Sätta gränser och slå dem

Gränser är till för att flyttas

För en del år sedan så var jag hyfsat aktiv av mig. Jag sprang en del, i alla fall periodvis. Inga längre sträcker kanske men några kilometer åt gången blev det. Sedan så cyklade jag mycket. Dels om jag skulle någonstans men också för skoj skull. Dessutom så gick jag en hel del. Min kropp sätta inga större gränser när det gällde att vara aktiv.

Allt förändrades en dag

En dag förändrades detta, min kropp började må allt sämre. Jag fick helt enkelt allt svårare för att springa och cykla och även för att gå. Efter en massa läkarundersökningar så fick jag en diagnos. Min kropp bar på en sjukdom.

I och med det så blev mitt liv allt mer stillasittande. Jag klarade inte av att vara så aktiv som förr. Detta även om jag visste att jag skulle må bättre av att röra på mig lite.

Vid julen 2016 så beslöt jag mig för att köpa en aktivitetsklocka av märket Fitbit. Den stora anledningen var att jag ville samla in en massa information om mig själv. Men jag insåg efter en hand att den sporrade mig att röra på mig mer och mer.

Främst så var det stegräknare som var intressant för mig. Ju mer tiden gick ju mer motiverad blev jag till att tävla mot mig själv. Det kunde röra sig om att försöka gå fler steg än gårdagens steg. Det kunde också röra sig om att gå mer än vad det genomsnittliga antal stegen den senaste sjudagarsperioden. Hela tiden hittar jag gränser som jag försöker att flytta.

Gränser är till för att flyttas

Det är inte alltid lätt att försöka slå nya rekord eller att flytta gränser. Nu gör jag inte detta varje dag, det skulle inte fungera. Men de dagar som jag gör det kan vara jobbiga. Min kropp kan verkligen säga ifrån. Det kan vara så att benen känns helt borta, att jag inte har några som helst krafter i dem. Ändå så biter jag ihop, bara några steg till. Allt för att slå ett rekord eller nå upp till en viss nivå.

Mest av allt så går jag inne i lägenheten som jag bor i, fram och tillbaka mellan rummen. Jag kan vara nära att passera en eller flera gränser eller att slå ett rekord. Benen kan vara slut, såpass mycket att jag knappt kan stå på dem. Jag kan också ha ont i dem, rejält ont. Ändå så tänker jag ”bara några vändor till sen så är det över”.

Det kan vara jobbigt som sagt och det kan göra ont. Men jag tror i alla fall att kroppen blir starkare, att jag flyttar de gränser av vad jag klarar av. I början av året var det jobbigt att komma över 5000 steg på ett dygn. Nu klarar jag allt som oftast den dubbla antalet steg.

Gränserna sitter i huvudet

Visst så har kroppen en nivå av vad den klarar av att prestera. Men jag tror att mycket är mentalt. Man klarar av mer än vad man både tror och vet. Det är ens tankar som sätter gränserna oftare än vad kroppen gör.

Därför så är det roligt och riktigt skönt att klara av något som man inte trodde man klarade av. Så kände jag första gången jag passerade 10000 steg. Det var en gräns jag trodde var omöjlig för mig att nå men jag klarade den. Dessutom så har jag klarat den många gånger sedan dess. Detta trots att det ibland har varit jobbigt och smått smärtsamt.

Det behövs kanske att man tränar det mentala lika mycket som musklerna och konditionen. Tror det är viktigt för alla, inte bara för mig. Men å andra sidan så tränar väl eliten så oftast och det fungerar ju riktigt bra. Att gå fram och tillbaka om jag gjorde för

I framtiden

Vad är jag då för mål framåt? 15000 steg lockar, mitt rekord nu är strax under 12000. Jag bor nära en sjö som jag gillar men som jag inte har varit vid på ett tag nu. Det skulle vara skoj att gå dit igen. Jag klarar nog av att gå dit men hemåt så kanske det är jobbigare eftersom det är en lång brant backe upp från sjön till min bostad. Det är just uppförsbackar som är jobbigast. Men med lite träning så klarar jag kanske det framåt sommaren, både mental träning då liksom träning med musklerna. Att gå till ICA-butiken för att handla vore skoj. Nu åker jag buss en hållplats, upp för en backa. Sen går jag hem från affären. Att som förr kunna gå både dit och hem vore ett mål att nå framöver.

Fotokredit: Funchye via Visual hunt / CC BY-NC-SA

Lämna en kommentar