Kataloger

Kataloger, vad skall man ha dessa till egentligen

Jag hörde för en tid sedan att postorderföretagen Ellos här ifrån Borås inte längre ger ut några tryckta kataloger. Företaget har nu gått över till att bli ett renodlat e-handelsföretag. Därmed har den gamla klassiska Ellos-katalogen gått i graven. Äntligen, om ni frågar mig.

Kataloger

För visst är alla dessa kataloger som postorderföretagen skickar ut ett gammalmodigt och förlegat sätt att bedriva handel. Jag vet ärligt talat inte hur många av alla katalogföretag som fortfarande ger ut kataloger. Här i Borås är det förutom Ellos, Halens (som i och för sig är på väg att lägga ner) och Hobbex som finns kvar men hur det är med dessa och huruvida de fortfarande ger ut en tryckt katalog vet jag ej.

För mig så är en tryckt katalog ett omodernt sätt att sälja produkter. Som jag kan se det så finns det inga fördelar med detta. Möjligen så skulle den enda fördelen vara att företagen når ut till de som ej har tillgång till datorer.

Men förutom detta så är Internet klart överlägset alla kataloger. Ta bara en sådan sak att om ett företag får in en ny produkt så kan det lanseras på nätet direkt. Skulle den lanseras i en katalog så fick man vänta till nästa släpp.

Kataloger ett minne blott

Jag är övertygad om att de företag som fortfarande ger ut kataloger kommer att upphöra med detta inom de närmsta åren. Detta oavsett vilken bransch det rör sig om. På min arbetsplats får vi ofta in en och annan katalog rörande skolmaterial, möbler och annat. Detta är helt i onödan tycker jag. Visserligen så kan jag se att kataloger har ett syfte när det gäller att marknadsföra ett företag. Det är betydligt lättare att marknadsföra ett företag genom att skicka ut en katalog som man kan bläddra i jämfört med att man som kund behöver söka upp företaget på Internet. Men detta skulle man kunna lösa med enkla reklamutskick, tryckta eller digitala.

Sen så skall man inte glömma bort ytterligare en positiv sak med internethandel. Det är miljötänket, att inte trycka upp kataloger ger en positiv effekt på miljön. Man slipper allt ifrån eventuell avverkning av skog för att tillverka pappret katalogen är tillverkad av till distributionen av katalogerna.

Fotokredit: brizzle born and bred via VisualHunt / CC BY-NC

Bookmarks

Bookmarks, det är en enda riktigt stor röra

Jag satt och tittade lite på alla de bookmarks jag har sparade i Chrome. Det var ingen rolig syn kan jag lova. Det är dels en stor mängd, allt för stor kanske, bookmarks som jag har sparat av någon anledning. Sen så ligger de huller om buller i en enda stor röra dessutom.

Bookmarks

Det finns ingen som helst logik eller struktur bland mina bookmarks, inte det minsta spår av ordning och reda. Bara synen av alla dessa sparade URL:er gör mig både bekymrad och smått ledsen.

Jag har dock en gång i tiden börjat med att strukturerat upp alla bookmarks i mappar. Men detta varade inte så länge, det var inte många som sorterades in i de olika mapparna. Dessutom så har det hamnat bookmarks i felaktiga mappar, det kan till exempel ligga en URL som går till en sida om WordPress i en mapp där det skall ligga sidor som har med foton att göra, och så vidare.

Jag vet inte hur jag skall lösa detta problem. Ett alternativ är ju att ta en dag till att gå igenom alla bookmarks och sortera dom och kanske allra helst radera så många som möjligt. Det är inte så att det är några tiotals adresser sparade utan snarare ett antal hundratals, kanske upp emot tusen. Det kan med andra ord ta sin lilla tid att gå igenom alla. Och sen, ärligt talat, vad är det som säger att om jag nu gör detta och det blir ordning och reda, finns det då någon garanti på att jag kommer att fortsätta vara ordentlig med att sortera in dom i rätt mappar i framtiden. Troligtvis inte.

Radera alla

Ett annat alternativ vore att helt enkelt bara radera alla bookmarks jag har sparade och börja om från början. Förhoppningsvis kan jag då vara så ordentlig att jag gör rätt när jag börjar från noll igen. Men samtidigt, bland de tusentals bookmarks jag har så finns det guldkorn som jag inte vill förlora.

Fast, å andra sidan så använder jag mig inte så mycket av bookmarks numera, knappast alls faktiskt. Jag, som jag skrev om nyligen, googlar ju fram de flesta sidor trots att jag kanske har en bookmark sparad eller till och med kan adressen utantill.

Kanske är det så att spara URL för framtida bruk har spelat ut sin roll, i alla fall för mig personligen.

Photo credit: chowmeyow via Visualhunt.com / CC BY-NC-SA

Biometri

Biometri kan användas vid sökningar på Google

Läste en kul artikel på IDG om att Google vill kunna avläsa våra känslor genom biometri när vi googlar något i framtiden. Med hjälp av detta så ska sökresultaten bli bättre är det tänkt.

Biometri vid googlesökningar

Vad det hela är tänkt att gå ut på är att Google har tagit fram verktyg för att avläsa data inom biometri. Detta för att se hur vi reagerar när vi gör sökningar. Denna data sparas sedan och kan användas för att påverka en webbsidas ranking på Googles resultatlistor.

Det är exempelvis data som puls, handsvettningar, hur pupillerna utvidgas, kroppstemperatur och så vidare som skall registreras. Det skall till och med gå att använda en telefons kamera för att se vilket ansiktsuttryck vi har när vi läser av sökresultaten. Till exempel om vi rodnar eller blir glada över sökresultatet.

Det hela kommer att gå till som så att man söker som vanligt på Google. Sen så används biometri för att registrera hur vi reagerar när vi läser sökresultaten. Är det många som reagerar positivt på ett resultat så kommer den sidan att rankas högre medan en sida där vi som söker reagerar negativt kan riskera att tappa placeringar.

Jag tycker överlag att detta med biometri är oerhört intressant. Jag ser med spänning fram emot allt vad som tänkas kan komma inom detta område i framtiden. Detta med att använda biometri för att påverka sökresultat har jag aldrig tänkt på. Men det är verkligen fascinerande om man tänker på det, anser i alla fall jag. Det ger en helt ny dimension till sökningar.

Reagerar mer än vad man tror

Det är troligen som så att man faktiskt reagerar mer när man läser sökresultatet än vad man själv kan tro. Vi reagerar alltid på saker runt omkring oss på något sätt även om vi inte tänker på det. Så egentligen så är det rätt logiskt att använda data på hur vi reagerar vid sökningar. Detta eftersom vi som sagt reagerar mer än vad vi tror.

Sen slutligen, som gammal sökmotorsoptimerare så börjar man lätt fundera på hur man i fortsättningen skall optimera webbsidor om man skall blanda in data i från mätningar på hur vi reagerar. Nu går det naturligtvis inte att optimera mer än vad man gör idag och hoppas på att det ger positiva reaktioner. Men det är kul att tänka på att gå ett steg längre i optimeringsjobbet.

 

Fotokredit: ✦ thilo_m ✦ via VisualHunt.com / CC BY-NC-ND

Tjejer inom programmering

Tjejer behövs inom programmeringen

Har tidigare skrivit om hur viktigt det är att få in allt fler unga in i IT-världen. Kanske då mest som programmerare. Detta inlägg kommer att handla om ungefär samma sak. Fast nu med den vinklingen att vi behöver få in allt mer tjejer inom IT-området.

Tjejer inom IT

Anledningen till att jag väljer att skriva detta inlägg idag är att jag läste en artikel om att Clara Henry har ställt sig bakom ett projekt som går ut på att locka in allt fler tjejer till techscenen.

Jag vet att det redan nu finns många tjejer inom området, flertalet av dessa är dessutom framgångsrika. Men det behövs betydligt fler, många fler.

Varför det är en brist kan man fråga sig. Okey, det kanske sedan länge har varit så att det där med datorer är något som killar håller på med och som tjejerna inte bryr sig så mycket om. Så var det i alla fall när jag var yngre och började använda datorer. Men den tiden måste väl ändå vara förbi nu tycker jag.

Inga hinder för tjejer

Alla, eller i stort sätt alla, använder sig av datorer idag, av båda könen. Det finns då inga hinder för att även tjejerna skall bry sig om att ta reda på och utforska hur datorerna fungerar och varför de gör som de gör.

Det finns inga direkta hinder för att tjejerna skall lyckas bra inom IT-området och speciellt då inom programmering. Tvärtom så tror jag att tjejer, om jag nu får vara lite fördomsfull, har många egenskaper som gör att de mycket väl kan bli bättre inom programmering.

Ser man generellt inom användandet av datorer som redskap idag så ligger många tjejer långt före killarna. Ta bara det faktum att överlag så är det mer tjejer än killar som har lyckats etablera sig som bloggare. Eller med att göra framgångsrika videors på Youtube.

Nu när tjejerna kan lyckas bra med att använda datorn som ett redskap när det gäller att vara kreativ så finns det inga som helst hinder för att allt fler kan lyckas med att skapa de redskap som behövs för att använda exempelvis bloggar.

Så slutsatsen är alltså att vi måste få fler unga och tjejer in i dataområdet. Så kan man med andra ord locka in främst unga tjejer till IT-branschen så framtiden se mycket ljusare ut.

Bilden kommer ifrån Pixabay och är fotograferad av janeb 13.

Osynlig på nätet

Osynlig på nätet försöker jag att undvika

Sedan några år tillbaka så kan man meddela Google att man inte längre vill synas i sökmotorerna. Detta på grund av ett beslut från EU-domstolen under 2014. Många har anmält sitt intresse av att bli osynlig på nätet sedan denna dom kom. Jag är inte en av dessa, tvärtom.

Osynlig på nätet

Jag kan i och för sig förstå hur de som vill bli osynliga tänker. Men samtidigt så känns det väldigt främmande för mig att inte synas på Internet. Tvärtom så vill jag verkligen att folk skall hitta mig och jag lägger ner en viss energi på att se till att jag syns.

Ett exempel är att jag lägger ner en hel del tid på att min blogg skall hamna så högt upp som möjligt i Googles träfflistor (som kallas för Serpen för oss som är lite insatt i det hela). Vill att det jag skriver här skall vara allt annat än osynlig för allmänheten, känner att det inte är någon större mening med att lägga ner en hel del tid på något som ingen kommer att läsa. Så vanlig enkel sökmotorsoptimering är en självklarhet för bloggen.

Jag på nätet

Men förutom det så ser jag till att finnas på många andra ställen på Internet. Självklart så finns jag både på Twitter och Facebook och jag är relativt flitig när det gäller aktiviteter på båda dessa ställen, åtminstone så försöker jag vara det. LinkedIn är ett annat ställe där jag ser till att finnas flitigt (måste så här i parentes komma ihåg att uppdatera min profil där, har hänt lite saker den senaste tiden).

Sen så finns jag naturligtvis på Google +, men den tjänsten använder jag enbart till att marknadsföra den här bloggen. Med andra ord, jag skapar inlänkar till min blogg via denna  tjänst.  I och för sig kanske inte den smartaste lösningen som de som kan sin SEO fattar direkt men jag har inte märkt någon skada av det ännu.

Jag har använt mig av Foursquare innan en gång i tiden och det var rättskoj, i alla fall ett tag. Men jag tröttnade på att hela tiden komma ihåg att checka in så att alla kunde se var jag var någonstans. Det blev nästan som ett tvång att checka i var än man var. Kul idé men som sagt, inget för mig. Det går i och för sig att checka in via Facebook också men vem sjutton kommer ihåg att göra det.

Förutom detta så finns jag säkert på fler ställen. Jag har en tendens till att skapa en massa konto på nya tjänster som dyker upp och sen testa dessa ett tag för att slutligen glömma bort dem. Men tjänsterna och dess konton finns säkert kvar, vilket gör att jag inte är direkt osynlig där heller.

Som sagt, jag vill inte vara osynlig på nätet. Jag vill synas.

Fotokredit: Manzapab Photo Maker via Visual Hunt / CC BY-NC-SA

DNA

DNA kan vara nästa medium för lagring

Microsoft vill försöka med att lagra data i DNA. Detta låter riktigt spännande tycker jag .Personligen så tror jag att framtidens lagringsmedium är exempelvis DNA.

DNA för att lagra data

Det går ju inte att komma ifrån att DNA-strängar är fantastiska på att kunna lagra information. I vart och ett av alla strängar vi har i kroppen så finns det enorma mängder information om oss själva. Delvis även om våra liv kan man kanske säga.

Det svåra är kanske att kunna föra över information till strängarna, att kunna ”programmera” dom om man skall uttrycka sig grovt. Men det är detta som Microsoft nu forskar om och delvis redan har lyckats genomföra.

Mängden data man kan lagra är enorm, ett gram DNA kan lagra uppåt 1000 miljarder GB data. En svindlande hög siffra. Det är så enorma mängder data att det inte behövs några större mängder DNA-strängar för att kunna laga den mängd information vi idag har.

Just det här med att utnyttja biologiska enheter för att lagra information tycker jag är intressant. Jag har funderat en hel del på om man skulle kunna bygga upp en konstgjord hjärna och använda den till att lagra information. Mängden data vi har lagrad i våra hjärnceller är stor, riktig stor. Men det som Microsoft nu forskar på är att ta det hela ytterligare ett stort steg vidare.

Framtida datorhallar

Lyckas det så kanske framtidens datorhallar inte är så som de ser ut idag med mängder av servrar. Det blir snarare ett biologiskt laboratorium fyllt med provrör (nåja, inte provrör men jag använde det som ett exempel bara).

Detta är som sagt riktigt spännande och det är nu bara att hoppas på att Microsoft lyckas med sin forskning inom en snar framtid. Jag tror dock inte på att vi under min livstid kan få möjligheten att köpa en dator där hårddisken har bytts ut mot en sträng DNA. Men jag tvivlar inte på att detta kommer komma i någon form någon gång i framtiden.

Fotokredit: Pavel P. via VisualHunt.com / CC BY-NC-SA

Hålkort

Från hålkort till molnet, lagring genom tiderna

Läste en liten artikel för ett tag sedan om hålkort, det är alltid kul att se tillbaka lite när det gäller datorhistoria. Nu är det ingen lång historia datorerna har men likväl så är det en väldigt spännande historia.

Från hålkort till molnet

Jag har varit med rätt länge när det gäller datorer men inte så länge så att jag kom i kontakt med hålkort. På sätt och vis så skulle det faktiskt vara skoj att jobba med hålkort någon gång, bara för att uppleva den känslan.

Hålkort användes som en form av lagring när det gäller instruktioner till att styra maskiner, till en början med inom textilindustrin. På hålkorten kunde man lagra de instruktioner som behövdes i exempelvis mekaniska vävstolar.

Det skulle självklart inte att gå att använda hålkort i dagens datorvärld. Tänk bara om man skulle behöva lagra ner information från ett Excel-ark eller ett Word-dokument till hålkort. Det skulle liksom inte håll särskilt länge.

Därför att det bra att utvecklingen gick framåt i den fart som den nu gick framåt. Min första dator var en VIC-20 och till den så använde man vanliga kassettband för att lagra information och program. Min nästa dator var en Commendore-64 och inledningsvis så hade jag kassettband även till den men efter ett tag så gick jag över till ett använda en diskettstation. Disketterna på den tiden var av 5 1/4 tum, alltså rätt så stora. Minns inte exakt ur mycket man kunde lagra på dessa men det var enorma mängder, tyckte man i alla fall på den tiden.

Min första PC

Min första PC-köpte jag 1988 och även till den använde jag disketter av storleken 5 1/4″, man tyckte då att dessa disketter (hur mycket de till PC:n kunde lagra minns jag inte heller men det var under 1 Mb i alla fall) var något helt fantastiska. Visserligen hade jag hur många disketter som helst (nåja, i alla fall 75-100 stycken) men mängden information som kunde lagras på varje diskett var ju svindlande, enligt den tidens mått.

Till min första PC hade jag också en ”enorm” hårddisk som rymde hela 20 Mb. Men man kunde med hjälp av ett program i datorn nästan dubbla detta. Det räckte liksom på den tiden, cirka 40 Mb hårddisk och en massa disketter.

Efter hand så kom 3½”-disketterna och man kunde nästan inte förstå hur mycket man kunde lagra på dessa. Det var i alla fall en bit över 1 Mb och på en diskett kunde man ju nästan lagra ”hur mycket som helst”.

USB-minnet

Efter det så började USB-minnena komma, jag tyckte de var fantastiska när det kom minnen på 2 GB. Numera använder jag, de få gånger jag fortfarande använder USB-minnen, minnen på 16 eller 32 GB. Alla dessa USB-minnen man har börjar kännas historiska numera.

Nu har man kommit till en period där jag dels använder min telefon som lagringsenheter för vissa saker. Det lilla tunna minnet i telefon är på 64GB. Jag använder mig fortfarande av hårddiskar, har fyra stycken varav en intern och tre externa. Alla är på 1 Tb. De externa så små att man kan ha dem i fickan.

Men jag har mer och mer börjat använda mig av molnet för lagring av filer. På så sätt kan jag komma åt dom när jag vill och var jag vill. I alla fall så länge jag har en uppkoppling mot Internet. Att behöva ha det är väl den stora nackdelen med molntjänster kanske. Men de antalet Terrabyte med utrymmen jag har på olika molntjänster används mer och mer av mig. Tycker det är betydligt bättre än andra lagringsmöjligheter.

Så under en inte allt för lång tidsperiod så har vi alltså gått i från att lagra information (eller snarare instruktioner) på hålkort som inte rymde så mycket till att lagra i molnet med utrymmen som räcker, förhoppningsvis, gott och väl.

Man funderar ju på vad nästa lagringsutrymme kommer att vara.

Fotokredit: Pixel whippersnapper via Visualhunt / CC BY-NC

Sociala medier efter att man har dött

Sociala medier efter det att man har dött

Läste en artikel på IDG om vad som händer med ens sidor på social medier, så som till exempel Facebook och Twitter, den dagen man har dött. Olika tjänster erbjuder olika möjligheter med de sidor som någon som har dött har. Man kan ta bort dom helt och hållet eller så kan man göra om dom som en form av minnesforum över den som har dött, bara för att nämna några exempel.

Vad händer med dig online när du har dött?

Det är dock inte så lätt ser det ut som. Det krävs en hel del av anhöriga till den som har dött för att göra något. Framför allt så måste man kunna bevisa att att personen i fråga är död. Sedan så skall man ha bevis över att man är en anhörig, det är ju det viktigaste. Men det kan också krävas domstolsbeslut, fullmakter och mycket mer.

Det är ju i och för sig bra att allt det här krävs. Det vore ju illa om någon bara kunde säga att ”en i min familj har dött och nu vill jag radera allt hans material”. Så visst är det bra att man verkligen måste kunna intyga att allt är som det skall så det går rätt till.

Men när man läser de kravs som finns (i artikeln så står vad som krävs för en del tjänster) så tycker i alla fall jag att det kan kvitta, att inget behövs göras den dagen jag har dött. Det är helt enkelt på tok för krångligt att göra något. Nu finns det i och för sig företag på nätet som kan hjälpa till, det underlättar ju en hel del. Men då måste man ju först registrera sig hos dessa företag, vilket ju är en massa jobb det också.

För mig personligen

Jag vet inte personligen vad jag vill skall hända med de sidor inom sociala medier som jag är mest aktiv inom den dagen jag har dött. Det rör sig främst om Facebook och Twitter. Det är de sidor som jag är mest aktiv inom, plus denna sida i och för sig.

Så här spontant så känner jag inte att jag vill att de skall finnas kvar. Den dagen jag har dött så skall helst också allt av det jag har på nätet också försvinna. Jag vill lämna så lite spår efter mig som möjligt. Så någon form av minnesrum exempelvis på Facebook kanske inte är aktuellt för min egen del.

Jag borde kanske göra någon form av testamente, något jag inte har gjort ännu. Dels över mina tillgångar i det verkliga livet men också över det som finns av mig här på Internet.

Fotokredit: Pranav Bhasin via VisualHunt.com / CC BY-NC-ND

Skräppost

Skräppost är ett problem på många sätt

Skräppost är ett stort problem. Dels så är det irriterande att de allt för ofta dyker upp i mailkorgen. Men det som är tragiskt är att jag är rädd för att det säkert finns en del som går på det som står i skräpposten.

Skräppost en stort problem

Allt för ofta så dyker det upp mail i mailkorgen som ser ut so om det kommer i från ett företag eller en myndighet av något slag.

Det kan vara från Postnord om paket som ej kan levereras. Från något bensinföretag som anser att det är något problem med något betalkort. Från någon telefonoperatör som säger att ens sista faktura är felaktig. Eller från Skatteverket som säger att man har fått restskatt. Nu lär det vara ett nytt mail i omlopp, ett mail jag ännu inte har sett, som påstås skall komma ifrån en domstol.

Jag får sådan här skräppost ibland, till exempel rätt ofta ifrån Postnord och Skatteverket. Jag har också fått skräppost i från Telia som säger att min senaste faktura är felaktig. Detta trots att det säkert är långt mer än tio år sedan jag utnyttjade Telias tjänster. Mail bensinbolag får jag också, trots att jag aldrig har ägt en bil och aldrig haft en kort på något bensinbolag.

För mig är det inga problem med att förstå att det är skräppost när dessa mail kommer. Men det som jag tycker är än mer tragiskt än själva mailen i sig är att det finns det som går på detta. Det finns säkert många som går in på en sida och anger sina kontouppgifter hos Skatteverket. Speciellt när det är dags för deklarationer.

Jag har inga siffror på hur många det är som går på dessa lögner men det är säkert en hel del och troligen fler än vad som kommer ut. Mörkertalet är säkerligen stort, folk vill inte erkänna att de har gått på en lögn.

Lätt att gå på bluffen

Man kan i vissa fall förstå att en del går på det som står i mailen. I vissa fall är dessa mail oerhört skickligt utformade. Så skickligt att för en vanlig person så kan det vara svårt att inte se att det är en bluff. Tack och liv så tycker jag att de flesta mail är så dåligt utformade rent språkligt. Även om de kan ha korrekta logotyper och allt. Mail från exempelvis en svensk myndighet har knappast stavfel och grammatiska fel.

Men det finns ett väldigt enkelt sätt att se att det är ett bluffmail. Det är att bara kolla adressen som mailet är mailat ifrån. Mail från svenska företag och myndighet kommer ytterst sällan i från Ryssland, Italien eller andra länder. De skickas helt enkelt ifrån Sverige.

Sen så skall man framför allt ha i åtanke att inget företag, bank eller myndighet begär in personliga uppgifter via mail. Kommer det till exempel ett mail från en bank som vill ha dina kontouppgifter så är det till 100 % skräppost det handlar om.

Jag har tack och lov fått allt mindre och mindre skräppost in i mailkorgen den sista tiden. Detta i och med att jag investerade i ett spamfilter, ett spamfilter som visade sig vara väldigt effektivt. Väl värt det de kostade.

Foto via VisualHunt.com

Spel

Spel som finns på datorn eller telefonen

Många använder sig av sin dator eller sin telefon för att spela spel. Jag är inte någon av dessa. Okey, jag har ett fåtal spel i min telefon men det är allt. Dock vet jag inte varför jag inte spelar mer än vad jag gör. På sitt sätt så är det trots allt ändå rätt kul.

Spel i datorn eller telefonen

För en del år sedan så var jag mer för det där med att hålla på att spela. På den tiden så var telefonera inte så avancerade så det fanns knappt några spel i dessa. Dock så minns jag än i dag med glädje spelet Snake i min gamla Nokia 3210. Det som jag än idag håller som det roligaste spelet som någonsin har skapats till någon form av enhet,. Detta trots att det var så enkelt i sin utformning.

Men i alla fall, då för en del år sedan så spelade jag en del på mitt Playstation. Den allra första modellen som släpptes. Det var rätt roligt har jag för mig. Spelen var i dagens form rätt enkla men då på den tiden var det något av det mest avancerade som fanns.

I alla de datorer jag har haft genom åren så har jag haft några spel då och då installerade, men de är inte många. Just nu finns det inget inom detta område installerat i min dator. Jag känner ingen som helst längtan efter att spela något via datorn heller.

Spel på min telefon

I telefonen dock så har jag några få enkla spel. Dels så är det Wordfeud, men jag spelar där bara mot en enda person så det är inte så ofta denna app är igång. Sen så har jag Harpan och en app för Sudoku, båda kan vara roliga tidsfördriv ibland.

Varför jag inte gillar att spela spel vet jag inte, har bara inte det intresset. Det är ingen åldersfråga (jag är trots att född i mitten av 60-talet), man blir väl aldrig för gammal för att spela dataspel eller mobilspel.

Jag bara gillar det inte helt enkelt, jag gillar inte heller att spela vanliga sällskapsspel. Så det är inte något jag inte ägnar mig åt enbart på datorn eller mobilen utan det gäller även all form av spelande.

Foto via Visual Hunt