Orangeriet

Orangeriet och historian om platsen där det ligger

Bilden till dagens inlägg är inget speciellt. Den är inte vacker och bra fotograferad, tvärtom är det långt ifrån ens närheten av att vara någon perfekt. Men byggnaden som fotot föreställer, Orangeriet, tycker jag är en riktigt häftig och vacker byggnad. Men innan Orangeriet, många år tidigare, fanns det en byggnad på platsen vars öde än idag väcker känslor hos många i Borås.

Orangeriet

Orangeriet är en ny byggnad här i Borås, invigdes i början av sommaren i år. Den marknadsförs som en mötesplats mot fokus på hållbarhet. Vad det är, är att Orangeriet innehåller främst en restaurang och café men det finns också möjlighet att få rådgivning inom konsument-, energi- och klimatfrågor samt att det hålls utställningar och diverse uppträdande i byggnaden. Intill byggnaden finns en nybyggd dansbana och en utomhus scen. Vintertid så blir det skridskobana där bänkarna framför scenen är.

Trots att Orangeriet nu har stått öppet i några månader så har jag faktiskt inte besökt det ännu men det kommer förhoppningsvis ske inom kort. I alla fall, jag tycker som sagt ett byggnaden är både snygg och häftig där den står. Den är runt, svart och till stor del byggd i glas. Riktigt vacker.

Teatern

Under en del år innan nu så har det på platsen där Orangeriet nu ligger funnits en kioskliknande byggnad som har sålt glass, korv med mera under sommaren. Framför denna byggnad har det funnits lite bänkar och planteringar. Platsen har varit allmänt tråkig och inte direkt lockat till besök.

Tidigare, innan den byggnaden, så låg det här en teater. En teater som uppfördes 1873 och som under många år var Borås stadsteater. När den nya stadsteatern invigdes i mitten av 70-talet så fick teatern i stadsparken förfalla. Det var säkert en vacker byggnad där den stod när den var i funktion. Byggd i trä och relativt liten för att vara en teater.

Det beslöts i alla fall att denna byggnad skulle rivas och stora protester drogs igång av de som heller ville bevara byggnaden. Tidigt på morgonen den 5 december 1983 så sattes i alla fall rivning igång under stora protester av de som hade samlats på plats.

Minnet lever kvar

Än i dag, över 30 år efter rivningen, så pratas det ofta om just rivningen. Den rev bokstavligen upp stora sår hos många. Det fick också beslutsfattarna att tänka om lite och när en annan byggnad (kvarteret Munin) skulle rivas så valde man i stället att renovera det huset. Att det i slutändan visade sig att de huset var i så dåligt skick att det mesta fick bytas ut. Det visade sig att det skulle bli betydligt billigare att riva och bygga nytt än att renovera är en annan sak.

I alla fall, personlig minns jag att teatern var en ful och fallfärdig byggnad som, om jag minns rätt, luktade mögel. Den var säkert vacker en gång i tiden men skulle den sparas så skulle den ha renoverats långt tidigare. Personligen så sörjde jag inte rivningen då i början av 80-talet och jag saknar inte teatern idag.

Det enda egentliga minnet av teatern är bron in till Stadsparken. Bron som går fram till Orangeriet, den bron heter Teaterbron.

Detta inlägg är ett inlägg i serien där jag bloggar om ett foto. Fotot är fotograferat av mig själv.

Lämna en kommentar