad det är som egentligen driver oss framåt och motiverar oss till olika saker. Egentligen så tyckte ha nog innan att detta inte var något för mig. Anser ärligt talat att det är lite smått flummigt om jag skall vara ärlig. Men jag har ändrat mig en hel del måste jag erkänna. Det var faktiskt rätt intressant att höra lite om dessa drivkrafter som finns.

Vilka drivkrafter har jag?

Vi fick börja med att göra en liten test som gick ut på att vi skulle betygsätta 24 olika påståenden om olika saker och ting. Sedan skulle man summera ihop poängen vi hade satt till sex stycken grupper. Dessa sex olika grupper var vart och ett en drivkraft. Sen så skulle vi se vilka två av dessa sex som fick högst poäng, det var de drivkrafter som drev oss framåt.

Mina två drivkrafter som fick högst poäng var den teoretiska drivkraften och den individualistiska drivkraften. Tyckte först att ”jaha, kan det här stämma”. Men när vi sedan fick veta mer om vad de olika innebar så förstod jag att det var slående rätt för min del.

Ta bara det som gäller för den teoretiska biten, att en sådan är intresserad av fakta och att samla in information och vill skaffa sig kunskaper för att utvecklas. Det är ju precis så som jag är. Att man dessutom som begränsning har att man ibland kan gräva ner sig i detaljer och har svårigheter att hantera praktiska problem, det stämmer verkligen på mig.

Den drivkraft som fick näst högsta poäng för mig var den individualistiska drivkraften. Det som kännetecknar en person med denna drivkraft är bland annat att den personen vill ha kontroll över sitt liv. Han vill ha frihet i sitt agerande och är tävlingsinriktad. Detta kanske inte stämmer helt och hållet men i alla fall till en viss del.

Nu så var detta i och för sig min sekundära drivkraft och inte den som driver mig mest. Så det kanske inte är så konstigt då att den teoretiska stämmer mer in på mig än den individualistiska.

Vilka andra drivkrafter finns det?

De fyra andra drivkrafter som finns och som jag inte fick så bra poäng på är Traditionell, Praktisk-ekonomisk, Estetisk samt Social. Det var i den ordning de rankades för mig med den traditionella som nummer tre. Den social som sista och sjätte av de olika drivkrafter.

Fotot kommer ifrån Pixabay och är taget av WimdeGraaf

 

Webbhotell

Webbhotell, vem av dessa kan man verkligen lita på

Det webbhotell som denna blogg ligger på har krånglat rejält den sista tiden. Egentligen har det varit krångel då och då i ett par års tid. Men nu det senaste dygnet har det varit riktigt illa. Har insett en sak, jag måste byta hotell och det så snabbt som möjligt.

Webbhotell, vem kan man lita på

Jag vet egentligen inte varför mitt nuvarande webbhotell krånglar. Har försökt att finna någon information men hittar inget. Jag har tittat ett antal gånger på deras driftstatussida men senast jag tittade så stod det inte ett ord där. Då har det varit krångel nu från och till i nästan ett dygn. Inte heller på Facebook eller Twitter hittar jag någon Information.

Det går helt enkelt inte att komma åt sidan från och till. Jag får ett felmeddelande som ser ut så här:

Felmeddelande från mitt webbhotellDenna skärmdump fixade jag precis nu. Sidan ligger med andra ord nere igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Vilket webbhotell skall man då välja?

Det finns många webbhotell att välja mellan. Många är bra men många är också dåliga. Jag arbeta för ett par år sedan med marknadsföring på Internet och fick då en inblick i olika webbhotell och hur de fungerade. Mina kunder hade en salig blandning av olika hotell. Det gick snabbt att förstå vilka som var bra och vilka som var mindre bra.

Man får helt enkelt det man betalar för, precis som med mycket annat. Det finns billiga hotell som jag inte ger mycket för. Det finns också riktigt dyra hotell som kanske är bra, bättre än den hosting jag har nu.

Det är bara att se vad man har för behov, krav och budget och sedan leta upp ett hotell som passar in. Nu har jag ytterligare ett webbhotell som jag kommer att flytta till inom kort. Detta får fungera tills vidare, tills jag hittar något som är ännu bättre.

Problem med att byta hosting

Att byta hosting är inte helt lätt alla gånger. Eller rättare sagt så är det inte svårt men lite krångligt. Speciellt gäller det när man som jag har en databas som skall flyttas. Det finns dock bra hjälpmedel så egentligen så skall det inte vara några svårighet. Dessutom så har jag bytt hosting innan och flyttat databaser och det har fungerat bra.

 

 

Myndigheter

Myndigheter, det är en enda stor röra

Idag så har jag varit i kontakt med några av våra kära myndigheter. Att ha kontakt med dom är inte så lätt alla gånger. Snarare så är det svårt alla gånger. Förstår inte varför det dels skall vara så krångligt att ha kontakt med dem. Dels så förstår jag inte varför det behöver vara så mycket byråkrati jämt och ständigt.

Jakten på våra myndigheter

Det hela började enkelt i förmiddags. Den första av de båda myndigheterna för dagen kontaktade mig. Det var han som har varit min kontaktperson på Arbetsförmedlingen innan. Han hade ett papper som jag skulle skriva på. Det var inga problem, enkelt fixat.

Men han tyckte att jag skulle kontakta Försäkringskassan, detta på grund utav att jag är delvis sjukskriven. Okey tänkte jag, bättre att kontakta dem en gång för mycket än en gång för lite. Vill inte riskera att bli utan pengar.

Så jag tänkte först att innan jag ringer dem så tar jag och läser lite på deras webbsida. Problemet var då att webbsidan låg ner. I skrivande stund så var det cirka två timmar sedan och den är fortfarande nere.

Kundtjänsten och jakten på en handläggare

Så jag ringde deras kundtjänst. Det var, som vanligt, många som ringde. Jag kunde få bli uppringd sa en röst. Bra tänkte jag, hellre det än att sitta och vänta med  telefonen mot örat. Rösten sa att de skulle ringa upp mig om cirka 10 minuter.

Efter cirka 25 minuter så ringde de upp. Fick prata med en kille där som inte kunde svara på mina frågor. Han bad mig kontakta min handläggare på Försäkringskassan. Jag fick ett nummer av honom efter som jag inte hade det. Ringde det och hamnade i växeln på Försäkringskassan. Det var ingen som hade detta nummer sa en man där. Han kopplade mig vidare till kundtjänst igen. Där så hamnade jag i telefonkö igen.

Beslöt mig då för att lägga på och försöka senare. Kom sen på att min handläggare ringde ju mig för ett par veckor sedan. Letade i telefonens samtalslista och ringde upp henne. Hon var på semester sa en telefonsvarare, återkom den 22 september. Men vid akuta ärende så kunde jag ringa ett annat nummer.

Jag ringde då detta nummer och fick prata med en kvinna. Hon bad att få återkomma till mig efter att ha läst på lite om mitt ärende först. Hon ringde lite senare och svarade på en del av de frågor jag hade men inte alla. Hon sa att hon nu skulle gå för dagen och skulle vara ledig i några dagar. Men hon skulle göra en notis till en kollega som skulle ta över mitt ärende. Eventuellt så skulle han höra av sig till mig om det var något.

Inga mer myndigheter idag tack

Så har det alltså varit för mig idag när jag har har varit i kontakt med några av våra myndigheter. Man kan fråga sig varför det måste vara så krångligt? Tänk om man kunde få slippa bli kopplad till den ena efter den andra varje gång man skall ha tag på någon på alla dessa myndigheter vi har. Vad mycket lättare det skulle vara. Skulle kanske till och med ha ett större förtroende för våra myndigheter om det inte vore så krångligt.

Sist av allt, ett litet videoklipp med Galenskaparna från deras revy Träsmak från 1983. Tycker den säger det mesta om myndigheterna vi har.

Fotokredit: Billy Wilson Photography via Visual hunt / CC BY-NC

Historiska verk

Historiska verk i en modernare ny tappning

Jag tänkte på en sak nyligen. Tar man min favorit bland TV-serier och en av mina favoritfilmer så ser man något gemensamt. Båda dessa två bygger nämligen på historiska verk. Den ena riktigt, riktigt gammal och den andra lite mer nyare.

Historiska verk i modernare tappning

Det är rätt fascinerande egentligen om man tänker efter. Manusförfattarna till min favorit serie och en av mina absoluta favoritfilmer har alltså skapat något nytt av något gammalt. Det är egentligen genialt, varför komma på en ny handling när det redan finns gamla som är bra. Det är bara att utgå ifrån något som redan finns och sätta in detta i lite mer moderna tid.

Nu kanske det är en del som fundera på vilka historiska verk menar jag. Vilka modernare tolkningar har jag i tankarna. Helt enkelt, vilka är mina favoriter och vilka verk bygger de på.

The Warriors

En av mina absoluta favoritfilmer är The Warriors som kom 1979. Det är en film om ett gatugäng från Coney Island i New York. De befinner sig i Bronx då de blir jagade av andra gäng. Nu skall de försöka ta sig hem igen genom hela Manhattan, jagade av andra. En lite lätt våldsam film men väldigt bra.

Denna film bygger på boken The Warriors från 1965 som i sin tur bygger på verket Anabasis. Detta historiska verk skrevs av Xonofon som levde mellan 430 före Kristus födelse till omkring 355 före Kristus födelse. Xonofon var en av Sokrates lärjungar. Han ledde en grekisk militär grupp som skulle ta sig hem ifrån ett krig i Babylonien, jagade av fienderna. Verket, som består av 7 böcker och lär vara en av de allra första självbiografiska verken.

Sons of Anarchy

Min allra främst favorit bland TV-serier är Sons Of Anarchy. Det är serien som handlar om ett kriminellt MC-gäng i den fiktiva staden Charming i norra Kalifornien. Serien, som gick i sju säsonger, är skapad av Kurt Sutter.

Kurt Sutter är mycket influerad av Shakespeare och det märks SOA. Dels så har många av avsnittens namn kopplingar till Shakespeare. Men del och framför allt så är handling i SOA i det stora hela hämtad i från Hamlet.

Har finns sonen i familjen (Jax) som är en grubblare och en eftertänksam individ. Hans pappa John har blivit mördad, mamman (Gemma) gifter då om sig. Hennes nya man Clay tar över kontrollen av MC-gänget från John.

Detta är med andra ord i det stora hela en och samma handling som i Hamlet. Sons Of Anarchy brukar ibland kallas för Hamlet på hjul dessutom. Det finns dessutom många andra koppling till Shakespears historiska verk i serien, exempelvis till Macbeth.

Historiska verk

Så det var detta jag menade med att några av mina favoriter bygger på verk som är gamla. Allt ifrån cirka 2500 år gamla till några 100 år gamla. Det bevisar att mycket av det som skrev för väldigt länge sedan håller än i dag. Allt man behöver göra är att sätta in det hela i en modern handling.

CSN-lån för körkort

CSN-lån för att ta körkort, är det en bra ide?

Regeringen kommer att föreslå att ungdomar skall kunna ta ett CSN-lån för att finansiera ett körkort. Frågan är om det egentligen är en bra idé. Jag är tveksam till det faktiskt. Det borda gå att lösa på annat sätt.

Ta ett CSN-lån för att ta ett körkort

Egentligen är det en bra idé i grund och botten. Ett körkort kan vara bra att ha, framför allt när det är dags att söka ett jobb. Så just det argumentet kan jag hålla med om faktiskt. Ett lån kan vara enda vägen till ett kort för många.

Men vad jag inte gillar med förslaget är att ungdomarna måste skuldsätta sig för att ta ett körkort. Många unga kommer kanske att ta ut maximalt med studielån innan de har studerat klart. Skall de då också ta ut ett belopp för att ta körkort så får de stora skulder till slut.

Nu vet jag inte för det första vad villkoren för dessa lån kommer att se ut. Men låt oss sig att de skall vara samma som för andra CSN-lån. Då kan de unga riskera att behöva betala tillbaka detta lån under större delen av sitt liv. Speciellt då om de läser vidare på Högskola och Universitet.

Jag vet inte heller vad ett körkort kostar idag. Men låt oss säga att det ligger totalt på runt 25.000 kronor. Då är det en stor summa som skall betalas tillbaka förutom övriga studielån.

Alternativ väg att gå

Det borde finnas andra vägar att gå för att finansiera körkort i framtiden. Exakt hur och vad vet jag inte. Men ett förslag kan vara att man införskaffar någon form av statligt sparkonto. Ett sparande med bra ränta där föräldrar kan sätta undan ett belopp då och då. Ett belopp som förräntar sig så pass att de som i framtiden skall ta ett kort har ett belopp till det. Det kanske inte kommer att räcka hela vägen men det kan bli en bra grund.

Nu kommer det självklart inte fungera med de som är i körkortsåldern nu. Kanske kan ett CSN-lån vara ett alternativ tillsvidare. Men på sikt tror jag en sparform är ett bättre alternativ. Inför det för de som föds de närmsta åren så kan deras föräldrar börja spara. När de väl fyller körkort kommer de ha ett bra startbelopp.

Ett exempel

Jag gjorde ett litet räkneexempel för ett sparande i stället för ett CSN-lån.

Låt oss säga att föräldrarna spar 500 kronor i månaden från det ett barn föds. Låt sig säga att man på ett statligt körkortssparkonto får 5% ränta. Då skulle man när barnet fyller 16 år ha sparat ihop cirka 128.000 kronor. Jag förmodar att det kanske räcker till ett körkort om låt oss säga 20 år. Åtminstone till stora delar av körkortskostnaden.

500 kronor kan vara ett stort belopp för många familjer. Men detta skulle man kunna lösa med ett ökat barnbidrag om de förbinder sig att sätta in pengar på ett sparkonto. Man kan också göra dessa lån skattebefriande.

Jag tror att detta är bättre än ett CSN-lån för de allra flesta. På så sätt slipper de skuldsätta sig för att få ta ett körkort. I och för sig är CSN-lån relativ ”snälla” lån med låg ränta. Men de skall likväl betalas tillbaka.

Foto via VisualHunt.com

Söka jobb

Jobb, konsten att få tag på ett

Detta inlägg om att leta upp ett jobb publicerades första gången 10 mars 2014. Nu publicerar jag det igen efter lite omarbetning.

Konsten att finna ett jobb

Jag tänkte skriva lite om det där med att vara arbetslös och fixa ett jobb.

Jag har varit långtidsarbetslös under en väldigt lång period. Det gick så lång tid att jag till slut hamnade i något program hos Arbetsförmedlingen, fick aktivitetsbidrag och hamnade på en massa konstiga aktiviteter. Till slut så blev jag dessutom skickad till en ”söka-jobb-kurs”. En kurs som till en början var på sex veckor men för min del blev på tolv veckor. Det enda vi i stort sätt gjorde var att sitta vid varsin dator och titta efter jobb, skriva ansökningshandlingar eller skriva på ett personlig personligt brev och en CV. Ibland så bröts tristessen med att det kom någon och höll något föredrag, oftast väldigt trista sådana. Ibland höll personalen någon lektion, som sällan gav något. Mest var den ena dagen den andra lik med andra ord. Det var nästan som om man mådde dåligt av att gå dit, hade nästan någon form av ångest. Jag visste redan på morgonen att det skulle bli en seg och långsam dag. Tack och lov så var hon som ansvarade för det hela bussig och gav då och då sitt okey till att jobba hemifrån någon eftermiddag eller kanske till och med en heldag.

Studiebesök

Men jag kände efter ett tag att jag var tvungen att hitta på något för att i alla fall komma där ifrån några timmar. Tanken var att vi skulle på studiebesök då och då men det var inte många som anordnades kollektiv. Jag tänkte då att jag måste ju fixa något själv. Så jag började med att kontakta två vänner och frågade om det var okey att komma till deras respektive arbete, sitta ner en stund och prata, lyssna till vad de gjorde och så vidare. Det gick bra och en av vännerna gav mig dessutom tips på ytterligare en person som jag skulle kontakta och som jag sen även besökte.

I samma veva fick jag reda på att en vän på håll (före detta granne) hade börjat jobba på ett företag i Borås som sysslade med sökmotorsoptimering. Jag hade aldrig hört talas om företaget och blev nyfiken eftersom jag då vid den tiden hade fått upp ögonen för detta med sökmotorsoptimering, eller SEO som det kallas. Jag kontakta henne och fråga hur det var på företaget, vem man skulle kontakta om man vill komma dit på ett studiebesök och så vidare. Hon svarade med att det var ett bra företag och jag fick ett namn av henne. Kontakt togs, det var okey att komma dit på besök och en tid bokades in.

Väl där på studiebesöket så satt jag och snackade en stund om SEO över en kopp kaffe med chefen där. På många sätt så insåg jag då att det här var det jag ville syssla med.  En kort tag därefter dök det upp en möjlighet, företaget skulle anställa en som skulle jobba med SEO. Jag sökte, kom till intervju och det kändes rätt bra. Men jag fick inte jobbet, det gick till en annan. Dock så erbjöd företag mig en praktiktjänst i några månader.

Praktik gav jobb

Jag nappade på detta men Arbetsförmedlingen var inte så pigga på att ge mig möjlighet att praktisera under en sådan lång period som företaget ville så det blev bara i ett par månader. Jag påbörjade min tjänst där i mitten av januari 2013 och trivdes med en gång. Praktiktjänsten blev förlängd i ytterligare några månader sedan dessutom.

När det var dags att avsluta praktiken där, jag skulle inte få förlängt något mer i från AF, så blev jag erbjuden en projektanställning i sex månader, mer kunde företaget inte erbjuda mig. Jag nappade naturligtvis på detta. Under de sex månader som gick så gick jag in för att försöka jobba hårt och hela tiden göra mitt bästa. Detta uppskattades tror jag för när dessa sex månader nästan var slut så kom chefen till mig och sa att han ville ge mig tolv månader till, ända fram till mitten av december 2014. Självklart sa jag ja tack, jag ville ju stanna så länge jag bara kunde få stanna.

Så jag gick in för att jobba ännu bättre, verkligen ge allt jag bara kunde. Tydligen så uppskattade företaget detta för i slutet av förra veckan kom chefen fram till mig och sa att han hade funderat lite och kommit fram till att han anställer mig som fast anställd om jag var intresserad, vilket jag naturligtvis var. I måndags så skrev jag på ett nytt anställningskontrakt som kommer att gälla från och med månadsskiftet.

Leta jobb på egen hand

Vad jag vill ha fram med detta inlägg är kort enkelt ett tips till alla som är arbetslösa. Strunta i att sök en massa jobb. Eller rättare sagt, det skall man självklart göra. Men strunta i att förlita sig till dessa ansökningar. Ge er i stället ut och ragga företag. Lista företag som ni vill jobba på, kontakta dessa och be om att få komma på ett studiebesök (oftast går det riktigt bra). Låt företagets representanter berätta lite och ge dom sen chansen till att få upptäcka vem du är. Fråga om hur möjligheterna är att få ett jobb där, det behöver inte vara ett fat jobb på heltid, det räcker bara att få in en fot och få jobba lite. Funkar inte detta så fråga om du kan få en praktiktjänst och kolla även om med AF hur de ställer sig till detta. Går det att fixa så får du jobba lite, visa vad  du kan och så vidare utan att företaget behöver ge dig lön eftersom Arbetsförmedlingen står för din ersättning.

Jobba som bara den även om du får göra tråkiga saker, ha en positiv inställning och se till att företaget blir imponerande av dig. Det kan leda till jobb så småningom. Det hände för mig och det kan hända för många andra. Det gäller bara att få visa upp sig och vad man kan, att skicka in ett CV och ett personligt brev säger inte så mycket. Det ger mycket mer om man får chansen att jobba lite. Framför allt så skall man inte bara söka jobb när de annonseras ut för då konkurrerar man med så många andra. Kontakta företagen i stället själv, även om de inte behöver någon nyanställd just för tillfället, det är då konkurrensen är som minst och chanserna till att man får ett jobb som störst.

Tillägg 151121: Jag slutade att arbeta på den arbetsplats jag beskriver ovan för cirka ett år sedan. Gjorde min sista arbetsdag den sista september 2014 men var anställd i cirka en och en halvmånad ytterligare. Efter att ha varit arbetslös en tid sedan så arbetar jag numera sedan några månader tillbaka som administratörsassistent på en gymnasieskola i Borås. Bland mina arbetsuppgifter finns bland annat att jag ansvarar för skolans bibliotek och för alla lärares och elevers datorer, plus mycket mer.

Bilden kommer ifrån Pixabay och är gjord av niekverlaan.