Lugnet och olugnet i mitt liv
2017-10-06
Personligt
Detta inlägg kommer att handla om mig personligen. Rättare sagt om vad jag upplever som störande och vad jag upplever som lugn. Det är vad jag tror inlägget kommer att handla om. Så är tanken i alla fall så här när jag börjar skriva. Planen är ett inlägg om lugnet och icke-lugnet i min värld.
Lugnet och icke-lugnet
Jag vet att jag kan vara extra känslig för vissa saker. En av dessa saker är folk som pratar en massa i min närhet. Egentligen så är det lite konstigt att jag känner så och samtidigt arbetar på en gymnasieskola. Men visst, ibland blir jag väldigt irriterad på jobbet om eleverna är väldigt tjatiga.
Men i alla fall, jag har svårt för att umgås med mer än en person åt gången. För jag vet att om man är tre eller fler så blir det en massa prat. I de situationer så tystnar jag, försvinner in i min värld och säger inte så mycket. Jag försöker då koppla bort allt prat runt omkring mig så gott det går.
Det är inte det att jag vill ha tystnad runt omkring mig. Tystnaden är inte lugnet för mig. Men jag vill välja ljuden jag vill höra. Vill jag vara ifred någon gång så kan jag sätta på mig ett par lurar och sen lyssna på musik. Till exempel Metallica på hög volym är avkopplande. Det är lugnet för mig.
Jag är inte folkskygg, osocial eller blyg (kanske lite). Men jag klarar inte av folk som pratar mycket, speciellt inte om det finns fler av den typen i en och samma folksamling.
Andra ljud är avkopplande
Det är inte det där att jag vill ha tyst omkring mig. Det gillar jag inte heller. Man skulle tro att jag skulle tycka att det var avkopplande att gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe och uppleva tystnaden. Men så är det inte, det är tvärtom väldigt stressande tycker jag.
Jag vill ha ljud runt omkring mig men inte alla typer av ljud. Jag vill kunna välja de ljud jag trivs med, ljuden jag upplever som lugnet. Musik på hög volym som sagt, exempelvis hårdrock, är avkopplande. Ljud från bilar är avkopplande också. Men mycket folk runt omkring mig är det inte. Speciellt inte folk som pratar mycket. Det mår jag så smått dåligt av.
Det går säkert att jobba på det är. Att lära sig umgås med folk som pratar mycket. Lära sig att inse att det också kan vara lugnet för mig. Men samtidigt så är detta något som har blivit värre och värre med åren.
Eller vänta nu, värre och värre låter fel. Det låter som det är något negativt. Är inte helt säker på att det är det. För mig är det snarare mer normalt att vara tyst, att inte prata mycket. Men andra tycker det inte är det, det vet jag. Vi är ju alla olika.
Fotokredit: Visual hunt