Isolerad i ett fängelse

Isolerad på heltid, hur länge skulle man orka

Jag såg häromdagen en dokumentär på SVTplay en Dox-dokumentär. Den hette Isolerad och handlade just om isolerade personer. Eller rättare sagt personer som satt isolerade i ett fängelse i USA.

Isolerad på heltid

Dokumentären handlade om ett antal fångar på Red Onion-fängelset i Virginia. De satt alla på en isoleringsavdelning på fängelse på grund av att de räknades som högriskfångar. 23 timmar om dygnet satt de inlåsta i en liten cell. Under den 24 timman fick de gå ut på en liten rastgård, eller rättare sagt in i en liten bur på rastgården. Eller så fick de möjlighet till att gå och duscha.

De allra flesta av dessa fångar träffade aldrig några andra fångar, bara personalen på fängelset. De kunde inte se ut genom något fönster eftersom cellerna saknade sådana. På rastgården fanns ingen möjlighet till att se ut på naturen utanför fängelset.

Min allra första tanke när jag började se dokumentären var att det skulle nog kännas rätt skönt att sitta isolerad så. Men jag tog tillbaka den tanken rätt snabbt. Även om jag inte har något emot ensamhet så är jag övertygad om att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att vara så isolerad.

Isoleringen i sig är nog okey

Eller så skulle det nog vara delvis jobbigt tror jag. Att sitta isolerad och inte prata med någon skulle jag nog klara av tror jag. Men inte under de förhållanden som var i detta fängelse. Dels så var det inte direkt tyst där. Fångar skrek och gapade konstant. De slog och sparkade i dörrar och på väggar. Det var alltid ljust i fängelset, inklusive i cellerna. Lamporna släcktes aldrig.

Just detta, med ett konstant oljud och ständigt ljus, skulle nog vara jobbigt. Det skulle nog knäcka vem som helst. Det var precis det som det gjorde också bland de fångar som satt på fängelset. Många mådde fruktansvärt dåligt. Kanske är det det som är meningen också, att knäcka dessa fångar rejält.

Frågan är hur länge man skulle klara av att vara så isolerad själv. På sätt och viss så skulle det nog vara skönt en tid. I alla fall om det vore tyst runt omkring en. Att ständigt leva i ett starkt oljud skulle nog knäcka mig rätt snabbt. Funderade på om man efter en tid lär sig att koppla bort oljudet och även ljuset. Om man lär sig sova trots allt väsen runt omkring en och det ständiga ljuset. Förhoppningsvis gör man det, för får man inte sova så lär man må riktigt dåligt efter en tid.

Det fanns fångar i denna dokumentär som hade varit isolerad i många år. Vi pratar tiotals år. Jag har för mig att den som hade suttit längst hade suttit på isoleringen i cirka 50 år.

En del hade det bra

Alla hade det inte fullt så illa dock. När de kom till fängelset så var reglerna rätt strikta. Men om de skötte sig så fick de mer och mer fördelar. En riktigt skötsam fånge kunde få tillgång till böcker, radio, MP3-spelare och TV. Med allt sådant så skulle tiden i cellen kanske gå aningen snabbare. Men samtidigt så kanske en TV gör en påmind om livet utanför murarna. Något som kan vara riktigt knäckande det också. Speciellt för fångar som vet om att de aldrig mer kommer att lämna fängelset. De kommer att sitta där i cellen helt isolerad tills den dagen

Foto via VisualHunt