Livboj vid Kolbränningen

Kolbränningen – ett mindre paradis i närområdet

Jag bor mer eller mindre granne med sjön Kolbränningen, har inte många minuters promenad ner dit. Det är en liten lyx faktiskt att ha så nära ner till denna sjö eftersom det är en väldigt vacker plats. Tyvärr så, i alla fall periodvis, besöker jag inte så ofta som jag skulle vilja, trots närheten dit.

Namnet Kolbränningen

Det korrekta namnet på sjön är Kolbränningen men i folkmun så säger många oftast Byttorpssjön. Exakt vad namnet kommer i från vet jag inte men en amatörmässig gissning från min sida är att det har bränts kol i närheten. Jag vet att det har funnits lämningar av av kolningsanläggningar några hundra meter ifrån Kolbrääningen, det är lämningar ifrån järnåldern. Ett skogsparti som går ner mot sjön kallas för Kolarskogen och det är inte helt osannolikt att det har funnits anläggningar där också, anläggningar som ännu inte är funna eller som är helt borta. Min amatörmässiga gissning tror i alla fall på att det är därifrån sjön Kolbränningen har fått sitt namn men det är mycket möjligt att jag kan ha fel.

Fornlämningar vid kolbräningen
Karta över fornlämningar nära Kolbränningen. Kartan kommer ifrån Riksantikvarieämbetets databas över fornlämningar.

Kolbränningen

Runt sjön så finns det ett populärt promenadstråk, ett stråk som är populärt både för de som går och för de som springer. Varvet runt sjön är cirka 1900 meter. Det finns en badstrand med brygga sommartid och det finns flera bryggor som man kan exempelvis fiska ifrån. Dessutom så finns det två grillplatser, en vid badet och en ungefär mitt emot. Det har i år skett lite förändringar nere vid sjön. Badplatsen har rustats upp till exempel. Vägen runt sjön har också blivit mer lättillgänglig för exempelvis handikappade.

Förr så har det funnits mycket skogsområden intill sjöarna, samt ett par fina gamla ängar. Detta håller delvis på att försvinna i och med att det byggs en massa bostäder i området. En hel del byggs redan nu och annat planeras. Jag är lite kluven till detta. På sätt och vis så tycker jag om att det byggs massa hus här i området eftersom det kan betyda att det blir bättre service för oss som bor här. Men det är också trist att fina områden så som skogen vid Kolbränningen försvinner. Nu kommer det i och för sig inte att byggas precis intill sjön. Promenadstråket och framför allt sjön Kolbränningen skall ju finnas kvar.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Bro över mörka vatten

Bro över mörka vatten – Ett fotografi från Borås

Jag gillar bilder som berättar en historia. Bilderna i sig behöver inte berätta något kanske. Men kan den väcka något hos betraktaren, något som kan få denna att hitta en historia i bilden så är det bra. Jag tänker lite så med denna fotografi, en bild som jag kallar för ”Bro Över Mörka Vatten”.

Bro Över Mörka Vatten

Egentligen så kanske inte denna bild berättar en direkt historia. Bilden föreställer en bro över Viskan i centrala Borås, taget underifrån. Det är den bro som finns i början av Lilla Brogatan, jämte Grand Hotell och Knalletorget. Det går en liten gångväg underbron, mellan bryggorna vid Grand och Knalletorget. Denna gångbana har funnits där så länge jag kan minnas men jag har inget minne av att jag någonsin faktiskt har gått där under bron. Jag kan ha gjort det någon gång men som sagt, det är inget jag minns. Förr om åren så var detta ett tillhåll för stadens alkisar, åtminstone när det var lite dåligt väder och då gick man inte där frivilligt.

Men under sommaren 2015 så gick jag bakom Grand på de bryggor som finns där utmed Viskan och kom då fram till detta ställe, det var naturligt att gå under denna bro upp till Knalletorget. När jag väl var under bron så föll jag direkt för miljön och jag var tvungen att ta ett foto. Tyvärr så såg jag när jag kom hem att fotot inte var bra komponerat så jag gick dit en tid efteråt och tog ett nytt. Detta blev hellre inte så lyckat insåg jag när jag kom hem. Så jag gick ännu en gång till detta ställe och nu denna tredje gång så blev jag nöjd.

Fotot är inte bra, långt ifrån. Det är lite oskärpa, speciellt i bakgrunden och högersidan är lite ljus, något som i och för sig går att fixa till i Lightroom eller Photoshop. Men trots att bilden i sig inte är perfekt så är jag hyfsat nöjd med den.

Ultimata fotot

Egentligen så är det här den mest ultimata bilden för mig. Jag gillar det här gråa och mörka. Det mörka vattnet som lätt reflekterar bron. Jag har valt att göra bilden svartvit (något som jag gillar). Detta dels för att det är en miljö som gör sig mest i svartvit och dels för att bron och vattnet var svar till grått i sig. Egentligen, om man ser till själva bron så var det bara några färgklickar längst bak, där vid väggmålningen, som lyste upp det grå i denna bro. Egentligen så kunde det vara kul att testa att göra hela bilden svartvit som jag nu har gjort men behålla färgen som finns i själva väggmålningen, kunde kanske vara effektfullt.

Det finns kanske ingen direkt historia i denna bild. Men det är som sagt ett foto föreställande en miljö som jag gillar, en grå bro över ett mörkt vatten.

Kan slutligen tillägga att det numera finns en väggmålning på det stora partiet till höger. En målning föreställande en man som sitter i en båt och metar.

Vill ni däremot se bilder som verkligen berättar historier så kan jag tipsa om denna film på Youtube. En cirka sex minuter lång film med massor av bilder som berättar historier. Väl värd att se.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Tidig morgon vid sjön Kolbränningen

Tidig morgon nere vid sjön Kolbränningen

Denna bild tog jag i början av hösten 2015, i augusti om jag minns rätt. Det var en tidig morgon som jag och min sambo gick ner till sjön Kolbränningen som ligger nära där vi bor. Det var en rätt kall och dimmig morgon minns jag. Men den var också väldigt vacker.

Tidig morgon nere vid sjön

Jag gillar att vara ute en tidig morgon då och då, det blir dock inte allt för ofta tyvärr. Men det är som vackrast då tycker jag, både i naturen men även inne i städerna. Sommaren 2014 så hände det att jag tog promenader genom centrala delarna av Borås rätt tidigt vissa morgnar för att fotografera. Ljuset man har då, speciellt dagar som kommer att bli soliga, är helt underbart och det är verkligen värt att gå upp en tidig morgon för att uppleva detta.

Men åter till foton. Vi var nere vid sjön strax innan 06:00 denna fredags morgon. Det var rätt kallt men ändå helt underbart. Vi var inte ensamma, fler hade tydligen anammat tanken om att  uppleva naturen en tidig morgon. Inte så konstigt egentligen, dels på att området runt sjön är otroligt vackert och det är dels ett mycket populärt område för promenader eller joggingturer.

Men trots att det en och annan som passerade förbi badplatsen där vi befann oss så var det ändå lugnt och skönt. Sjön låg spegelblank och insvept i ett tunt lager ned dimma som gjorde miljön lite smått trolsk och väldigt vacker.

Trolsk stämning

På tal om trolsk, snett mitt emot sjön fanns det tidigare en skog som kallades för trollskogen. Nu håller de på att bygga ett bostadsområde strax intill där så mycket av denna skog är idag borta. Men det skulle vara underbart att uppleva denna smått mystiska och trolska skog en tidig, gärna dimmig morgon.

Men nåväl, jag har tänkt att göra om det här och gå ner till sjön en tidig morgon flera gånger. Dels för att det är vackert att uppleva det. Men också för att det faktiskt ger en som person en viss andhämtning. Nu var vi inte där så länge men jag skulle kunna tänka mig att gå ner ännu en tidig morgon. Kanske precis när solen börjar att gå upp, och bara sitta där en stund och titta ut över sjön.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Stora Brogatan

Stora Brogatan en tidig julimorgon 2014

Detta foto är taget på Stora Brogatan i Borås en tidig julimorgon 2014. Rättare sagt strax efter 06:00 den 25 juli 2014.

Stora Brogatan

Jag upptäckte att det så här tidigt var ett underbart ljus nere i centrala Borås (och säkert runt om stan också). Jag gillar att vara uppe tidiga morgnar och fotografera. Detta dels för att ljuset oftast är riktigt fint och att det ibland kan vara en vacker dimma. Denna sommaren, alltså 2014,  så vandrade jag i alla fall runt i centrala Borås några tidiga morgnar innan jag gick och jobbade. Detta bara för att fotografera i stan. Fint ljus som sagt och nästan helt folktomt, vilket är en bra förutsättning om man vill fotografera stadsmiljöer som till exempel på Stora Brogatan.

Stora Brogatan är en gata som går genom centrala Borås, från Krokhallstorget upp till Gustav Adolfs kyrka. En del av Stora Brogatan, mellan Krokhallstorget och Allégatan, är en gågata. Det gör att gatan oftast i folkmun kallas för just Gågatan. Vilket i och för sig är ett namn som inte passar helt bra i och med att det bara är en liten del som är gågata. Stora Brogatan passerar också utmed ena sidan av Stora Torget (på andra sidan så finns Torggatan).

Numera är alltså gatan en gågata men det har varit en gata öppen för biltrafik. Detta är något som i dag känns lite konstigt när man går utmed gatan. Svårt att tänka sig bilar där faktiskt.

Stora Brogatan är riktigt gammal. Den är troligen den äldsta gatan i Borås och den stenlades 1624 inför stadens grundare Gustav II Adolf besökte staden.

Lite om fotot

Fotot är taget med min mobiltelefon, hade ingen ”riktig” kamera på den tiden. Men det är en mobilkamera som tar hyfsade bilder så det blir oftast helt okey resultat. Jag har använd appen Snapseed (underbar app) för att redigera bilden en aning.

En del av faktan om Stora Brogatan är hämtade från bloggen Gamla Borås.

En kul detalj är att jag tog detta foto på väg till mitt förra arbete. På kortet så skymtar man min nuvarande arbetsplats som ligger just på Stora Brogatan.

Ps: Av någon konstig anledning blir fotot lite suddigt när jag lägger in det här i WordPress.

Detta inlägg är ett inlägg i serien där jag bloggar om ett foto. Fotot är fotograferat av mig själv.

Walking To Borås

Walking To Borås – Stans stora stolthet

Borås är känt för sina många statyer (och även väggmålningar). En stor satsning på att utsmycka stan med statyer har genomförts de senaste åren. Dessutom så hålls med jämna mellan rum sedan 2008 en internationell skulpturtribunal då stan smyckas med ännu flera statyer, både tillfälliga och permanenta. En av de mest kända, kanske den allra mest kända, statyn är Walking To Borås.

Walking To Borås

Statyn Walking To Borås, eller som den allt för ofta kallas i folkmun, Pinnoccio, är en nio meter hög bronsstaty som står vid Allégatans södra ända. Statyn skapades av den amerikanska konstnären Jim Dine och den invigdes 16 maj 2008. Inför statyn tillkomst så var det livliga debatter här i Borås om huruvida statyn skulle placeras i staden eller inte. Men till slut så beslöts att den skulle få en plats i det offentliga rummet i Borås och statyn bekostades till största del av privata donationer (alltså inte skattepengar).

Walking To Borås är som sagt en av många statyer i Borås. Men det är troligen den som är mest känd utanför stan. Detta kanske för att den dels var så omtalad och dels är en sådan stor staty. Den kanske inte är min absoluta favorit av alla statyer i stan men den tillhör den absoluta toppen av favoritstatyerna.

Jag har på detta foto valt att bara fotografera en liten detalj av statyn, nämligen den ena foten. Detta dels för att hela statyn, och kanske även den övre halvan, är så fotograferad av många. Jag har självklart fotograferat hela eller halva också. Men när jag tog just detta kort så ville jag bara ha med en fot. Detta är delvis lite med tanke på namnet, Walking To Borås. Jag ville få det att se ut som om statyn vandrade in så sakta i bilden.

Fotot på Walking To Borås är fotograferat av mig.

Kulturen i Borås

Kulturen i Borås har verkligen gjort framsteg

Kulturen i Borås har under de senaste åren nått nya höjder på många olika sätt. Det finns dels en massa museum med spännande utställningar, det ordnas konserter av olika slag och det spelas teater och musikal på flera scener runt om i Borås. Så Borås har verkligen blivit en stad där kulturen är ständigt närvarande.

Kulturen i det offentliga rummet i Borås

Denna bild visar tre exempel på hur konsten utsmyckar vår stad. Närmast är ett verk av Joe Iurato som är en del av street art-festivalen No Limit 2015. Det är en liten (den är 15-20 cm hög) pappfigur som, enligt mig i alla fall, föreställer en yngling som dansar breakdance. Det fanns flera andra liknande verk av Joe Iurto i stan förra året. Men tyvärr så tog det inte lång tid innan dessa förstördes eller försvann. Vissa har tydligen svårt för att låta bli andras saker. Tycker att detta är trist, konsten finns där för att alla skall njuta av den. Inte för att några få skall förstöra den.

Sedan i bakgrunden på bilden så finns ytterligare två exempel på hur kulturen gör sig påmind i Borås. Det är två skulpturer som har tillkommit under de skulpturtribunaler som har varit i Borås ett antal gånger.  Dessa skulpturer har verkligen gjort att man känner närvaro av kulturen runt omkring i staden. Det är underbart att gå runt och hitta konst överallt.

Dessa båda skulpturer är gjorde av Claes Hake. Till vänster så ser man två liggande blankpolerade stenar som kallas för  Upside Down. Den stora skulpturen man skymtar bakom träder heter Dogon. Det finns många snygga och häftiga statyer i Borås men dessa båda tillhör mina absoluta favoriter.

Detta var lite om kulturen i Borås. Samt även om ett foto som visar en del av det som finns i stadens offentliga kulturutbud.

Fotot är fotograferat av mig själv.

 

Fotografera med fast brännvidd

Fast brännvidd kommer troligen att gälla nu

Funderade lite på det där med objektiven jag har till min kamera. Jag har två stycken zoomobjektiv som tillsammans spänner från 18 mm till 200 mm. Det är okey, helt okey, zoomobjektiv fyller sin funktion. Man slipper till exempel investera i och bära med sig en massa olika objektiv. Något som man skulle behöva göra om man körde med fast brännvidd.

Men jag är ändå trött på att använda mig av zoomobjektiven, jag vill ha lite mer utmaning när jag fotograferar. Jag tror att jag skulle få lite mer utmaning och få det lite mer krävande när jag är ute om jag använde mig av objektiv med fast brännvidd.

Fast brännvidd, varför?

Nu så har jag som sagt inga objektiv med fast brännvidd. Min ekonomi tillåter inte riktigt att jag går ut och köper ett antal objektiv. Så vad kan jag då göra? Jo, den idén jag har fått är att när jag fotograferar så skall jag ställa in zoomen på en viss brännvidd. Sedan ska jag inte ändra den under tiden jag är ute. bestämmer jag mig för att exempelvis bara fotografera med exempelvis 50 mm så skall jag göra det hela tiden, oavsett motivet.

.Men varför fast brännvidd då kanske någon undrar. Jo, det blir lite svårare tror och hoppas jag. Jag måste tänka några steg till innan jag tar kortet och verkligen försöka komponera bilden innan den tas. Det blir en liten större utmaning när jag hittar ett motiv om jag tar mest fast brännvidd. Med denna idé så är det inte bara att lyfta upp kameran, vrida på zoomen och sen knäppa av. Nu måste jag manuellt förflytta mig till en position där det ser bra ut i sökaren innan kortet tas. Jag får med andra ord jobba mer, tror och hoppas jag, innan kortet tas. Det skall förhoppningsvis göra mig till en bättre fotograf.

Vilken brännvidd skall jag då köra med när jag fotograferar med fast brännvidd (trots att jag har en zoom)? Tja, vet inte ännu. Men det troliga är att jag kommer att variera mellan 35 mm,  50 mm och 70 mm. För att se vad som känns bäst och vad som ser bäst ut. Sen så beror det lite på vad jag skall ut och fotografera. Men vilken brännvidd jag skall använda mig skall bestämmas innan jag går ut, inte när jag väl är ute.

Foto via Visualhunt

Tävla med fotografier

Tävla med sina fotografier i framtiden

Läste idag ett blogginlägg på webbplatsen Moderskeppet om att tävla med sina fotografier. Den tanken har ärligt talat inte slagit mig någon gång men man kanske skulle ta och försöka tävla lite. Skicka in ett antal fotografier till några tävlingar som lockar lite (med andra ord de som har roliga vinster).

Tävla i fotografering

Det finns ju olika sorters tävlingar som man kan ställa upp i om man vill tävla med sina foton. Dels så är det seriösa tävlingar där de kanske främst bedömer en bild efter dess kvalitet. När det gäller sådana tävlingar så ligger säkert mina alster ljusår ifrån att kvalitetsmässigt kunna vara med och tävla.

Men så finns det ju mindre seriösa tävlingar också. Sådana där det inte är så noga med kvaliteten kanske utan mer på hur fantasifulla bilder man kan ta. Det är ofta tävlingar i samband med att något företag har någon kampanj för en produkt eller så. Förr, och kanske är det så fortfarande, var det vanligt att man skulle skriva20 en slogan för något och så kunde man vinna ett pris.

Förmodar att det är det samma när det gäller sådana fototävlingar. I blogginlägget så länkades till en lista med fototävlingar och när jag tittar på den listan så ser det ut som om det i de flesta fallen är just den typen av tävlingar man kan välja mellan.

Men inget fel med det. Man kan ju ställa upp och tävla i sådana tävlingar om man har bilder som passar, eller om man vill ta foton som passar just för en specifik tävling.

Varför tävla med sina foton?

Varför skall man ställa upp i tävlingar då? Kanske mest för att det är kul, har man tur så kan man vinna något som man kan ha nytta av eller så kan man ju vinna något som man kan ge bort till någon som gåva. Men det finns också andra anledningar till att tävla med sina foton. Vinner man en vinst så kan det ju sporra en till att dels fotografera mera och dels tävla mer. Det ger med andra ord en kick för ens fotografiska självförtroende.

Det är också, och detta hör lite ihop med den förra punkten, bra att få sina bilder bedömda av andra. Nu kanske detta mer gäller för fototävlingar där det bygger mer på kvalitet och det finns en jury som bedömer ett foto efter hur bra det egentligen är, med andra ord lite mer seriösa tävlingar.

Men jag tycker gott att man kan ställa upp i så kallade plojtävlingar i början och sedan kanske ta steget vidare till mer seriösa tävlingar. Med andra ord börja lite lätt och sen gå vidare.

Fotot är taget av mig och föreställer statyn Bodhi i Borås.

 

 

Skyskrapor - fotografier jag aldrig kommer att ta

Fotografier som aldrig kommer att bli tagna

Jag gillar allt mer och mer att fotografera. Även om jag inte är ute och tar några fotografier så ofta som jag gjorde för ett tag sedan. Beror mest på att jag inte får möjlighet till det. Det går liksom i perioder det där med fotograferandet.

Jag gillar också att läsa om fotografering och att höra på poddar om det. Sådant ger mig en stor dos av inspiration och sådant är alltid bra att få tycker jag, behövs ibland. Jag har också fått idéer till fotografier när jag framför allt har läst om ämnet. Men också när jag har sett andra bilder på samma tema. Det är fotografier som jag verkligen önskar att jag skulle få ta en dag. Men jag vet att jag aldrig någonsin kommer (av olika anledningar) att få chansen att ta. Det kan göra mig lite lätt nedstämd i bland faktiskt, i alla fall pyttelite nedstämd när jag tänker på det.

Fotografier som aldrig kommer att bli tagna av mig

Vad är det då för fotografier som jag önskar att jag skulle få ta? Bilder som jag vet att jag aldrig kommer att få ta? Jo, ett exempel är på ett flygplansvrak som finns någonstans på Island, exakt vad vet jag inte. Har sett andras bilder på detta flygplan och har fått så många idéer på egna fotografier . På Island finns förövrigt många andra häftiga miljöer som är ”fotografvänliga”.

I Storbritannien, främst kanske i Skottland, så finns många gamla ruiner av borgar och slott. Dessa tycker jag ser helt sagolikt vackra ut. Det är något som jag verkligen skulle vilja ta massor av fotografier av. Men det kommer väl aldrig att bli av.

Grand Canyon i USA är ett annat ställe jag skulle vilja åka till för att ta kort. Ja, det finns för övrigt många ställen i USA. Främst då på landsbygden som är otroligt vackra och som säkerligen skulle göra sig väldigt bra på fotografier.

Machu Picchu är ett annat ställe jag skulle vilja fotografera. Tänk att få vara där tidigt en morgon när solen är på väg upp. Vilka underbara fotografier man skulle kunna ta då.

Detta var några exempel på ställen jag skulle vilja besöka. Detta för att ta fotografier men som jag vet aldrig kommer att bli av, tyvärr. Det finns ett ställe till som jag garanterat aldrig kommer att få besöka.  Det är rymden, vilka foton man skulle kunna ta där.

Foto via Visualhunt.com

Fotoprojekt 2011

Fotoprojekt 2011 visar förändringar i naturen

Under 2011 så genomförde jag ett litet fotoprojekt i all enkelhet. Tanken var att ta ett foto ute i naturen en gång i månaden på, ungefär, samma motiv. Detta för att se hur naturen förändras under året. Man kanske inte alltid tänker på att naturen förändras dag för dag, månad för månad. Visst, det är grått och trist större delen av året och grön och fint under några månader. Men med detta lilla fotoprojekt så ville jag dels för egen del se hur stora skillnader det egentligen är och dels visa andra vad som händer i naturen.

Fotoprojekt 2011

Jag valde att ta ett foto på vägen som går runt sjön Kolbränningen i Borås och jag tog kort den första varje månad. Det har kanske inte blivit som så att det är på exakt samma ställen som alla foton i detta fotoprojekt är fotograferade men jag försökte så på ungefär samma punkt varje gång och ta kortet åt samma riktning.

Året, alltså 2011, var kanske inte ett bra år vädermässigt, men ändå rätt typiskt för denna del av landet. Början av året var rätt snöig men slutet av året var grått och trist. Våren var kanske lite sen, det är som ni kan se i detta fotoprojekt inte så grönt den första maj, normalt brukar det kanske vara betydligt grönare då. Men sommaren blev i alla fall riktigt bra när den väl kom.

Så här blev resultatet i detta fotoprojekt.

Samtliga bilder är tagna med min mobil och är därför inte av den bästa tänkbara kvaliteten kanske. Klicka på bilderna för att se dom i större format och få möjlighet att bläddra mellan dom.

Jag började faktiskt göra ett liknande projekt under 2012, eller rättare sagt tre olika projekt på tre olika ställen. Tyvärr så kom jag av mig efter några månader så dessa fullföljdes aldrig.

Alla bilder på denna sidan är fotograferade av mig själv.