CSN-lån för körkort

CSN-lån för att ta körkort, är det en bra ide?

Regeringen kommer att föreslå att ungdomar skall kunna ta ett CSN-lån för att finansiera ett körkort. Frågan är om det egentligen är en bra idé. Jag är tveksam till det faktiskt. Det borda gå att lösa på annat sätt.

Ta ett CSN-lån för att ta ett körkort

Egentligen är det en bra idé i grund och botten. Ett körkort kan vara bra att ha, framför allt när det är dags att söka ett jobb. Så just det argumentet kan jag hålla med om faktiskt. Ett lån kan vara enda vägen till ett kort för många.

Men vad jag inte gillar med förslaget är att ungdomarna måste skuldsätta sig för att ta ett körkort. Många unga kommer kanske att ta ut maximalt med studielån innan de har studerat klart. Skall de då också ta ut ett belopp för att ta körkort så får de stora skulder till slut.

Nu vet jag inte för det första vad villkoren för dessa lån kommer att se ut. Men låt oss sig att de skall vara samma som för andra CSN-lån. Då kan de unga riskera att behöva betala tillbaka detta lån under större delen av sitt liv. Speciellt då om de läser vidare på Högskola och Universitet.

Jag vet inte heller vad ett körkort kostar idag. Men låt oss säga att det ligger totalt på runt 25.000 kronor. Då är det en stor summa som skall betalas tillbaka förutom övriga studielån.

Alternativ väg att gå

Det borde finnas andra vägar att gå för att finansiera körkort i framtiden. Exakt hur och vad vet jag inte. Men ett förslag kan vara att man införskaffar någon form av statligt sparkonto. Ett sparande med bra ränta där föräldrar kan sätta undan ett belopp då och då. Ett belopp som förräntar sig så pass att de som i framtiden skall ta ett kort har ett belopp till det. Det kanske inte kommer att räcka hela vägen men det kan bli en bra grund.

Nu kommer det självklart inte fungera med de som är i körkortsåldern nu. Kanske kan ett CSN-lån vara ett alternativ tillsvidare. Men på sikt tror jag en sparform är ett bättre alternativ. Inför det för de som föds de närmsta åren så kan deras föräldrar börja spara. När de väl fyller körkort kommer de ha ett bra startbelopp.

Ett exempel

Jag gjorde ett litet räkneexempel för ett sparande i stället för ett CSN-lån.

Låt oss säga att föräldrarna spar 500 kronor i månaden från det ett barn föds. Låt sig säga att man på ett statligt körkortssparkonto får 5% ränta. Då skulle man när barnet fyller 16 år ha sparat ihop cirka 128.000 kronor. Jag förmodar att det kanske räcker till ett körkort om låt oss säga 20 år. Åtminstone till stora delar av körkortskostnaden.

500 kronor kan vara ett stort belopp för många familjer. Men detta skulle man kunna lösa med ett ökat barnbidrag om de förbinder sig att sätta in pengar på ett sparkonto. Man kan också göra dessa lån skattebefriande.

Jag tror att detta är bättre än ett CSN-lån för de allra flesta. På så sätt slipper de skuldsätta sig för att få ta ett körkort. I och för sig är CSN-lån relativ ”snälla” lån med låg ränta. Men de skall likväl betalas tillbaka.

Foto via VisualHunt.com

Söka jobb

Jobb, konsten att få tag på ett

Detta inlägg om att leta upp ett jobb publicerades första gången 10 mars 2014. Nu publicerar jag det igen efter lite omarbetning.

Konsten att finna ett jobb

Jag tänkte skriva lite om det där med att vara arbetslös och fixa ett jobb.

Jag har varit långtidsarbetslös under en väldigt lång period. Det gick så lång tid att jag till slut hamnade i något program hos Arbetsförmedlingen, fick aktivitetsbidrag och hamnade på en massa konstiga aktiviteter. Till slut så blev jag dessutom skickad till en ”söka-jobb-kurs”. En kurs som till en början var på sex veckor men för min del blev på tolv veckor. Det enda vi i stort sätt gjorde var att sitta vid varsin dator och titta efter jobb, skriva ansökningshandlingar eller skriva på ett personlig personligt brev och en CV. Ibland så bröts tristessen med att det kom någon och höll något föredrag, oftast väldigt trista sådana. Ibland höll personalen någon lektion, som sällan gav något. Mest var den ena dagen den andra lik med andra ord. Det var nästan som om man mådde dåligt av att gå dit, hade nästan någon form av ångest. Jag visste redan på morgonen att det skulle bli en seg och långsam dag. Tack och lov så var hon som ansvarade för det hela bussig och gav då och då sitt okey till att jobba hemifrån någon eftermiddag eller kanske till och med en heldag.

Studiebesök

Men jag kände efter ett tag att jag var tvungen att hitta på något för att i alla fall komma där ifrån några timmar. Tanken var att vi skulle på studiebesök då och då men det var inte många som anordnades kollektiv. Jag tänkte då att jag måste ju fixa något själv. Så jag började med att kontakta två vänner och frågade om det var okey att komma till deras respektive arbete, sitta ner en stund och prata, lyssna till vad de gjorde och så vidare. Det gick bra och en av vännerna gav mig dessutom tips på ytterligare en person som jag skulle kontakta och som jag sen även besökte.

I samma veva fick jag reda på att en vän på håll (före detta granne) hade börjat jobba på ett företag i Borås som sysslade med sökmotorsoptimering. Jag hade aldrig hört talas om företaget och blev nyfiken eftersom jag då vid den tiden hade fått upp ögonen för detta med sökmotorsoptimering, eller SEO som det kallas. Jag kontakta henne och fråga hur det var på företaget, vem man skulle kontakta om man vill komma dit på ett studiebesök och så vidare. Hon svarade med att det var ett bra företag och jag fick ett namn av henne. Kontakt togs, det var okey att komma dit på besök och en tid bokades in.

Väl där på studiebesöket så satt jag och snackade en stund om SEO över en kopp kaffe med chefen där. På många sätt så insåg jag då att det här var det jag ville syssla med.  En kort tag därefter dök det upp en möjlighet, företaget skulle anställa en som skulle jobba med SEO. Jag sökte, kom till intervju och det kändes rätt bra. Men jag fick inte jobbet, det gick till en annan. Dock så erbjöd företag mig en praktiktjänst i några månader.

Praktik gav jobb

Jag nappade på detta men Arbetsförmedlingen var inte så pigga på att ge mig möjlighet att praktisera under en sådan lång period som företaget ville så det blev bara i ett par månader. Jag påbörjade min tjänst där i mitten av januari 2013 och trivdes med en gång. Praktiktjänsten blev förlängd i ytterligare några månader sedan dessutom.

När det var dags att avsluta praktiken där, jag skulle inte få förlängt något mer i från AF, så blev jag erbjuden en projektanställning i sex månader, mer kunde företaget inte erbjuda mig. Jag nappade naturligtvis på detta. Under de sex månader som gick så gick jag in för att försöka jobba hårt och hela tiden göra mitt bästa. Detta uppskattades tror jag för när dessa sex månader nästan var slut så kom chefen till mig och sa att han ville ge mig tolv månader till, ända fram till mitten av december 2014. Självklart sa jag ja tack, jag ville ju stanna så länge jag bara kunde få stanna.

Så jag gick in för att jobba ännu bättre, verkligen ge allt jag bara kunde. Tydligen så uppskattade företaget detta för i slutet av förra veckan kom chefen fram till mig och sa att han hade funderat lite och kommit fram till att han anställer mig som fast anställd om jag var intresserad, vilket jag naturligtvis var. I måndags så skrev jag på ett nytt anställningskontrakt som kommer att gälla från och med månadsskiftet.

Leta jobb på egen hand

Vad jag vill ha fram med detta inlägg är kort enkelt ett tips till alla som är arbetslösa. Strunta i att sök en massa jobb. Eller rättare sagt, det skall man självklart göra. Men strunta i att förlita sig till dessa ansökningar. Ge er i stället ut och ragga företag. Lista företag som ni vill jobba på, kontakta dessa och be om att få komma på ett studiebesök (oftast går det riktigt bra). Låt företagets representanter berätta lite och ge dom sen chansen till att få upptäcka vem du är. Fråga om hur möjligheterna är att få ett jobb där, det behöver inte vara ett fat jobb på heltid, det räcker bara att få in en fot och få jobba lite. Funkar inte detta så fråga om du kan få en praktiktjänst och kolla även om med AF hur de ställer sig till detta. Går det att fixa så får du jobba lite, visa vad  du kan och så vidare utan att företaget behöver ge dig lön eftersom Arbetsförmedlingen står för din ersättning.

Jobba som bara den även om du får göra tråkiga saker, ha en positiv inställning och se till att företaget blir imponerande av dig. Det kan leda till jobb så småningom. Det hände för mig och det kan hända för många andra. Det gäller bara att få visa upp sig och vad man kan, att skicka in ett CV och ett personligt brev säger inte så mycket. Det ger mycket mer om man får chansen att jobba lite. Framför allt så skall man inte bara söka jobb när de annonseras ut för då konkurrerar man med så många andra. Kontakta företagen i stället själv, även om de inte behöver någon nyanställd just för tillfället, det är då konkurrensen är som minst och chanserna till att man får ett jobb som störst.

Tillägg 151121: Jag slutade att arbeta på den arbetsplats jag beskriver ovan för cirka ett år sedan. Gjorde min sista arbetsdag den sista september 2014 men var anställd i cirka en och en halvmånad ytterligare. Efter att ha varit arbetslös en tid sedan så arbetar jag numera sedan några månader tillbaka som administratörsassistent på en gymnasieskola i Borås. Bland mina arbetsuppgifter finns bland annat att jag ansvarar för skolans bibliotek och för alla lärares och elevers datorer, plus mycket mer.

Bilden kommer ifrån Pixabay och är gjord av niekverlaan.