Släkthistorier som tyvärr snabbt glöms bort

2017-09-12
Släktforskning

Jag sysslar med släktforskning en del, i alla fall periodvis. Det största arbetet man gör när man släktforskar är att leta och läsa gamla kyrkböcker. Såsom exempelvis husförhörslängder, födelseböcker och dödsböcker med mera. Något som man däremot tyvärr sällan gör är att dokumentera ner släkthistorier. Det är historier i olika former som jag garanterat kan lova finns i alla familjer.

Släkthistorier som riskerar att dö ut

För visst finns det släkthistorier i alla familjer, det kan vara historier av olika slag. Allt i från någon släktings äventyr i främmande länder till exempelvis om någon släkting som har gjort något mer eller mindre olagligt. Men det kan också vara släkthistorier om det vardagliga livet. Om hon man till exempel arbetade eller hur släktingar var som person, vad de hade för personliga drag och egenheter. Med andra ord, berättelser och fakta av de mest grundläggande saker. Saker som kan visa sig vara en guldgruva för oss efterlevande som vill veta mer om släkten.

Tyvärr så är man allt för dålig på att dokumentera dessa släkthistorier. Jag önskar personligen att jag var intresserade av släktforskning när mina mor- och farföräldrar levde. De hade säkert en massa att berätta om äldre generationer i släkten. Berättelser som nu har dött ut och då även informationen om dessa släktingar. Information som vore guld värd för mig nu.

Pappas faster

Ett exempel är en av min pappas fastrar som jag hade rätt bra kontakt med när hon levde. Hennes pappas familj vill jag veta mer om, mycket mer. Jag önskar så att jag var nyfiken på släkten redan på den tiden hon var vid liv (hon är död sedan många år tillbaka).

Jag ville veta mer om hennes pappa. Men också om en av pappans systrar som har kommit att intressera mig väldigt mycket. Systern, som hette Beata, har jag fått för mig levde ett spännande liv, hon födde ett antal oäkta barn varav alla utom ett dog tidigt, Hon emigrerade troligen till USA men kom tillbaka efter några år. Men hennes dotter, det enda barn som blev vuxen, stannade troligen kvar i USA men jag vet ännu inte var hon begav sig. Jag vet heller inte om hon gifte sig och om hon fick barn i USA, kanske har jag en hel del släktingar där nu på den sidan av släkten.

Men det finns dock en del dokumenterade släkthistorier i min släkt. Jag har i mina ägor en kopia av en lång text (cirka 25 A4-sidor tror jag det är) som min mormors mamma skrev ner om sin pappa som var postiljon. Det är en spännande text att läsa om händelser han var med om när han reste runt i norra Skåne med post. En riktig guldgruva faktiskt.

Jag har i alla fall nu insett att det är dags att ta tag i att dokumentera släkthistorier. Som det är nu så har jag i stort sätt bara min mamma kvar av de generationer som fanns innan mig. Den dagen hon försvinner så riskeras fakta och släkthistorier om min släkt att dö ut för evigt.

Fotot är ifrån Pixabay.