Fotobok

Fotobok kanske borde vara ett nytt projekt för mig

Läste ett bloginlägg om fotoböcker idag och sugen på att sätta samman en fotobok av  foton som jag har tagit genom åren. Tänkte att det kunde vara ett kul sätt att använda dessa foton på.

Att göra en fotobok

Jag har då och då funderat på vad jag använda alla foton till. Alla de foton jag har fotograferat genom åren. Som det är nu så ligger de på datorn bara. Egentligen så tittar jag sällan på dem, det händer bara någon gång då jag letar efter ett visst kort. Jag kan kanske behöva något foto till bloggen eller lägga ut något på Instagram.

Men mer än så blir det sällan. Det är egentligen synd, riktigt synd. Det finns vissa foton jag gillar mycket. Dessa foton borde jag ta och göra något med och då är en fotobok ett alternativ.

Jag skulle kunna trycka upp dessa foton som papperskopior. Jag skulle kunna göra tavlor i någon form av dem. Men papperskopior blir troligen bara liggandes utan att jag gör något åt dem. Och tavlor känns inte heller som ett alternativ, så många lediga väggar har jag ej.

Men en fotobok, det kan vara något. Något att ta fram och titta i eller kanske ge bort.

Fotoböcker jag har gjort

Nu är det där med att göra fotoböcker inget nytt för mig. Jag har faktiskt ställt samman två stycken redan. Visserligen två väldigt enkla i sin utformning.

Den första var för några år sedan då min pappa fyllde 75 år. Familjen gjorde då en korta resa över dagen. Jag fotograferade en massa på resan och valde ut några foton till en fotobok. Denna bok tryckte jag sedan upp i några exemplar och gav till de som var med på resan.

Sen för något år sedan så gjorde jag en fotobok av några blandade foton jag har tagit och tryckte upp dessa. Även denna i en enkel och billig modell. Men den är kul att bläddra i då och då.

Nu skulle jag vilja göra en lite mer exklusiv fotobok, lite lyxigare än de jag har gjort tidigare. En riktig bok med hårda pärmar till skillnad mot de tidigare jag har gjort som mer har varit häften.

Jag har börjat gå igenom alla foton jag har i Lightroom och samlat en del bra i en ”hög”. Foton som kanske skall bli en fotobok framåt jul, kanske som julklapp till någon eller några.

Foto via VisualHunt

Bildskatt från New York

Bildskatt från New York finns nu tillgänglig för alla

New York Public Library släppte den 6 januari i år sin bildskatt fritt att använda på nätet. Över 180.000 fotografier finns att beskåda, ladda ner och använda helt gratis. Jag fullkomligt älskar denna bildskatt.

Bildskatt från New York

Denna bildskatt innehåller som sagt åtskilliga tusentals fotografier. Det är inte bara foton i från New York utan även fotografier förställande bland annat konstverk.

Nu behöver man inte vara direkt intresserad av New York för att hitta godbitar i denna samling. Egentligen så spelar det ingen större roll vad fotografierna föreställer. Många av bilderna är fina att titta på oavsett om man gillar New York eller inte (om det nu är alla foton i från själva staden vi pratar om).

Jag har personligen aldrig varit I New York men jag gillar verkligen att botanisera bland bilderna i från staden utan att egentligen veta vad de föreställer och var de är fotograferade. Det är ändå kul att se foton från forna tiden i från en stad som inte finns på samma sätt som den fanns då fotografierna togs.

Helt kostnadsfritt

Alla bilder finns att ladda ner helt kostnadsfritt och de finns i flera olika upplösningar. Här finns massor av fotografier som man kan använda till exempelvis bloggar, även om inläggen i sig inte handlar om New York.

Nu är denna bildskatt i sig inte direkt unik, även om den är väldigt stor. Det finns flera sådana här sidor på nätet där man kan botanisera i stora samlingar av gamla fotografier. Det finns både flera utländska men också en och annan svensk kollektion med gamla fotografier.

Digitalt Museum är till exempel en bra svensk bildskatt som jag är inne och tittar på ibland. Har faktiskt, när jag har pysslat med min släktforskning, hittat ett antal fotografier som har med min släkt att göra, dels på personer i släkten men också fotografier på till exempel gårdar där släktingar har bott.

Fotot kommer ifrån New York Public Librarys bildsamling.

Konstfotografier

Konstfotografier är det jag stör mig mest på

Igår så skrev jag ett inlägg om att jag inte gillar andra fotografers alster och verk. Jag känner idag att jag behöver förtydliga detta inlägg en aning. Självklart så ogillar jag inte alla fotografer och deras foton, långt ifrån. De fotografer som jag mest tänkte på igår, och som jag missade att skriva, är de som tar foton som jag kallar för konstfotografier.

Konstfotografier ger mig inget

De foton som jag kallar för konstfotografier är sådana fotografer där fotografen har planerat något länge och väl, han eller hon bygger kanske upp miljöer med rekvisita och dylikt och kanske även regisserar modeller som skall finnas med i dessa så kallade konstfotografier.

Ofta så kan det vara som så att det inte bara är ett fotografi som tas. Det kan vara så att fotografen har ett större projekt med massor av fotografier som alla ligger inom ett och samma tema. Alla dessa fotografier kommer kanske så småningom bli en bok eller en utställning av något slag.

Som sagt, det förekommer ofta modeller på dessa konstfotografier. Modeller som skall posera i olika poser och oftast med de mest udda rekvisita. Jag har till exempel sett en serie fotografier där ett barn var med på ett antal kort. Barnet Poserade med diverse små djur, oftast nedstoppade i sina byxor. För mig helt obegripliga bilder.

Igår så såg jag några kort på två kvinnor som satt på en säng, oftast med ryggen vänt emot kameran. Foton som absolut inte ger mig något alls, inte det minsta.

Men det finns andra foton som skiljer sig i från dessa konstfotografier. Det kan exempelvis vara fotografer som dokumenterar något i samhället. Bara som ett exempel kan jag nämna fotografer som fotograferar i ett krigsområde. Dessa bilder kan verkligen gripa tag i mig och fascinerar mig mycket.

En annan typ av fotografier som jag gillar är naturfoton, avsett om det är på djur eller miljöer i naturen. De kan ofta vara väldigt fina och vackra och ge mig något när jag tittar på dom.

Men som sagt, foton som jag kallar för konstfotografier ger mig inget alls och jag förstår mig inte på dessa.

Foto via Visualhunt

Dela med sig - Svampar på stubbe

Dela med sig till andra är en självklarhet

För en tid sedan så skrev jag ett blogginlägg om Creative Commons. Med andra ord de rättigheter som finns för att dela med sig fritt av material, exempelvis foton, på nätet. Jag skrev då att jag funderade att sätta en CC-licens på en del foton jag hade tagit. Det gäller foton som ligger på Flickr.

Dela med sig till andra

Nu är det gjort, åtminstone för merparten av de bilder som jag än så länge har lagt upp på Flickr. Jag tog inte alla till en början med, kommer kanske göra det så småningom. Dessutom så har jag experimenterat med lite olika varianter av de olika CC-licenser som finns att välja mellan. Det skall bli kul att se hur detta kommer att utvecklas. Det troliga är att jag kommer att dela med mig av flera foton med tiden.

Med att lägga en CC-licens på mina foton på Flickr är inte det enda jag har gjort när det gäller att dela med mig av foton. Jag brukar ofta, för att inte säga väldigt ofta, ladda ner foton i från Pixabay när jag behöver foton hit till bloggen. Efter att ha funderat lite så kom jag fram till att det är inte mer än rätt att jag laddar upp bilder själv och låter andra ladda ner dessa om de är intresserade.

Duger mina foton?

Jag var dock lite osäker på om mina foton dög till detta så jag beslöt mig för att testa med tre olika foton. Ett av dessa godkändes inte (alla foton granskas för att se om de når upp till de krav Pixabay har på foton) men två godkändes igår. Det roliga är att båda fotona har besökare tittat på och ett av de båda är i skrivande stund nerladdat av sju personer och favoritmarkerat av en. Detta är jag oerhört glad och stolt över.

Nu kommer jag självklart att ladda upp fler foton och dela med mig av dessa. Det har ju visat sig att det finns andra som gillar mina foton och vill använda sig av dom. En kick för självförtroende med andra ord. Det är extra kul att de foto som är nedladdat av en del är det foto som jag är mest stolt över. Foton som jag gillar mest av alla de foton jag har tagit.

Visst kunde jag har struntat i att dela med mig av dessa foton och behålla dom för mig själv. Jag kunde också välja att försöka sälja dom. Men ärligt talat så tror jag inte att någon skulle ha köpt något av dessa foton. Nu får de chans att ladda ner dem gratis och på så sätt sprids mina foton ut till andra. Förhoppningsvis ger det mig något i slutändan också. Men bara det faktum att bilderna är nedladdade är ett erkännande i sig.

Fotot är taget av mig själv.

Höst vid sjön Kolbränningen

Höst nere vid fina sjön Kolbränningen

De är som ni säkert vet höst nu, och vi är (om man räknar enligt kalendern) i stort sätt i mitten av hösten 2016. Personligen så gillar jag vanligtvis inte årstiden höst så mycket. För mig så förknippar jag hösten med regn, blåst och mörker.

Men i år så har det än så länge varit en otroligt fin höst, ovanligt fin känns det som till och med. Det har exempelvis varit mer eller mindre soligt och fin hela oktober, i alla fall än så länge. Det har varit ett par mulna dagar och regniga dagar. Men förutom det så har denna höst varit kanon och det är ju bara att tacka för.

st vid sjön Kolbränningen

Jag har skrivit lite om Kolbränningen innan, alltså sjön som ligger cirka fem minuters promenad hemifrån. Men veckans bild kommer även denna ifrån Kolbränningen, fotograferad för en vecka sedan. Jag måste erkänna att min favorittid där nere vid sjön är runt maj, då det grönskar ordentligt. Då det runt sjön växer enorma mängder vitsippor (för det gör det varje år). Men en höst som denna är det underbart där nere. Jag tog fotot en tidig söndagsförmiddag och det var så tyst och lugnt där nere, sjön låg spegelblank och träden växlade i höstfärger. Då är det en ynnest att vara där nere och bara sitta och titta ut över sjön.

Om bilden

Skall jag ta några ord om bilden också så är den här i bloggen klippt för att passa in. Originalbilden finns på mitt konto på Flickr om någon vill se det.

Jag vet att bilden lutar en aning, skall räta upp den vid ett tillfälle senare. När jag lade in fotot här i bloggen så justerade jag färgerna en aning jämfört med originalet. Samt att jag alltså klippte bilden lite och ändrade storleken på den.

Men jag gillar denna bild, förutom att den har ett par brister som sagt. Jag gillar att bryggan är i det stora hela i mitten på bredden och ungefär en tredje del upp i bilden räknat ifrån dess nederkant (nu pratar jag om originalfotot, inte den nerklippta bilden här i bloggen). Att träden speglar sig i vattnet ger ett lyft till bilden. Raden med vass går i stort sätt över hela bilden gör att bilden delas upp i två delar, verkligheten och spegelbilden. Detta foto är en av de få bilder som jag är hyfsat nöjd med att jag har fotograferat. Detta trots att den kanske behöver lite mer finputsning.

Som sagt, det är höst och när det är höst så är det kul att gå ut i naturen och fotografera. Man får så många vackra motiv mer eller mindre gratis.

 Fotot är fotograferat av mig själv.

En cykel intill en garagevägg

Cykel intill en gammal sliten garagevägg

Jag har under en tid lärt mig att varje bild berättar en historia. Kanske är det så, framför allt om det är journalistiska bilder, bilder som är avsedda till att dokumentera något (tidskriften National Geographic har exempelvis många sådana foton). Men berättar mina bilder en historia? Nej knappast tänkte jag och tittade igenom en del av de foton jag har tagit. Hittade inget med en gång men till slut så fastnade jag för en bild, ett foto med en gammal cykel intill en vägg.

Historien om bilden

Jag vet ärligt talat inte detta foto berättar någon historia men desto mer jag tittade på bilden desto mer började jag fantisera. Kanske inte bilden i sig berättar en historia, i alla fall hade jag inte den tanken när jag tog fotot. Jag gillade bara motivet, en cykel, en gammal trehjulig, intill en vägg till ett gammalt garage.

Kanske är det så i många fall att ett foto har en historia men att det är upp till den som ser fotografiet att tolka bilden på sitt sätt och ge bilden en egen historia. Med andra ord, en bilds historia finns i betraktarens ögon, inte i fotografens.

Sen så kan det dessutom vara så att bilden i sig inte har en direkt historia men att föremålen på bilden har något att berätta. Det är så jag hoppas att detta foto skall uppfattas, ett foto av en gammal cykel intill en gammal garagevägg.

Cykel intill en gammal garagevägg

Jag fick syn på denna cykel i början av juni 2015. rättare sagt så har jag sett den många gånger förr eftersom denna cykel tillhör en i min familjs familj och den finns på deras tomt. Det var under ett besök hos dem den sommaren som jag såg den stående intill denna vägg och jag tyckte att det såg så bra och spännande ut när den var parkerade intill det gamla huset, som är delvis ett garage och delvis ett förråd. Jag tog fotot, beskar det en del och gjorde det dessutom svartvitt. Dels för att jag ville ge det en gammal ton (i och med att det är en gammal cykel och ett gammalt hus) och dels för att jag helt enkelt gillar och föredrar svartvita bilder.

Fantasier om bilden

Bilden i sig har kanske ingen historia, inget att berätta direkt. Men om man börjar tänka och fantisera lite så är det lätt att ställa sig en del frågor. Denna cykel till exempel, vad har den för historia? Vad har den varit med om? Hur gammal denna cykel är vet jag inte, men rent spontant misstänker jag att den är från 60- eller 70-talet, men jag kan ha fel. Men i alla fall, den har säkert en hel del år på nacken och den har nog varit med om mycket. Hur många barn har cyklat på den genom åren? Vilka är dessa barn? Vad gör de nu för tiden? Vilka lekar har denna cykel varit med i och vilka äventyr har den upplevt? Men lite fantasi kan man lätt ställa sig många frågor om denna cykel. En cykel som säkert har mycket historia med sig.

Samma sak är det med garageväggen. Hur gammal denna byggnad är vet jag inte men den ser gammal ut. Man kan ju lätt börja fantisera om dess historia. Vem byggde byggnaden? Hur såg det ut som när det var nytt? Vad har hänt i detta garage genom åren? Och så vidare och så vidare.

Så visst, varje foto kan ha en historia. Vissa foton berättar något i sig medans andra foton innehåller objekt som bär på en historia. Ibland är historian uppenbar, ibland måste betraktaren använda sin fantasi för att ge objekten en historia. Precis så som det troligen är med denna gamla cykel intill en gammal garagevägg.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Pallashuset

Pallashuset i Borås – En stor och vacker betongklump

Veckans bild föreställer en del av det så kallade Pallashuset i Borås, eller som det mer är känt som  – Åhlenshuset. Detta eftersom Åhléns har haft en stor del av den yta där det fanns butiker. Men det fanns ytterligare fyra butiker i huset samt ett café, ett litet hotell och en biljardhall.

Pallashuset

Dock så kommer det att bli ändring på detta inom kort. En renovering av huset har påbörjats sedan en tid tillbaka. I slutet av januari 2016 så stängdes alla affärer i huset. I slutet av 2016, strax innan jul, så skall ett par affärer öppna, Åhléns och Cervera. Resten av affärerna öppnar under våren 2017.  Pallashuset skall då vara en modern galleria med många affärer och restaurang.

I huset finns även ett antal våningar med parkeringsplatser (ovanpå affärerna) och nu när huset byggs om så byggs det på med ytterligare två våningar som skall innehålla bostäder.

Historien om huset

Detta hus byggdes i slutet av 60-talet och invigdes i början av 70-talet. Från början innehöll Pallashuset enbart Domus som hade all butiksyta. Huset gick då under namnet Domushuset. När sedan Domus slog igen, blev OBS Stormarknad, och flyttad ut till Knalleland (i det hus där idag Storknallen finns) tog Tempo över med matbutiken Hemköp. Tempo blev sedan Åhléns. Efter ett tag slog Hemköp igen, Åhléns krympte i yta och fler butiker flyttade in.

Kvarteret där Pallashuset ligger heter numera kvarteret Pallas men om det har hetat så länge vet jag inte. Jag vet i alla fall att det tidigare låg en biograf i kvarteret som hette Palladium, kanske är det därifrån namnet kommer.

Bilden på Pallashuset

Lite om bilden också kanske. Det visar hur man nu håller på att renoverar fasaden på Pallashuset. Tidigare var det öppna gluggar i fasaden mot parkeringsgaraget. . Det är det som man ser på bilden.

Jag har gjort sedvanliga justeringar i Lightroom. Sen gjorde bilden svartvit innan jag har beskurit den så att den passar in här i inlägget. Anledningen till att jag gjorde den svartvit är att jag tycker att det passar bra när bilden föreställer sådant material som exempelvis betong. Jag har tidigare visat ett foto på undersidan av en bro som också var gjort svartvit. Den bron ligger förövrigt bara några tiotals meter ifrån Pallashuset.

Bilden togs fredagen den 9 april i år. Den har redan blivit en av mina absoluta favoriter av alla de bilder jag har tagit.

Fotot är fotograferat av mig själv.

 

 

Den gamla ladan

Ladan har en historia att berätta, eller inte

Jag tycker att gamla byggnader kan vara riktigt vackra, alltså gamla smått fallfärdiga hus som inte har sett sina bästa dagar på flera decennier. Ett exempel på en sådan byggnad är ladan på veckans kort.

Historien om ladan

Ärligt talat så vet jag inte mycket om ladan på kortet. Det enda jag i stort sätt vett är var den ligger. Jag har ett svagt minne av att jag någon gång har hört att ladan tillhör ett hus som ligger i närheten men jag är långt i från säker på detta.

Men just det där med att inte vet något om ladan gör det hela än mer spännande. För det är nu man får ta till sin fantasi och själv skapa sig en historia om ladan. När man kopplar på sin fantasi och börjar fantisera. När man börjar låta tankarna sväva iväg så kan man komma långt i fantasin och tankens värld. Framför allt väcker fantasin en massa frågor till liv.

Det kan vara frågor så som hur gammal denna lada egentligen är? När byggdes den och av vem? Vad var syftet med att uppföra ladan? Har den huserat djur eller har det bara varit en byggnad till att förvara diverse saker i?

Det är mycket man kan fundera och mycket man kan fantisera om när det gäller sådana här gamla byggnader. Det är det som är charmen tycker, speciellt när man inte vet så mycket om dom. Att se ett objekt, i detta fallet en gammal lada, och väcka detta objekt till liv med lite fantasier är skoj.

Sen så går det inte heller att komma ifrån att sådana här gamla byggnader dessutom är väldigt vackra, på sitt sätt. Det fallfärdiga har definitivt en stor skönhet anser jag. Byggnaden på foton är inte ett undantag till detta, tvärtom.

Fotot är fotograferat av mig själv.

 

Livboj vid Kolbränningen

Kolbränningen – ett mindre paradis i närområdet

Jag bor mer eller mindre granne med sjön Kolbränningen, har inte många minuters promenad ner dit. Det är en liten lyx faktiskt att ha så nära ner till denna sjö eftersom det är en väldigt vacker plats. Tyvärr så, i alla fall periodvis, besöker jag inte så ofta som jag skulle vilja, trots närheten dit.

Namnet Kolbränningen

Det korrekta namnet på sjön är Kolbränningen men i folkmun så säger många oftast Byttorpssjön. Exakt vad namnet kommer i från vet jag inte men en amatörmässig gissning från min sida är att det har bränts kol i närheten. Jag vet att det har funnits lämningar av av kolningsanläggningar några hundra meter ifrån Kolbrääningen, det är lämningar ifrån järnåldern. Ett skogsparti som går ner mot sjön kallas för Kolarskogen och det är inte helt osannolikt att det har funnits anläggningar där också, anläggningar som ännu inte är funna eller som är helt borta. Min amatörmässiga gissning tror i alla fall på att det är därifrån sjön Kolbränningen har fått sitt namn men det är mycket möjligt att jag kan ha fel.

Fornlämningar vid kolbräningen
Karta över fornlämningar nära Kolbränningen. Kartan kommer ifrån Riksantikvarieämbetets databas över fornlämningar.

Kolbränningen

Runt sjön så finns det ett populärt promenadstråk, ett stråk som är populärt både för de som går och för de som springer. Varvet runt sjön är cirka 1900 meter. Det finns en badstrand med brygga sommartid och det finns flera bryggor som man kan exempelvis fiska ifrån. Dessutom så finns det två grillplatser, en vid badet och en ungefär mitt emot. Det har i år skett lite förändringar nere vid sjön. Badplatsen har rustats upp till exempel. Vägen runt sjön har också blivit mer lättillgänglig för exempelvis handikappade.

Förr så har det funnits mycket skogsområden intill sjöarna, samt ett par fina gamla ängar. Detta håller delvis på att försvinna i och med att det byggs en massa bostäder i området. En hel del byggs redan nu och annat planeras. Jag är lite kluven till detta. På sätt och vis så tycker jag om att det byggs massa hus här i området eftersom det kan betyda att det blir bättre service för oss som bor här. Men det är också trist att fina områden så som skogen vid Kolbränningen försvinner. Nu kommer det i och för sig inte att byggas precis intill sjön. Promenadstråket och framför allt sjön Kolbränningen skall ju finnas kvar.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Bro över mörka vatten

Bro över mörka vatten – Ett fotografi från Borås

Jag gillar bilder som berättar en historia. Bilderna i sig behöver inte berätta något kanske. Men kan den väcka något hos betraktaren, något som kan få denna att hitta en historia i bilden så är det bra. Jag tänker lite så med denna fotografi, en bild som jag kallar för ”Bro Över Mörka Vatten”.

Bro Över Mörka Vatten

Egentligen så kanske inte denna bild berättar en direkt historia. Bilden föreställer en bro över Viskan i centrala Borås, taget underifrån. Det är den bro som finns i början av Lilla Brogatan, jämte Grand Hotell och Knalletorget. Det går en liten gångväg underbron, mellan bryggorna vid Grand och Knalletorget. Denna gångbana har funnits där så länge jag kan minnas men jag har inget minne av att jag någonsin faktiskt har gått där under bron. Jag kan ha gjort det någon gång men som sagt, det är inget jag minns. Förr om åren så var detta ett tillhåll för stadens alkisar, åtminstone när det var lite dåligt väder och då gick man inte där frivilligt.

Men under sommaren 2015 så gick jag bakom Grand på de bryggor som finns där utmed Viskan och kom då fram till detta ställe, det var naturligt att gå under denna bro upp till Knalletorget. När jag väl var under bron så föll jag direkt för miljön och jag var tvungen att ta ett foto. Tyvärr så såg jag när jag kom hem att fotot inte var bra komponerat så jag gick dit en tid efteråt och tog ett nytt. Detta blev hellre inte så lyckat insåg jag när jag kom hem. Så jag gick ännu en gång till detta ställe och nu denna tredje gång så blev jag nöjd.

Fotot är inte bra, långt ifrån. Det är lite oskärpa, speciellt i bakgrunden och högersidan är lite ljus, något som i och för sig går att fixa till i Lightroom eller Photoshop. Men trots att bilden i sig inte är perfekt så är jag hyfsat nöjd med den.

Ultimata fotot

Egentligen så är det här den mest ultimata bilden för mig. Jag gillar det här gråa och mörka. Det mörka vattnet som lätt reflekterar bron. Jag har valt att göra bilden svartvit (något som jag gillar). Detta dels för att det är en miljö som gör sig mest i svartvit och dels för att bron och vattnet var svar till grått i sig. Egentligen, om man ser till själva bron så var det bara några färgklickar längst bak, där vid väggmålningen, som lyste upp det grå i denna bro. Egentligen så kunde det vara kul att testa att göra hela bilden svartvit som jag nu har gjort men behålla färgen som finns i själva väggmålningen, kunde kanske vara effektfullt.

Det finns kanske ingen direkt historia i denna bild. Men det är som sagt ett foto föreställande en miljö som jag gillar, en grå bro över ett mörkt vatten.

Kan slutligen tillägga att det numera finns en väggmålning på det stora partiet till höger. En målning föreställande en man som sitter i en båt och metar.

Vill ni däremot se bilder som verkligen berättar historier så kan jag tipsa om denna film på Youtube. En cirka sex minuter lång film med massor av bilder som berättar historier. Väl värd att se.

Fotot är fotograferat av mig själv.