Höst vid sjön Kolbränningen

Höst nere vid fina sjön Kolbränningen

De är som ni säkert vet höst nu, och vi är (om man räknar enligt kalendern) i stort sätt i mitten av hösten 2016. Personligen så gillar jag vanligtvis inte årstiden höst så mycket. För mig så förknippar jag hösten med regn, blåst och mörker.

Men i år så har det än så länge varit en otroligt fin höst, ovanligt fin känns det som till och med. Det har exempelvis varit mer eller mindre soligt och fin hela oktober, i alla fall än så länge. Det har varit ett par mulna dagar och regniga dagar. Men förutom det så har denna höst varit kanon och det är ju bara att tacka för.

st vid sjön Kolbränningen

Jag har skrivit lite om Kolbränningen innan, alltså sjön som ligger cirka fem minuters promenad hemifrån. Men veckans bild kommer även denna ifrån Kolbränningen, fotograferad för en vecka sedan. Jag måste erkänna att min favorittid där nere vid sjön är runt maj, då det grönskar ordentligt. Då det runt sjön växer enorma mängder vitsippor (för det gör det varje år). Men en höst som denna är det underbart där nere. Jag tog fotot en tidig söndagsförmiddag och det var så tyst och lugnt där nere, sjön låg spegelblank och träden växlade i höstfärger. Då är det en ynnest att vara där nere och bara sitta och titta ut över sjön.

Om bilden

Skall jag ta några ord om bilden också så är den här i bloggen klippt för att passa in. Originalbilden finns på mitt konto på Flickr om någon vill se det.

Jag vet att bilden lutar en aning, skall räta upp den vid ett tillfälle senare. När jag lade in fotot här i bloggen så justerade jag färgerna en aning jämfört med originalet. Samt att jag alltså klippte bilden lite och ändrade storleken på den.

Men jag gillar denna bild, förutom att den har ett par brister som sagt. Jag gillar att bryggan är i det stora hela i mitten på bredden och ungefär en tredje del upp i bilden räknat ifrån dess nederkant (nu pratar jag om originalfotot, inte den nerklippta bilden här i bloggen). Att träden speglar sig i vattnet ger ett lyft till bilden. Raden med vass går i stort sätt över hela bilden gör att bilden delas upp i två delar, verkligheten och spegelbilden. Detta foto är en av de få bilder som jag är hyfsat nöjd med att jag har fotograferat. Detta trots att den kanske behöver lite mer finputsning.

Som sagt, det är höst och när det är höst så är det kul att gå ut i naturen och fotografera. Man får så många vackra motiv mer eller mindre gratis.

 Fotot är fotograferat av mig själv.

En cykel intill en garagevägg

Cykel intill en gammal sliten garagevägg

Jag har under en tid lärt mig att varje bild berättar en historia. Kanske är det så, framför allt om det är journalistiska bilder, bilder som är avsedda till att dokumentera något (tidskriften National Geographic har exempelvis många sådana foton). Men berättar mina bilder en historia? Nej knappast tänkte jag och tittade igenom en del av de foton jag har tagit. Hittade inget med en gång men till slut så fastnade jag för en bild, ett foto med en gammal cykel intill en vägg.

Historien om bilden

Jag vet ärligt talat inte detta foto berättar någon historia men desto mer jag tittade på bilden desto mer började jag fantisera. Kanske inte bilden i sig berättar en historia, i alla fall hade jag inte den tanken när jag tog fotot. Jag gillade bara motivet, en cykel, en gammal trehjulig, intill en vägg till ett gammalt garage.

Kanske är det så i många fall att ett foto har en historia men att det är upp till den som ser fotografiet att tolka bilden på sitt sätt och ge bilden en egen historia. Med andra ord, en bilds historia finns i betraktarens ögon, inte i fotografens.

Sen så kan det dessutom vara så att bilden i sig inte har en direkt historia men att föremålen på bilden har något att berätta. Det är så jag hoppas att detta foto skall uppfattas, ett foto av en gammal cykel intill en gammal garagevägg.

Cykel intill en gammal garagevägg

Jag fick syn på denna cykel i början av juni 2015. rättare sagt så har jag sett den många gånger förr eftersom denna cykel tillhör en i min familjs familj och den finns på deras tomt. Det var under ett besök hos dem den sommaren som jag såg den stående intill denna vägg och jag tyckte att det såg så bra och spännande ut när den var parkerade intill det gamla huset, som är delvis ett garage och delvis ett förråd. Jag tog fotot, beskar det en del och gjorde det dessutom svartvitt. Dels för att jag ville ge det en gammal ton (i och med att det är en gammal cykel och ett gammalt hus) och dels för att jag helt enkelt gillar och föredrar svartvita bilder.

Fantasier om bilden

Bilden i sig har kanske ingen historia, inget att berätta direkt. Men om man börjar tänka och fantisera lite så är det lätt att ställa sig en del frågor. Denna cykel till exempel, vad har den för historia? Vad har den varit med om? Hur gammal denna cykel är vet jag inte, men rent spontant misstänker jag att den är från 60- eller 70-talet, men jag kan ha fel. Men i alla fall, den har säkert en hel del år på nacken och den har nog varit med om mycket. Hur många barn har cyklat på den genom åren? Vilka är dessa barn? Vad gör de nu för tiden? Vilka lekar har denna cykel varit med i och vilka äventyr har den upplevt? Men lite fantasi kan man lätt ställa sig många frågor om denna cykel. En cykel som säkert har mycket historia med sig.

Samma sak är det med garageväggen. Hur gammal denna byggnad är vet jag inte men den ser gammal ut. Man kan ju lätt börja fantisera om dess historia. Vem byggde byggnaden? Hur såg det ut som när det var nytt? Vad har hänt i detta garage genom åren? Och så vidare och så vidare.

Så visst, varje foto kan ha en historia. Vissa foton berättar något i sig medans andra foton innehåller objekt som bär på en historia. Ibland är historian uppenbar, ibland måste betraktaren använda sin fantasi för att ge objekten en historia. Precis så som det troligen är med denna gamla cykel intill en gammal garagevägg.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Pallashuset

Pallashuset i Borås – En stor och vacker betongklump

Veckans bild föreställer en del av det så kallade Pallashuset i Borås, eller som det mer är känt som  – Åhlenshuset. Detta eftersom Åhléns har haft en stor del av den yta där det fanns butiker. Men det fanns ytterligare fyra butiker i huset samt ett café, ett litet hotell och en biljardhall.

Pallashuset

Dock så kommer det att bli ändring på detta inom kort. En renovering av huset har påbörjats sedan en tid tillbaka. I slutet av januari 2016 så stängdes alla affärer i huset. I slutet av 2016, strax innan jul, så skall ett par affärer öppna, Åhléns och Cervera. Resten av affärerna öppnar under våren 2017.  Pallashuset skall då vara en modern galleria med många affärer och restaurang.

I huset finns även ett antal våningar med parkeringsplatser (ovanpå affärerna) och nu när huset byggs om så byggs det på med ytterligare två våningar som skall innehålla bostäder.

Historien om huset

Detta hus byggdes i slutet av 60-talet och invigdes i början av 70-talet. Från början innehöll Pallashuset enbart Domus som hade all butiksyta. Huset gick då under namnet Domushuset. När sedan Domus slog igen, blev OBS Stormarknad, och flyttad ut till Knalleland (i det hus där idag Storknallen finns) tog Tempo över med matbutiken Hemköp. Tempo blev sedan Åhléns. Efter ett tag slog Hemköp igen, Åhléns krympte i yta och fler butiker flyttade in.

Kvarteret där Pallashuset ligger heter numera kvarteret Pallas men om det har hetat så länge vet jag inte. Jag vet i alla fall att det tidigare låg en biograf i kvarteret som hette Palladium, kanske är det därifrån namnet kommer.

Bilden på Pallashuset

Lite om bilden också kanske. Det visar hur man nu håller på att renoverar fasaden på Pallashuset. Tidigare var det öppna gluggar i fasaden mot parkeringsgaraget. . Det är det som man ser på bilden.

Jag har gjort sedvanliga justeringar i Lightroom. Sen gjorde bilden svartvit innan jag har beskurit den så att den passar in här i inlägget. Anledningen till att jag gjorde den svartvit är att jag tycker att det passar bra när bilden föreställer sådant material som exempelvis betong. Jag har tidigare visat ett foto på undersidan av en bro som också var gjort svartvit. Den bron ligger förövrigt bara några tiotals meter ifrån Pallashuset.

Bilden togs fredagen den 9 april i år. Den har redan blivit en av mina absoluta favoriter av alla de bilder jag har tagit.

Fotot är fotograferat av mig själv.

 

 

Den gamla ladan

Ladan har en historia att berätta, eller inte

Jag tycker att gamla byggnader kan vara riktigt vackra, alltså gamla smått fallfärdiga hus som inte har sett sina bästa dagar på flera decennier. Ett exempel på en sådan byggnad är ladan på veckans kort.

Historien om ladan

Ärligt talat så vet jag inte mycket om ladan på kortet. Det enda jag i stort sätt vett är var den ligger. Jag har ett svagt minne av att jag någon gång har hört att ladan tillhör ett hus som ligger i närheten men jag är långt i från säker på detta.

Men just det där med att inte vet något om ladan gör det hela än mer spännande. För det är nu man får ta till sin fantasi och själv skapa sig en historia om ladan. När man kopplar på sin fantasi och börjar fantisera. När man börjar låta tankarna sväva iväg så kan man komma långt i fantasin och tankens värld. Framför allt väcker fantasin en massa frågor till liv.

Det kan vara frågor så som hur gammal denna lada egentligen är? När byggdes den och av vem? Vad var syftet med att uppföra ladan? Har den huserat djur eller har det bara varit en byggnad till att förvara diverse saker i?

Det är mycket man kan fundera och mycket man kan fantisera om när det gäller sådana här gamla byggnader. Det är det som är charmen tycker, speciellt när man inte vet så mycket om dom. Att se ett objekt, i detta fallet en gammal lada, och väcka detta objekt till liv med lite fantasier är skoj.

Sen så går det inte heller att komma ifrån att sådana här gamla byggnader dessutom är väldigt vackra, på sitt sätt. Det fallfärdiga har definitivt en stor skönhet anser jag. Byggnaden på foton är inte ett undantag till detta, tvärtom.

Fotot är fotograferat av mig själv.

 

Livboj vid Kolbränningen

Kolbränningen – ett mindre paradis i närområdet

Jag bor mer eller mindre granne med sjön Kolbränningen, har inte många minuters promenad ner dit. Det är en liten lyx faktiskt att ha så nära ner till denna sjö eftersom det är en väldigt vacker plats. Tyvärr så, i alla fall periodvis, besöker jag inte så ofta som jag skulle vilja, trots närheten dit.

Namnet Kolbränningen

Det korrekta namnet på sjön är Kolbränningen men i folkmun så säger många oftast Byttorpssjön. Exakt vad namnet kommer i från vet jag inte men en amatörmässig gissning från min sida är att det har bränts kol i närheten. Jag vet att det har funnits lämningar av av kolningsanläggningar några hundra meter ifrån Kolbrääningen, det är lämningar ifrån järnåldern. Ett skogsparti som går ner mot sjön kallas för Kolarskogen och det är inte helt osannolikt att det har funnits anläggningar där också, anläggningar som ännu inte är funna eller som är helt borta. Min amatörmässiga gissning tror i alla fall på att det är därifrån sjön Kolbränningen har fått sitt namn men det är mycket möjligt att jag kan ha fel.

Fornlämningar vid kolbräningen
Karta över fornlämningar nära Kolbränningen. Kartan kommer ifrån Riksantikvarieämbetets databas över fornlämningar.

Kolbränningen

Runt sjön så finns det ett populärt promenadstråk, ett stråk som är populärt både för de som går och för de som springer. Varvet runt sjön är cirka 1900 meter. Det finns en badstrand med brygga sommartid och det finns flera bryggor som man kan exempelvis fiska ifrån. Dessutom så finns det två grillplatser, en vid badet och en ungefär mitt emot. Det har i år skett lite förändringar nere vid sjön. Badplatsen har rustats upp till exempel. Vägen runt sjön har också blivit mer lättillgänglig för exempelvis handikappade.

Förr så har det funnits mycket skogsområden intill sjöarna, samt ett par fina gamla ängar. Detta håller delvis på att försvinna i och med att det byggs en massa bostäder i området. En hel del byggs redan nu och annat planeras. Jag är lite kluven till detta. På sätt och vis så tycker jag om att det byggs massa hus här i området eftersom det kan betyda att det blir bättre service för oss som bor här. Men det är också trist att fina områden så som skogen vid Kolbränningen försvinner. Nu kommer det i och för sig inte att byggas precis intill sjön. Promenadstråket och framför allt sjön Kolbränningen skall ju finnas kvar.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Bro över mörka vatten

Bro över mörka vatten – Ett fotografi från Borås

Jag gillar bilder som berättar en historia. Bilderna i sig behöver inte berätta något kanske. Men kan den väcka något hos betraktaren, något som kan få denna att hitta en historia i bilden så är det bra. Jag tänker lite så med denna fotografi, en bild som jag kallar för ”Bro Över Mörka Vatten”.

Bro Över Mörka Vatten

Egentligen så kanske inte denna bild berättar en direkt historia. Bilden föreställer en bro över Viskan i centrala Borås, taget underifrån. Det är den bro som finns i början av Lilla Brogatan, jämte Grand Hotell och Knalletorget. Det går en liten gångväg underbron, mellan bryggorna vid Grand och Knalletorget. Denna gångbana har funnits där så länge jag kan minnas men jag har inget minne av att jag någonsin faktiskt har gått där under bron. Jag kan ha gjort det någon gång men som sagt, det är inget jag minns. Förr om åren så var detta ett tillhåll för stadens alkisar, åtminstone när det var lite dåligt väder och då gick man inte där frivilligt.

Men under sommaren 2015 så gick jag bakom Grand på de bryggor som finns där utmed Viskan och kom då fram till detta ställe, det var naturligt att gå under denna bro upp till Knalletorget. När jag väl var under bron så föll jag direkt för miljön och jag var tvungen att ta ett foto. Tyvärr så såg jag när jag kom hem att fotot inte var bra komponerat så jag gick dit en tid efteråt och tog ett nytt. Detta blev hellre inte så lyckat insåg jag när jag kom hem. Så jag gick ännu en gång till detta ställe och nu denna tredje gång så blev jag nöjd.

Fotot är inte bra, långt ifrån. Det är lite oskärpa, speciellt i bakgrunden och högersidan är lite ljus, något som i och för sig går att fixa till i Lightroom eller Photoshop. Men trots att bilden i sig inte är perfekt så är jag hyfsat nöjd med den.

Ultimata fotot

Egentligen så är det här den mest ultimata bilden för mig. Jag gillar det här gråa och mörka. Det mörka vattnet som lätt reflekterar bron. Jag har valt att göra bilden svartvit (något som jag gillar). Detta dels för att det är en miljö som gör sig mest i svartvit och dels för att bron och vattnet var svar till grått i sig. Egentligen, om man ser till själva bron så var det bara några färgklickar längst bak, där vid väggmålningen, som lyste upp det grå i denna bro. Egentligen så kunde det vara kul att testa att göra hela bilden svartvit som jag nu har gjort men behålla färgen som finns i själva väggmålningen, kunde kanske vara effektfullt.

Det finns kanske ingen direkt historia i denna bild. Men det är som sagt ett foto föreställande en miljö som jag gillar, en grå bro över ett mörkt vatten.

Kan slutligen tillägga att det numera finns en väggmålning på det stora partiet till höger. En målning föreställande en man som sitter i en båt och metar.

Vill ni däremot se bilder som verkligen berättar historier så kan jag tipsa om denna film på Youtube. En cirka sex minuter lång film med massor av bilder som berättar historier. Väl värd att se.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Tidig morgon vid sjön Kolbränningen

Tidig morgon nere vid sjön Kolbränningen

Denna bild tog jag i början av hösten 2015, i augusti om jag minns rätt. Det var en tidig morgon som jag och min sambo gick ner till sjön Kolbränningen som ligger nära där vi bor. Det var en rätt kall och dimmig morgon minns jag. Men den var också väldigt vacker.

Tidig morgon nere vid sjön

Jag gillar att vara ute en tidig morgon då och då, det blir dock inte allt för ofta tyvärr. Men det är som vackrast då tycker jag, både i naturen men även inne i städerna. Sommaren 2014 så hände det att jag tog promenader genom centrala delarna av Borås rätt tidigt vissa morgnar för att fotografera. Ljuset man har då, speciellt dagar som kommer att bli soliga, är helt underbart och det är verkligen värt att gå upp en tidig morgon för att uppleva detta.

Men åter till foton. Vi var nere vid sjön strax innan 06:00 denna fredags morgon. Det var rätt kallt men ändå helt underbart. Vi var inte ensamma, fler hade tydligen anammat tanken om att  uppleva naturen en tidig morgon. Inte så konstigt egentligen, dels på att området runt sjön är otroligt vackert och det är dels ett mycket populärt område för promenader eller joggingturer.

Men trots att det en och annan som passerade förbi badplatsen där vi befann oss så var det ändå lugnt och skönt. Sjön låg spegelblank och insvept i ett tunt lager ned dimma som gjorde miljön lite smått trolsk och väldigt vacker.

Trolsk stämning

På tal om trolsk, snett mitt emot sjön fanns det tidigare en skog som kallades för trollskogen. Nu håller de på att bygga ett bostadsområde strax intill där så mycket av denna skog är idag borta. Men det skulle vara underbart att uppleva denna smått mystiska och trolska skog en tidig, gärna dimmig morgon.

Men nåväl, jag har tänkt att göra om det här och gå ner till sjön en tidig morgon flera gånger. Dels för att det är vackert att uppleva det. Men också för att det faktiskt ger en som person en viss andhämtning. Nu var vi inte där så länge men jag skulle kunna tänka mig att gå ner ännu en tidig morgon. Kanske precis när solen börjar att gå upp, och bara sitta där en stund och titta ut över sjön.

Fotot är fotograferat av mig själv.

Stora Brogatan

Stora Brogatan en tidig julimorgon 2014

Detta foto är taget på Stora Brogatan i Borås en tidig julimorgon 2014. Rättare sagt strax efter 06:00 den 25 juli 2014.

Stora Brogatan

Jag upptäckte att det så här tidigt var ett underbart ljus nere i centrala Borås (och säkert runt om stan också). Jag gillar att vara uppe tidiga morgnar och fotografera. Detta dels för att ljuset oftast är riktigt fint och att det ibland kan vara en vacker dimma. Denna sommaren, alltså 2014,  så vandrade jag i alla fall runt i centrala Borås några tidiga morgnar innan jag gick och jobbade. Detta bara för att fotografera i stan. Fint ljus som sagt och nästan helt folktomt, vilket är en bra förutsättning om man vill fotografera stadsmiljöer som till exempel på Stora Brogatan.

Stora Brogatan är en gata som går genom centrala Borås, från Krokhallstorget upp till Gustav Adolfs kyrka. En del av Stora Brogatan, mellan Krokhallstorget och Allégatan, är en gågata. Det gör att gatan oftast i folkmun kallas för just Gågatan. Vilket i och för sig är ett namn som inte passar helt bra i och med att det bara är en liten del som är gågata. Stora Brogatan passerar också utmed ena sidan av Stora Torget (på andra sidan så finns Torggatan).

Numera är alltså gatan en gågata men det har varit en gata öppen för biltrafik. Detta är något som i dag känns lite konstigt när man går utmed gatan. Svårt att tänka sig bilar där faktiskt.

Stora Brogatan är riktigt gammal. Den är troligen den äldsta gatan i Borås och den stenlades 1624 inför stadens grundare Gustav II Adolf besökte staden.

Lite om fotot

Fotot är taget med min mobiltelefon, hade ingen ”riktig” kamera på den tiden. Men det är en mobilkamera som tar hyfsade bilder så det blir oftast helt okey resultat. Jag har använd appen Snapseed (underbar app) för att redigera bilden en aning.

En del av faktan om Stora Brogatan är hämtade från bloggen Gamla Borås.

En kul detalj är att jag tog detta foto på väg till mitt förra arbete. På kortet så skymtar man min nuvarande arbetsplats som ligger just på Stora Brogatan.

Ps: Av någon konstig anledning blir fotot lite suddigt när jag lägger in det här i WordPress.

Detta inlägg är ett inlägg i serien där jag bloggar om ett foto. Fotot är fotograferat av mig själv.

Walking To Borås

Walking To Borås – Stans stora stolthet

Borås är känt för sina många statyer (och även väggmålningar). En stor satsning på att utsmycka stan med statyer har genomförts de senaste åren. Dessutom så hålls med jämna mellan rum sedan 2008 en internationell skulpturtribunal då stan smyckas med ännu flera statyer, både tillfälliga och permanenta. En av de mest kända, kanske den allra mest kända, statyn är Walking To Borås.

Walking To Borås

Statyn Walking To Borås, eller som den allt för ofta kallas i folkmun, Pinnoccio, är en nio meter hög bronsstaty som står vid Allégatans södra ända. Statyn skapades av den amerikanska konstnären Jim Dine och den invigdes 16 maj 2008. Inför statyn tillkomst så var det livliga debatter här i Borås om huruvida statyn skulle placeras i staden eller inte. Men till slut så beslöts att den skulle få en plats i det offentliga rummet i Borås och statyn bekostades till största del av privata donationer (alltså inte skattepengar).

Walking To Borås är som sagt en av många statyer i Borås. Men det är troligen den som är mest känd utanför stan. Detta kanske för att den dels var så omtalad och dels är en sådan stor staty. Den kanske inte är min absoluta favorit av alla statyer i stan men den tillhör den absoluta toppen av favoritstatyerna.

Jag har på detta foto valt att bara fotografera en liten detalj av statyn, nämligen den ena foten. Detta dels för att hela statyn, och kanske även den övre halvan, är så fotograferad av många. Jag har självklart fotograferat hela eller halva också. Men när jag tog just detta kort så ville jag bara ha med en fot. Detta är delvis lite med tanke på namnet, Walking To Borås. Jag ville få det att se ut som om statyn vandrade in så sakta i bilden.

Fotot på Walking To Borås är fotograferat av mig.

Kulturen i Borås

Kulturen i Borås har verkligen gjort framsteg

Kulturen i Borås har under de senaste åren nått nya höjder på många olika sätt. Det finns dels en massa museum med spännande utställningar, det ordnas konserter av olika slag och det spelas teater och musikal på flera scener runt om i Borås. Så Borås har verkligen blivit en stad där kulturen är ständigt närvarande.

Kulturen i det offentliga rummet i Borås

Denna bild visar tre exempel på hur konsten utsmyckar vår stad. Närmast är ett verk av Joe Iurato som är en del av street art-festivalen No Limit 2015. Det är en liten (den är 15-20 cm hög) pappfigur som, enligt mig i alla fall, föreställer en yngling som dansar breakdance. Det fanns flera andra liknande verk av Joe Iurto i stan förra året. Men tyvärr så tog det inte lång tid innan dessa förstördes eller försvann. Vissa har tydligen svårt för att låta bli andras saker. Tycker att detta är trist, konsten finns där för att alla skall njuta av den. Inte för att några få skall förstöra den.

Sedan i bakgrunden på bilden så finns ytterligare två exempel på hur kulturen gör sig påmind i Borås. Det är två skulpturer som har tillkommit under de skulpturtribunaler som har varit i Borås ett antal gånger.  Dessa skulpturer har verkligen gjort att man känner närvaro av kulturen runt omkring i staden. Det är underbart att gå runt och hitta konst överallt.

Dessa båda skulpturer är gjorde av Claes Hake. Till vänster så ser man två liggande blankpolerade stenar som kallas för  Upside Down. Den stora skulpturen man skymtar bakom träder heter Dogon. Det finns många snygga och häftiga statyer i Borås men dessa båda tillhör mina absoluta favoriter.

Detta var lite om kulturen i Borås. Samt även om ett foto som visar en del av det som finns i stadens offentliga kulturutbud.

Fotot är fotograferat av mig själv.