Hålkort

Från hålkort till molnet, lagring genom tiderna

Läste en liten artikel för ett tag sedan om hålkort, det är alltid kul att se tillbaka lite när det gäller datorhistoria. Nu är det ingen lång historia datorerna har men likväl så är det en väldigt spännande historia.

Från hålkort till molnet

Jag har varit med rätt länge när det gäller datorer men inte så länge så att jag kom i kontakt med hålkort. På sätt och vis så skulle det faktiskt vara skoj att jobba med hålkort någon gång, bara för att uppleva den känslan.

Hålkort användes som en form av lagring när det gäller instruktioner till att styra maskiner, till en början med inom textilindustrin. På hålkorten kunde man lagra de instruktioner som behövdes i exempelvis mekaniska vävstolar.

Det skulle självklart inte att gå att använda hålkort i dagens datorvärld. Tänk bara om man skulle behöva lagra ner information från ett Excel-ark eller ett Word-dokument till hålkort. Det skulle liksom inte håll särskilt länge.

Därför att det bra att utvecklingen gick framåt i den fart som den nu gick framåt. Min första dator var en VIC-20 och till den så använde man vanliga kassettband för att lagra information och program. Min nästa dator var en Commendore-64 och inledningsvis så hade jag kassettband även till den men efter ett tag så gick jag över till ett använda en diskettstation. Disketterna på den tiden var av 5 1/4 tum, alltså rätt så stora. Minns inte exakt ur mycket man kunde lagra på dessa men det var enorma mängder, tyckte man i alla fall på den tiden.

Min första PC

Min första PC-köpte jag 1988 och även till den använde jag disketter av storleken 5 1/4″, man tyckte då att dessa disketter (hur mycket de till PC:n kunde lagra minns jag inte heller men det var under 1 Mb i alla fall) var något helt fantastiska. Visserligen hade jag hur många disketter som helst (nåja, i alla fall 75-100 stycken) men mängden information som kunde lagras på varje diskett var ju svindlande, enligt den tidens mått.

Till min första PC hade jag också en ”enorm” hårddisk som rymde hela 20 Mb. Men man kunde med hjälp av ett program i datorn nästan dubbla detta. Det räckte liksom på den tiden, cirka 40 Mb hårddisk och en massa disketter.

Efter hand så kom 3½”-disketterna och man kunde nästan inte förstå hur mycket man kunde lagra på dessa. Det var i alla fall en bit över 1 Mb och på en diskett kunde man ju nästan lagra ”hur mycket som helst”.

USB-minnet

Efter det så började USB-minnena komma, jag tyckte de var fantastiska när det kom minnen på 2 GB. Numera använder jag, de få gånger jag fortfarande använder USB-minnen, minnen på 16 eller 32 GB. Alla dessa USB-minnen man har börjar kännas historiska numera.

Nu har man kommit till en period där jag dels använder min telefon som lagringsenheter för vissa saker. Det lilla tunna minnet i telefon är på 64GB. Jag använder mig fortfarande av hårddiskar, har fyra stycken varav en intern och tre externa. Alla är på 1 Tb. De externa så små att man kan ha dem i fickan.

Men jag har mer och mer börjat använda mig av molnet för lagring av filer. På så sätt kan jag komma åt dom när jag vill och var jag vill. I alla fall så länge jag har en uppkoppling mot Internet. Att behöva ha det är väl den stora nackdelen med molntjänster kanske. Men de antalet Terrabyte med utrymmen jag har på olika molntjänster används mer och mer av mig. Tycker det är betydligt bättre än andra lagringsmöjligheter.

Så under en inte allt för lång tidsperiod så har vi alltså gått i från att lagra information (eller snarare instruktioner) på hålkort som inte rymde så mycket till att lagra i molnet med utrymmen som räcker, förhoppningsvis, gott och väl.

Man funderar ju på vad nästa lagringsutrymme kommer att vara.

Fotokredit: Pixel whippersnapper via Visualhunt / CC BY-NC