Selfie

Selfie är det svåraste man kan fotografera tror jag

Är det något jag verkligen är dålig på så är det att se bra ut på bild. Jag kan verkligen inte så bra ut på bild. Det spelar ingen som helst roll om det är någon annan som tar ett foto av mig eller om jag tar en selfie. Det är lika illa i båda fallen.

Selfie

Jag kan titta på mig själv i en spegel och tycka att just då så har jag en bra fotolook. Men tar jag fram en kamera och skall ta en selfie samtidigt som jag försöker behålla just den looken jag ansåg vara bra, ja då slutar det alltid med att det ser för jäkligt ut.

Kommer så här spontant att tänka på en sekvens ifrån ett avsnitt av Friends där Monica och Chandler skall fotograferas och Chandler kan inte se ”normal” ut, ungefär så är det med mig också.

Öva i att ta en selfie

Men nu har jag kommit på att man kan ju öva upp ens förmåga att fastna på foton. Eller kanske rättare sagt se naturlig ut på bild.

Min tanke är att montera upp min kamera på ett stativ, ha batteriet fulladdat och minneskortet tomt. Sen är det bara att med hjälp av fjärrkontrollen ta en massa selfie. Jag kan sitta på en stol framför kameran, testa olika sittställningar, olika poser och framför allt en massa olika ansiktsuttryck. Tar jag låt säga ett par hundra bilder så skall det mycket till för att inte någon av dessa kan vara en selfie där jag åtminstone ser hyfsat normal ut.

För jag tror det är en vanesak att stå framför kameran utan att spänna sig och se stel ut. Det gäller att öva och öva till dess att man få en naturlig stil när kameran är riktad mot en.

Nej, det är inte mig bilden föreställer. Bilden kommer ifrån Pixabay och är tagen av tookapic

släkthistorier

Släkthistorier som tyvärr snabbt glöms bort

Jag sysslar med släktforskning en del, i alla fall periodvis. Det största arbetet man gör när man släktforskar är att leta och läsa gamla kyrkböcker.  Såsom exempelvis husförhörslängder, födelseböcker och dödsböcker med mera. Något som man däremot tyvärr sällan gör är att dokumentera ner släkthistorier. Det är historier i olika former som jag garanterat kan lova finns i alla familjer.

Släkthistorier som riskerar att dö ut

För visst finns det släkthistorier i alla familjer, det kan vara historier av olika slag. Allt i från någon släktings äventyr i främmande länder till exempelvis om någon släkting som har gjort något mer eller mindre olagligt. Men det kan också vara släkthistorier om det vardagliga livet. Om hon man till exempel arbetade eller hur släktingar var som person, vad de hade för personliga drag och egenheter. Med andra ord, berättelser och fakta av de mest grundläggande saker. Saker som kan visa sig vara en guldgruva för oss efterlevande som vill veta mer om släkten.

Tyvärr så är man allt för dålig på att dokumentera dessa släkthistorier. Jag önskar personligen att jag var intresserade av släktforskning när mina mor- och farföräldrar levde. De hade säkert en massa att berätta om äldre generationer i släkten. Berättelser som nu har dött ut och då även informationen om dessa släktingar. Information som vore guld värd för mig nu.

Pappas faster

Ett exempel är en av min pappas fastrar som jag hade rätt bra kontakt med när hon levde. Hennes pappas familj vill jag veta mer om, mycket mer. Jag önskar så att jag var nyfiken på släkten redan på den tiden hon var vid liv (hon är död sedan många år tillbaka).

Jag ville veta mer om hennes pappa. Men också om en av pappans systrar som har kommit att intressera mig väldigt mycket. Systern, som hette Beata, har jag fått för mig levde ett spännande liv, hon födde ett antal oäkta barn varav alla utom ett dog tidigt, Hon emigrerade troligen till USA men kom tillbaka efter några år. Men hennes dotter, det enda barn som blev vuxen, stannade troligen kvar i USA men jag vet ännu inte var hon begav sig. Jag vet heller inte om hon gifte sig och om hon fick barn i USA, kanske har jag en hel del släktingar där nu på den sidan av släkten.

Men det finns dock en del dokumenterade släkthistorier i min släkt. Jag har i mina ägor en kopia av en lång text (cirka 25 A4-sidor tror jag det är) som min mormors mamma skrev ner om sin pappa som var postiljon. Det är en spännande text att läsa om händelser han var med om när han reste runt i norra Skåne med post. En riktig guldgruva faktiskt.

Jag har i alla fall nu insett att det är dags att ta tag i att dokumentera släkthistorier. Som det är nu så har jag i stort sätt bara min mamma kvar av de generationer som fanns innan mig. Den dagen hon försvinner så riskeras fakta och släkthistorier om min släkt att dö ut för evigt.

Fotot kommer i från Pixabay och är taget av jarmoluk.

Att få beröm, att få en ros, är något som jag inte gillar

Beröm och smicker biter verkligen inte på mig

Är det något som jag verkligen har svårt för så är det att få  beröm. Jag känner mig verkligen illa till mods när jag får uppskattning för något jag har gjort. Smicker biter verkligen inte på mig.

Beröm känns jobbigt

Ett exempel är om jag har gjort något, på jobbet eller någon annanstans. Någon kanske säger då ”Bra jobb, det gjorde du verkligen bra Anders”. 

Jag vet att de säger detta och verkligen menar det. De är nöjda med vad jag har gjort och vill ge mig uppskattning. Men jag tycker snarare att det känns jobbigt att få höra det. Även om de menar väl så tar jag det snarare negativt.

För mig är det en självklarhet att alltid ge minst 100% i vad jag än gör. Speciellt då om det är ett jobb jag få betalt för att göra. Då tycker jag inte att det skall behövas ösas en massa ord i all välmening. Jag gör ju bara det jag skall göra.

Det är en annan sak om jag inte gör det jag skall göra. Om jag misslyckas med andra ord. Då är det helt okey att säga det för då har jag misslyckats. Då har jag inte levt upp till förväntningarna på mig.

Men om jag som sagt utför det arbete som jag skall göra, varför då säga det? Varför säga tack för att jag gör ett bra jobb när jag bara utför en självklarhet.

Svårt att ge uppskattning

Likväl som jag har svårt för att ta emot uppskattning så har jag också svårt att ge det. Det ligger nog mycket i att jag själv inte uppskattar en klapp på axeln. Då får jag samtidigt svårt att ge andra det. Jag känner mig lika illa till mods då.

Egentligen så är det fel att känna som jag gör, jag är fullt medveten om det. Men det är så jag känner och det är så jag har känt länge. Att få beröm känns verkligen inte bra, jag känner mig illa till mods.

Mycket av detta tror jag beror på att jag helst av allt vill leva lite i skuggan av tillvaron. Inte stå i centrum mitt i rampljuset. Att få lite beröm gör att strålkastarna riktas mot mig, om än för ett kort ögonblick. Att jag uppskattas, att blickarna riktas mot mig gör att det bara känns obehagligt.

Det spelar ingen roll egentligen i vilken situation det är. Det är illa att gå några positiva ord i ett mail eller mellan fyra ögon. Men det är än värre att få beröm och uppskattning när andra hör eller ser på.

Beröm på nätet

Detta är något som inte bara förekommer i det verkliga livet utan också på nätet. Jag hade två konton på Instagram innan, varav det ena hade en hel del bilder. Jag fick en massa gillanden för de flesta av dessa bilder. Så många att det till slut blev obehagligt för mig. Jag var helt enkelt tvungen att sluta att lägga ut bilderna. Det ena kontot, det där de flesta bilderna fanns, är avslutat och borta. Det andra har jag än så länge kvar men alla bilder jag hade där är raderade. Instagram var helt enkelt inget för mig, jag fick för mycket beröm där.

Foto via VisualHunt

E-handel för matvaror

Matvaror direkt hem till dörren är en bra lösning

Läser en artikel om att beställa matvaror på nätet. Det är en typ av e-handel som växer men som inte är så stor som den egentligen borde vara.

Jag började fundera lite på varför det är så. Varför inte vi egentligen beställer mer matvaror online än vad vi idag för. Precis som artikelförfattaren så kom jag fram till att det finns en del punkter som måste åtgärdas. Detta för att det skall fungera perfekt med att beställa matvaror på nätet.

Beställa matvaror på nätet

Det finns en del punkter som måste åtgärdas för att konsumenter skall börja handla mer mat via Internet. Den främsta av dessa punkter är självklart logistiken och framför allt då om man beställer färskvaror. Det håller självklart inte att man har ett par dagars leveranstid. Speciellt inte om man beställer kylvaror, frysvaror, frukt och grönsaker med mera. Det måste i stället röra sig om ett fåtal timmar, helst mindre än det. Detta ifrån dess att leveransen lämnar butiken tills dess man har produkterna hemma.

Det måste också tas fram bra förpackningar för att leverera matvaror. Med andra ord emballage där de matvaror som kräver kyla också hålls kalla under leveranstiden. De skall också klara eventuell väntetid om beställaren inte är hemma vid leverans och varorna då ställs utanför dörren.

En annan punkt jag tror man måste ändra på är konsumenternas tankesätt. Man måste få kunderna att inse att det går att beställa matvaror via Internet utan problem. Man behöver inte åka till en butik och trängas med andra kunder. För att sedan stå i en kö en lång stund för att betala.

Jag tror att vi är så insnöade på att vi måste åka till en matbutik för att köpa våra matvaror. Vi kan inte kan tänka oss att beställa hem dessa precis så som vi beställer hem kläder, böcker och annat. Vår alltså konsumenternas, invanda beteende är  en lika stor nöt att knäcka som logistiken är.

Kvaliteten på varorna

Jag tror att många känner ett sådant stort kontrollbehov när de går och handlar. De måste klämma på och undersöka alla varor de köper, speciellt frukt och grönt. Detta bara för att godkänna dess kvalitet och de kan inte lite på att någon annan tar hand om detta. Just det beteendet är säkerligen tufft att ändra på.

Vet inte om det är sant men vad jag har hört så plockar de ihop beställda varor innan affärerna öppnar. Beställer man matvaror online så får man alltså de varor som har bättre kvalitet. De övriga varorna lämnas till kunder som besöker butiken rent fysiskt. Det är troligen olika från butik till butik hur de hanterar detta.

Kan slutligen tillägga att jag tillhör den gruppen av konsumenter som inte beställer matvaror online. Men jag måste erkänna att det är lockade, mycket lockande. Det är säkert något som jag kommer att prova inom en snar framtid.

Bilden kommer ifrån Pixabay och är fotograferad av stevepb.

Framtidens kameror

Kameror i framtiden, hur kommer de se ut?

Lyssnade lite på podden Fotosidan Poddradio för ett tag sedan, det var på ett gammal avsnitt.  De pratade en del om hur vi kan förvänta oss att kameror ser ut om tio år. Att lyssna på detta poddavsnitt triggade igång min fantasi lite. Jag började så smått fundera på vad jag vill se för funktioner i framtidens kameror. Det fanns en del saker som jag direkt kom på. Det var funktioner som jag vill se på min önskelista för kameror i framtiden.

Framtidens kameror

I podden så togs en funktion upp som jag tycker lät intressant för framtidens kameror, nämligen bättre batterier. Nu har jag i och för sig inte råkat ut för att mitt batteri i min kamera har dött. Men det var nära en gång när jag hade glömt att ladda. Jag är sällan ute och fotograferar under några längre stunder så jag har klarat mig. Men jag gillar ändå tanken på bättre batteritid. Det kommer väl att komma en dag då jag är ute och batteriet helt plötsligt dör.

Vad saknar jag för funktioner då i min kamera som jag skulle vilja se i framtiden? Jo, två saker som jag kommer på så här direkt. Dels så skulle jag vilja ha en inbyggd GPS så att bilderna kan geo-taggas på direkten. Kanske inte en funktion som är så där livsnödvändig men ändå rätt trevlig tycker jag. Jag brukar placera ut vad alla bilder är fotograderade på kartan i Lightroom. Skulle detta gå automatiskt så vore det ju bra. Än så länge så minns jag dock var bilderna är tagna. Men det kanske man inte alltid kommer att göra i framtiden.

Inbyggd Wi-Fi

Sak två som jag skulle vilja se i framtidens kameror är inbyggd Wi-Fi. Inte heller detta är en funktion som kanske verkligen behövs. Det är inte heller en funktion som gör att man tar bättre bilder. Men att slippa flytta minneskortet till en minneskortsläsare när man skall föra över sina bilder till datorn vore underbart. Tänk bara att snabbt kunna skicka bilderna trådlöst till sin dator när man kom hem, det skulle underlätta mycket.

Det var dessa två saker jag kom på att jag ville se i framtidens kameror. Vet att funktionerna finns i en del modeller redan. Man kan också köpa till dessa som tillbehör till andra modell (till exempel till min kamera). Men jag skulle vilja se att de fanns inbyggda i den modellen jag kommer att fotografera med om tio år.

Sen så klart finns det mer om man tänker efter lite. Kanske en idiotfunktion  som alltid gör så att bilderna blir perfekta. Kanske möjligheten till bättre bilder i dåligt ljus. Att man skulle kunna göra extrema zoomobjektiv väldigt små och lätta. fantasin sätter bara gränser.

Foto via Visualhunt

Medelvärde i ett Exceldiagram

Medelvärde i ett Exceldiagram är lätt att fixa

Detta blogginlägg om medelvärde i ett Exceldiagram skrev jag och publicerade första gången den 17 april 2014. Nu har jag ändrat lite i inlägget samt uppdaterat det med hur man får flera grafer för medelvärde i ett och samma diagram.

Medelvärde i Excel – En enkel beskrivning

Jag har en längre tid försökt att få till en sak i Excel, nämligen att få ett medelvärde av ett antal värden med i ett Exceldiagram, som en rak linje rakt över ett diagram, som en rak linje.

Har som sagt försökt ett tag men inte klurat ut hur man går till väga för att fixa detta. Men för en tid sedan så lyckades jag lösa det hela. Tänkte att det kanske är fler än jag som har klurat på detta så det hela får förevigas i ett blogginlägg.

I detta exempel så har jag tio värden för 10 dagar, med andra ord något väldigt enkelt, allt för att lätt visa upp hur man går till väga. Av detta så gör jag ett enkelt linjediagram.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Sen på någon lämplig ledig plats så gör jag två beräkningar av medelvärdet för dessa tio tal med formeln =medel(startcell:slutcell) . Jag skriver Medel som rubrik och anger ”0” och ”1” framför de båda beräkningarna.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Dessa sex celler markerar jag, väljer att kopiera dem och sen klickar jag på diagrammet så det blir markerat och väljer sen Klistra in under startmenyn.

Medelvärde i ett Exceldiagram

Därefter så väljer jag Klistra in special och då får jag upp följande ruta. Här skall man ange Ny serie, kryssa för Serienamn i första rader och Kategorier  i första kolumnen samt ange Y-värden i Kolumner.

 

Medelvärde i ett Exceldiagram

Ändra seriediagramtyp

Nu får jag upp en kort linje i diagrammet för medelvärdet. Denna linje högerklickar jag på och väljer Ändra seriediagramtyp. Jag väljer där Anpassad kombination under huvudkategorin Kombination. För serien med värden väljer jag Linje under Diagramtyp. För medel väljer jag Punkt med raka linjer.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Nu högerklickar jag på den övre x-axeln och väljer Formatera Axel. Här anger jag 0,0 för minsta gränsen och 1,0 för den högsta gränsen.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Längre ner på samma ställe väljer jag Ingen för Huvudtyp och Deltyp under Skalstreck. Samt även Ingen för Etikettplacering under Etiketter. Detta gör att den övre X-axeln döljs.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Jag klickar sen på den högra Y-axeln så den blir markerat, därefter så raderar jag den helt enkelt.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Är allt nu gjort korrekt så skall man få ett diagram som ser ut så här:

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Precis så som jag ville ha det från början.

Flera medelvärde i ett och samma diagram

Det går också att få flera medelvärde i ett och samma diagram.Till exempel om man har två olika serier med värden. Man gör då ett diagram med två grafer.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Sedan gör jag två olika medelvärden, en för varje serie, precis som innan.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Sedan så tycker jag det är lättast att göra hela proceduren ovan för serie 1 medelvärde. Inklusive då all formatering av den övre X-axeln och den högra -axeln. När man har fått klart allt det så markera man upp de sex celler som innehåller de värden som skall användas till medelvärde för serie 2. Sedan klistrar in dessa i diagrammet, precis på samma sätt som innan (inklusive ändra de inställningar som skall göras vid inklistringen). Gör man på det sättet så får man fram grafen för serie 2 medelvärde direkt utan att behöva formatera någon axel.

Medelvärde i ett Exceldiagram

 

Så där ja, så enkelt är det att få fram ett eller flera medelvärde i ett Exceldiagram. Är det något oklart eller om det har blivit fel någonstans i min förklaring så säg till.

Alla bilder på sidan är producerade av mig själv.

Lugnet och olugnet i ens liv

Lugnet och olugnet i ens liv

Detta inlägg kommer att handla om mig personligen. Rättare sagt om vad jag upplever som störande och vad jag upplever som lugn. Det är vad jag tror inlägget kommer att handla om. Så är tanken i alla fall så här när jag börjar skriva. Planen är ett inlägg om lugnet och icke-lugnet i min värld.

Lugnet och icke-lugnet

Jag vet att jag kan vara extra känslig för vissa saker. En av dessa saker är folk som pratar en massa i min närhet. Egentligen så är det lite konstigt att jag känner så och samtidigt arbetar på en gymnasieskola. Men visst, ibland blir jag väldigt irriterad på jobbet om eleverna är väldigt tjatiga.

Men i alla fall, jag har svårt för att umgås med mer än en person åt gången. För jag vet att om man är tre eller fler så blir det en massa prat. I de situationer så tystnar jag, försvinner in i min värld och säger inte så mycket. Jag försöker då koppla bort allt prat runt omkring mig så gott det går.

Det är inte det att jag vill ha tystnad runt omkring mg. Tystnaden är inte lugnet för mig. Men jag vill välja ljuden jag vill höra. Vill jag vara ifred någon gång så kan jag sätta på mig ett par lurar och sen lyssna på musik. Till exempel Metallica på hög volym är avkopplande. Det är lugnet för mig.

Jag är inte folkskygg, osocial eller blyg (kanske lite). Men jag klarar inte av folk som pratar mycket, speciellt inte om det finns fler av den typen i en och samma folksamling.

Andra ljud är avkopplande

Det är inte det där att jag vill ha tyst omkring mig. Det gillar jag inte heller. Man skulle tro att jag skulle tycka att det var avkopplande att gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe och uppleva tystnaden. Men så är det inte, det är tvärtom väldigt stressande tycker jag.

Jag vill ha ljud runt omkring mig men inte alla typer av ljud. Jag vill kunna välja de ljud jag trivs med, ljuden jag upplever som lugnet. Musik på hög volym som sagt, exempelvis hårdrock, är avkopplande. Ljud från bilar är avkopplande också. Men mycket folk runt omkring mig är det inte. Speciellt inte folk som pratar mycket. Det mår jag så smått dåligt av.

Det går säkert att jobba på det är. Att lära sig umgås med folk som pratar mycket. Lära sig att inse att det också kan vara lugnet för mig. Men samtidigt så är detta något som har blivit värre och värre med åren.

Eller vänta nu, värre och värre låter fel. Det låter som det är något negativt. Är inte helt säker på att det är det. För mig är det snarare mer normalt att vara tyst, att inte prata mycket. Men andra tycker det inte är det, det vet jag. Vi är ju alla olika.

Fotokredit: amslerPIX via VisualHunt.com / CC BY

 

Isolerad i ett fängelse

Isolerad på heltid, hur länge skulle man orka

Jag såg häromdagen en dokumentär på SVTplay en Dox-dokumentär. Den hette Isolerad och handlade just om isolerade personer. Eller rättare sagt personer som satt isolerade i ett fängelse i USA.

Isolerad på heltid

Dokumentären handlade om ett antal fångar på Red Onion-fängelset i Virginia. De satt alla på en isoleringsavdelning på fängelse på grund av att de räknades som högriskfångar. 23 timmar om dygnet satt de inlåsta i en liten cell. Under den 24 timman fick de gå ut på en liten rastgård, eller rättare sagt in i en liten bur på rastgården. Eller så fick de möjlighet till att gå och duscha.

De allra flesta av dessa fångar träffade aldrig några andra fångar, bara personalen på fängelset. De kunde inte se ut genom något fönster eftersom cellerna saknade sådana. På rastgården fanns ingen möjlighet till att se ut på naturen utanför fängelset.

Min allra första tanke när jag började se dokumentären var att det skulle nog kännas rätt skönt att sitta isolerad så. Men jag tog tillbaka den tanken rätt snabbt. Även om jag inte har något emot ensamhet så är jag övertygad om att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att vara så isolerad.

Isoleringen i sig är nog okey

Eller så skulle det nog vara delvis jobbigt tror jag. Att sitta isolerad och inte prata med någon skulle jag nog klara av tror jag. Men inte under de förhållanden som var i detta fängelse. Dels så var det inte direkt tyst där. Fångar skrek och gapade konstant. De slog och sparkade i dörrar och på väggar. Det var alltid ljust i fängelset, inklusive i cellerna. Lamporna släcktes aldrig.

Just detta, med ett konstant oljud och ständigt ljus, skulle nog vara jobbigt. Det skulle nog knäcka vem som helst. Det var precis det som det gjorde också bland de fångar som satt på fängelset. Många mådde fruktansvärt dåligt. Kanske är det det som är meningen också, att knäcka dessa fångar rejält.

Frågan är hur länge man skulle klara av att vara så isolerad själv. På sätt och viss så skulle det nog vara skönt en tid. I alla fall om det vore tyst runt omkring en. Att ständigt leva i ett starkt oljud skulle nog knäcka mig rätt snabbt. Funderade på om man efter en tid lär sig att koppla bort oljudet och även ljuset. Om man lär sig sova trots allt väsen runt omkring en och det ständiga ljuset. Förhoppningsvis gör man det, för får man inte sova så lär man må riktigt dåligt efter en tid.

Det fanns fångar i denna dokumentär som hade varit isolerad i många år. Vi pratar tiotals år. Jag har för mig att den som hade suttit längst hade suttit på isoleringen i cirka 50 år.

En del hade det bra

Alla hade det inte fullt så illa dock. När de kom till fängelset så var reglerna rätt strikta. Men om de skötte sig så fick de mer och mer fördelar. En riktigt skötsam fånge kunde få tillgång till böcker, radio, MP3-spelare och TV. Med allt sådant så skulle tiden i cellen kanske gå aningen snabbare. Men samtidigt så kanske en TV gör en påmind om livet utanför murarna. Något som kan vara riktigt knäckande det också. Speciellt för fångar som vet om att de aldrig mer kommer att lämna fängelset. De kommer att sitta där i cellen helt isolerad tills den dagen

Foto via VisualHunt

Ingen 3D-karta men i alla fall en karta

3D-karta ger nya spännande möjligheter

Läser på Ny Tekniks webbsida om att Lantmäteriet har fått i uppdrag av Regeringen att skapa en digital 3D-karta över Sverige. När jag läser detta så inser jag helt plötsligt vilka möjligheter det skulle finnas om vi ersätta vanliga tvådimensionella kartor med en 3D-karta.

3D-karta över Sverige

Den 3D-karta som nu skall framställas av Lantmäteriet skall användas för exempelvis planering av nya bostadsområden, vägar och så vidare. Men jag började leka lite med tanken när jag läste detta. Tänk om man kunde bygga vidare på denna teknik. Allt efter hand som datorerna blir allt bättre och bättre på att generera 3D-grafik.

3D-version av street view

Exempelvis så tänkte jag en form av kombination av den typ av 3D-karta som Google har för vissa städer och Googles Street View. Att Man med andra ord på datorn skulle kunna vandra runt i en stad som i datorn är uppbyggd tredimensionellt. Som det är med Street View nu så är det fotografier man ser. När man rör sig i en stad så byts bilder när man vandra framåt. Men tänk om man kunde bygga upp alla miljöer i 3D i stället. Och verkligen kunna röra sig i denna miljö helt fritt. Utan då att en bild laddas in varje gång man rör sig i någon riktning.

Sen funderade jag vidare ett tag. Tänk om man tog den tekniken jag skrev om ovan men lät den gå från datorns skärm till någon form av VR-glasögon. Men sätter på sig dessa glasögon och så kan man röra sig i en virtuell 3D-karta över vilken stad som helst i världen exempelvis hemifrån vid köksbordet. En högupplöst 3D-karta som ser i största möjliga mån ser ut som verkligheten.

Frågan är, tror jag, inte om vi kommer att få tillgång till denna teknik. Utan snarare närNågon gång inom en inte allt för avlägsen framtid så kan vi troligtvis vandra runt i städer från jordens alla hörn hemifrån. Inte bara för nöjes skull utan det finns säkerligen många vettiga användningsområde för detta också.

Fotokredit: rich701 via Visualhunt.com / CC BY

Utan sociala medier

Utan sociala medier i en vecka, går det verkligen

Läser i ett blogginlägg på IIS om de har gett en person, Elin Häggberg, i uppdrag att leva en vecka utan att använda sig av någon form av sociala medier. Hon har fått radera alla appar från sin telefon som har med sociala medier att göra. Min tanke nu är om jag skulle klara av en vecka utan sociala medier. Skulle jag ens klara en dag?

Utan sociala medier

 

Sociala medierMin första tanke när jag tänkte på detta var att det måste ju vara en lätt match. Visst går det att klara en vecka utan sociala medier. Det har gått förr så varför inte nu. Det fanns en tid då vi inte hade sociala medier och vi överlevde då. Det fanns även en tid då vi inte ens hade datorer (den tid som kallas fördatorisk tid).

Men ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att det kanske trots allt inte ät så lätt att klara en vecka, kanske inte ens en dag, utan sociala medier. Kanske är det så att mänskligheten har sjunkit så lågt att vi är så beroende av tjänster som Facebook, Twitter och Instagram, så beroende att vår egen existens rubbas om de tas ifrån oss.

Eller sjunkit så lågt kanske är ett felaktigt uttryck. Mer troligen är det så att vi med tjänster inom sociala medier har nått en peak i vår mänskliga utveckling när det åtminstone gäller den sociala biten. För jag tror att trots att vi gömmer oss bakom mobiltelefoner och datorer så är vi mer sociala nu än vad vi någonsin har varit innan. Det är bara det att vi är det på ett helt annat sätt. Skulle vi nu börja leva utan sociala medier så kanske vi skulle upphöra att vara sociala själva. Att utan Facebook, Twitter och dylikt så vet vi inte hur vi skall vara sociala.

Social på nätet, inte i verkligheten

Jag personligen är sådan tror jag. På nätet är jag väldigt social, har kontakt med en hel del folk. Men stänger jag av min mobil och min dator så är jag långt ifrån social. Jag är relativt svårt för att umgås med andra, speciellt de som inte är inom den allra närmsta kretsen. Jag vet helt enkelt inte hur jag skall uppföra mig, hur jag skall vara för att knyta nya kontakter och så vidare.Jag är inte helt osocial utan sociala medier men jag är betydligt mer sociala med dessa tjänster.

Varje sommar de senaste åren så gör jag lite försök till att delvis ställa mig utanför sociala medier då jag tar en vecka eller två ledigt ifrån Facebook. Men det är svårt, väldigt svårt, det känns som om jag har starka abstinensbesvär. Många, många gånger varje dag funderar jag på vad som händer bland mina vänner där, vad som skrivs i alla de grupper jag är med i och så vidare. Till slut så klarar jag inte av det hela utan aktiverar mitt konto igen. Att leva utan sociala medier, om än bara delvis, är svårt, väldigt svårt.

Jag vet inte heller om jag skulle vilja ställa mig helt utanför de sociala medierna och den värld de innefattar. Mitt kontaktnät skulle bli betydligt sämre liksom min vänkrets. Som sagt, jag är mer social på nätet än utanför. Skulle jag leva utan sociala medier så skulle en stor bit av mitt liv och min personlighet tas ifrån mig. Jag är helt enkelt för rotad i onlinelivet för att överhuvudtaget ens tänka på att lämna det helt.

Dagen då jag lämnar sociala medier

Den dagen jag lämnar Facebook, Twitter och de andra tjänsterna är den dagen jag själv loggar ut från livet, med andra ord dör. Innan dess tror jag inte jag skulle klara en hel dag utan sociala medier.

Fotokredit: Sean MacEntee och mkhmarketing via Visual Hunt / CC BY