Stillhet, det är då som jag trivs som allra bäst

2017-10-09
Personligt

När det gäller att umgås med människor så vill jag gärna ha stillhet runt omkring mig, inte en massa prat, diskussioner, skratt eller vad det nu kan vara. Men annars i livet så är stillhet något som kan stressa mig en hel del.

Stillhet

Jag har helt enkelt svårt för att umgås med människor som helst enkelt måste prata jämt och ständigt, sådana som har ett behov av att göra sin röst hörd i tid och otid. Det är den typen av människor som har en vilja av att hela tiden höras, sådana som använder sin röst till att få både uppmärksamhet och bekräftelse. Den typen av människor har jag svårt för att umgås med.

Jag vill hellre ha det lugnt, tyst och ha stillhet runt omkring mig när jag umgås med andra. Det är inga som helst problem för mig att umgås med andra utan att behöva prata jämt och ständigt. Jag tycker att man kan umgås med varandra även i tysthet, kanske säga något då och då bara.

Många gånger så har jag tänkt att ett liv i form av ett klosterliv skulle passa mig ibland, i alla fall några dagar då och då. Det är inte det religiösa jag är ute efter utan just det där att ha människor runt omkring mig utan att för den skull behöva prata med dom.

Inte folkskygg

För jag är inte folkskygg eller någon enstörig. Jag vill ha människor runt omkring mig, i alla fall i en liten och lagom mängd. Men jag har inget behov av att prata hela tiden och inte heller att höra på när andra pratar. Jag vill umgås i tystnad och stillhet helt enkelt.

Men det finns andra händelser i livet där stillheten inte är något jag trivs med. Man skulle tycka att jag skulle trivas ensam ute i naturen, där det verkligen är stilla och tyst. Men en sådan miljö stressar mig faktiskt. Det lugnet tycker jag är jobbigt och påfrestande.

Jag trivs helt enkelt bäst i stan med liv och rörelse runt om mig. Men, som sagt, jag har inget behov av att få prata hela tiden eller höra andra prata. Jag vill umgås men under stillhet och lugn.

Fotokredit: VisualHunt.com